Denna fredagsmorgon känns som en seg och trött en, så det är väldigt skönt att det är helg imorgon. Jag känner mig faktiskt så trött att veckans jerkafråga kändes lite väl avancerad för min trötta hjärna: Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?
Men jag ska göra ett försök till att svara på frågan.
Det går inte att ge ett entydigt svar. Ibland behövs upprepningar. Särskilt om du läser bokserier där det kan gå några år mellan böckerna och du behöver få lite hjälp på traven att minnas vad som har hänt tidigare i serien. Men även det kan gå för långt. Jag vet inte om det var det att jag läste Marissa Meyers Scarlet och Cress med bara några dagars mellanrum, men när jag kom till Cress blev jag lite trött på ältandet av samma information som jag hade fått veta flera gånger under de tre böckerna.
Men i en och samma bok kan jag tycka att upprepningar är lite överflödigt. Till och med irriterande. Jag har rätt så skapligt minne och när det känns som om författaren skriver mig på näsan med sina upprepningar, då blir jag faktiskt lite sur. Det känns som ett ifrågasättande av min intelligens.
Upprepningar kan också fungera om de har en stilistisk funktion, en poäng eller för att förstärka något i handlingen. Jeanette Winterson, en av mina absoluta favoritförfattare, upprepar gärna någon fras genom hela boken som väver ihop berättelsen.
Kort sammanfattning: ibland fungerar det, ibland fungerar det inte.
Men det där med att upprepa en fras om och om igen kan ju faktiskt ha en mening. Däremot att för femtioelfte gången behöva läsa en förklaring om hur jobbigt det är att ”valfritt”…
Den senare typen av upprepningar är verkligen irriterande.
I många serie är det upprepningar om vad som har hänt i tidigare böcker och det kan jag tycka vara jobbigt eftersom jag oftast bruka komma i håg själv.
Trevlig helg!
Jag ska till att läsa andra boken i en serie där jag läste första för ganska exakt tio år sedan. Jag hoppas att hon upprepar en del vad som hände i den tidigare delen 😉
Min sammanfattning påminner väldigt mycket om din..
Det känns som en känner igen mycket i vad andra har svarat denna vecka 🙂
ältande är verkligen trist.
Ja, verkligen.
Ja vissa sorters upprepningar kan funka, medan andra bara är irriterande.
Det är en fin balansgång och kräver verkligen sin författare.
Flera upprepningar i samma bok går verkligen bort!! Snacka om att bara försöka fylla ut boken då..
Eller så är det brist på tillit till läsarens förmåga att komma ihåg eller svårighet att sätta sig in hur andra människor tänker kring en text.
Att skriva en bok tar ju betydligt längre tid än att läsa den, kanske hinner författaren glömma bort att den redan talat om vissa saker… Men det borde ju redigeras bort på slutet då kan man tycka. Om man inte blir liksom hemmablind och inte inser att man tjatar om.
Det har hänt en eller två gånger när jag själv skriver att jag har skrivit samma sak flera gånger, men genom att gå igenom texten noggrant så känns det som om det går ganska lätt att fånga.
Usch, jag avskyr när läsaren behandlas som en idiot. Då slår jag ihop boken.
Beroende på humör och intresse för storyn händer det att jag beskar med.
Jag tycker inte att upprepningar ska behövas trots att det gått ett par år mellan böcker, jag läser snarare om. OM det nu ska finnas, så kan en sammanfattningssida finnas med i början – då kan läsaren själv välja om denne vill läsa sammanfattningen eller inte, och du slipper massor av upprepningar i resten av boken (i alla fall om boken/böckerna innan)! 😀
Jag kan tycka att en sammanfattning i början av böckerna är klumpigt och föredrar att författaren arbetar in det lite snyggt i handlingen. De flesta författare som skriver serier är faktiskt väldigt duktiga på det.
Viss upprepning kan ha sin plats, om de är väl anpassade och invävda snyggt i texten. Att bli skriven på näsan är absolut inte kul.
Det känns som upprepningar kräver en viss finkänsla 🙂
Håller med, det beror ju på varför upprepningen finns. Men när det handlar om utfyllnad eller att man underskattar läsaren ( känns så ibland ) så blir det jobbigt.
Det är ju svårt att sätta sig in i hur en annan person uppfattar en text. Sedan kan en ju tycka att lektör och redaktör borde upptäcka om så sker…
Vilken bra sammanfattning där på slutet – en upprepning som fungerade! 🙂
Tänkte nog själv mest på upprepningar inom en och samma bok, inte från en bok till en annan i en serie, men sånt måste naturligtvis förekomma om böckerna skall fungera fristående.
Jo, de måste förekomma, men de måste vara snyggt gjorda. Men de flesta författare som skriver serier är riktigt duktiga på det 🙂
Att bli skriven på näsan är riktigt tråkigt. Likaså när författaren i det närmaste tror att läsaren har en väldigt kort minne.
Det tycks vara svårt för många författare att slappna av och lita på läsaren.
Håller med! Upprepningar i samma bok blir bara så fel!
Efter en stund utvecklas det nästan till en ”dryckeslek” (dricker inte alkohol, men vatten fungerar det också): varje gång du ser ett ord eller beskrivning som förekommit tusen gånger, drick.
Om jag sträckläser en serie kan jag irritera mig men när jag är ikapp och det tar ett år mellan gångerna så blir det en helt annan sak!
Det är ju så 🙂
Kan tycka att författare borde vara mer försiktiga med upprepningar även i serier, ibland blir det väldigt mycket gammal information som de ska klämma in i bok efter bok…
Om de gör det på samma sätt hela tiden kan det kännas irriterande. Fast det finns undantag, till exempel Harry Potter.
Jag är splittrad inför upprepningar. Om det sker för att författaren vill trycka in nått i mig som läsare blir jag irriterad, men i serien om 87:de polisdistriktet i den fiktiva staden Isola så fanns det i varje bok en återkommande lovsång till staden, och det gillade jag!
Håller med om att frågan gör att en känner sig splittrad. Jag gillar hur Harry Potter börjar på nästan likadana vis genom hela serien och upprepar att han sticker ut. Det är ju en del av seriens charm 🙂
Jag håller helt med dig. Jag hatar att bli dumförklarad. 🙂
Det får mig direkt att tycka illa om en bok.
Pingback: En smakebit på söndag: Drömbokhandeln - C.R.M. Nilsson
Ja att i samma bok ha för mycket upprepningar är verkligen misslyckat.
Eller hur?