Brandbomb av Pål Eggert

Omslagsbild Brandbomb av Pål Eggert

Författare: Pål Eggert
Förlag: Swedish Zombie (2016)
Antal sidor:
Recensionsexemplar: Nej.

Jibril lever för våldet. För chansen att skada andra människor och låta hatet få utlopp. Under ett upplopp, blir hon varse några gestalter som inte tycks höra hemma där. Men det är inte förrän en av dem tände eld på trasan som satt i den halvfulla flaskan som hon blir varse dem. De glider tysta fram över backen, klädda i ogenomträngligt svart. Något tycktes overkligt med dem, som om de inte riktigt var där. Alla tre hade huvor som var utdragna i långa strutar som ringlar sig likt ormar nedför ryggarna.

Det tog mig två dagar att läsa ut Pål Eggerts Brandbomb. Med tanke på att den enligt läsplattan är 19 sidor så är det inget särskilt gott betyg när det tar mig två dagar att läsa ut en novell. Det här kan nämligen ha varit det mest schizofrena jag har läst. Definitivt inte på det bra sättet.

Brandbomb börjar i en starkt socialrealistisk tradition som jag minns från när jag läste Eggerts Borde vara död. Liksom Sebastian i den romanen, är Jibril driven av våldet. Hennes kommer från en frustration över utanförskapet och den rasism som samhället bemöter henne med. Det hat detta skapar hos henne gör att det kliar i henne över att få ge igen, att straffa dem som är skyldiga, att skada någon.

Därefter glider Brandbomb över i någon sorts Lovecraftiansk mardröm. Jibril blir under ett upplopp medveten om några mörkklädda figurer som kastar brandbomber. Hon känner inte igen dem. Snart inser hon att de inte är mänskliga. Detta skrämmer till och med våldet ur henne, och hon springer hem.

Helt plötsligt är världen helt avfolkad i Brandbomb, utan någon som helst rim och reson. Det tycks bara vara Jibril som är mänsklig kvar och en jävla massa förvuxna kackerlackor som jagar henne. Plus skuggorna hon har mött. Och jag sitter och viftar med händerna och fattar inte hur något av det här hänger ihop. Det är som att läsa tre berättelser med samma huvudperson som slarvigt har fogats samman och blivit denna röra jag läser.

Brandbomb är en mindfuck, men inte på det bra viset. Nu har jag läst två verk av Eggert och inget faller mig i smaken, så jag ger upp detta.

Betyg 1 Gillade den inte!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Brandbomb av Pål Eggert

  1. Monika skriver:

    Denna har jag också på läsplattan. Jag kan inte påstå att jag blev mer sugen på att läsa den nu…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.