Buffy the Vampire Slayer, säsong 5

Recensionen innehåller spoilers från tidigare säsonger.

Omslagsbild Buffy the Vampire Slayer, säsong 5

Skapare: Joss Whedon
Skådespelare: Sarah Michelle Gellar, Nicholas Brendon, Alyson Hannigan, Anthony Stewart Head, James Marsters, Michelle Trachtenberg
Produktionsår: 1999-2000
Säsong: 5
Antal avsnitt: 22
Längd: 990 minuter

Dracula kommer till Sunnydale, vilket tvingar Buffy att ta upp kampen mot sin kanske mäktigaste vampyrfiende hittills. Men när helvetesgudinnan Glory gör entré på spelplanen ställs Buffy, hennes syster Dawn och vännerna inför en fiende som de kanske inte kan besegra. Glory letar efter en nyckel, vilket får henne att förgöra allt i sin väg. Sakta men säkert står det klart att Dawn och nyckeln har något slags samband mellan varandra. Inför dörren står en hård strid mot den ondskefulla gudinnan för att hindra hennes planer att öppna en portal till sin hemdimension och på så vis förinta hela universum.

Femte säsongen av Buffy the Vampire Slayer tillhör också en av de jag har sett minst antal gånger. Varför blir jag snabbt påmind om när jag ser den. Även om det här håller hög kvalitet, så är det långt ifrån seriens bästa säsong. Säsongen känns ofokuserad. Idén med en gudinna som fiende borde väcka känslor av nervositet och oro, men säsongens splittrade fokus mellan fristående avsnitt och den övergripande storyn gör att Glory som antagonist inte utnyttjas till sin fulla potential. Sedan har jag läst lite om alternativa sätt Whedon hade tänkt sig att det skulle gå, och känt att det skulle vara förkrossande men samtidigt så oerhört djärvt och nyskapande.

Även om jag nog tycker att det här är en av de svagaste säsongerna, innehåller femte säsongen seriens i särklass starkaste avsnitt: The Body. I föregående avsnitt har Buffy kommit hem och hittat sin mamma död på soffan. Nu tvingas de alla hantera hennes död. Alla skådespelarna gör så emotionella framställningar av sina karaktärers smärta att fulgråten är ohjälplig. Avsnittets skildring av sorg är ett som alltid har haft en resonans inom mig.

Andra avsnitt jag tycker om i säsongen är Family, där Taras familj besöker henne och Tara desperat försöker dölja sin ”hemlighet” från sina nya vänner; Fool for Love, där Buffy börjar tvivla på sin förmåga som dråpare efter att ha nästan förlorat mot en vanlig vampyr och därför söker sig till Spike för att få veta hur han lyckades döda två dråpare; samt Checkpoint, där väktarrådet anländer till Sunnydale för att utvärdera Buffy som dråpare och hon kommer till rätta med sin makt och styrka.

Femte säsongen av Buffy the Vampire Slayer är en av de, om kanske inte den, svagaste säsongerna i serien, men det finns enstaka avsnitt som lyser upp.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.