Calling Dr Laura: Varken bra, dålig eller okej

Betyg: ☆☆☆
Författare: Nicole J. Georges
Förlag: Mariner (2013)
Antal sidor: 260 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Lite halvt på allvar, lite halvt på skämt, betalar en vän ett medium för att spå Nicole Georges framtid. Mellan de vanliga plattityderna, släpper mediet bomben: Nicoles far, som hon trodde dog när hon var två år, är vid liv. Trots att mediet har misslyckats med att se att Nicole är lesbisk och därför inte kommer gifta sig med en rik man, kan Nicole inte sluta tänka på detta att fadern skulle vara vid liv. När hon konfronterar sin syster kommer sanningen fram och gör Nicole osäker på sin identitet. För att rå bukt på dessa känslor, vänder hon sig till talkshowvärden Dr. Laura Schlessinger för att få råd.

Kommentarer

Jag är ganska kluven till den här. Jag kan inte säga att jag direkt gillade den, men inte heller tyckte jag illa om den. Då jag var väldigt uppslukad medan jag läste den och då jag hade svårt att lägga den ifrån mig när jag väl börjat läsa, måste jag ju säga att den var mer än okej. Det här är en bok som jag inte riktigt blir klok på vad jag egentligen tyckte.

En stor del av det hela beror nog på tecknarstilen. När du läser tecknade serier, blir ju hur de är tecknade automatiskt väldigt viktigt. En teckningsstil som inte tilltalar dig kan göra att du tar avstånd från en annars väluppbyggd historia. Jag är långt ifrån tilltalad av Nicoles teckningsstil, utan känner att jag dels tycker att proportionerna är väldigt udda inom själva stilen, dels att figurerna känns ditklistrade. Dessutom fick jag en smärre chock några sidor in i boken när Nicole, som jag trodde var fjorton eller femton, visade sig vara i min ålder i den delen av berättelsen. Däremot gillar jag sättet som hon har tuschat serien. Det är riktigt smart hur hon har skiljt nutid från dåtid.

Jag är så oerhört trött på flickvänner som ska pressa sin flickvän till att komma ut ur garderoben. Därför irriterade Nicoles flickvän Radar mig från början till slut. Dels har Nicole sina anledningar till att vara nervös över att komma ut till mamman, dels så är det något som hon själv måste avgöra att hon är känslomässigt redo för. Det är alltså inget Radar kan domdera över, utan det är något Nicole måste besluta själv. Och helst utan att ha någon tjafsa var och varannan sekund om att hon måste komma ut.

En annan anledning beror nog på att jag gick in med en hel del förväntningar på vad det var som skulle hända. Jag tyckte Calling Dr Laura lät så väldigt spännande på beskrivningen och så visade den sig vara ganska vanlig. Dessutom hade jag fått intryck att hon skulle ringa Dr. Laura (en kvinna som har en radioshow) flera gånger för att få bukt på sitt dilemma. Det gjorde hon inte. Den enda scenen blev väldigt antiklimatisk som en följd av mina egna förväntningar.

Även slutet blev väldigt antiklimatiskt, såsom livet brukar kunna vara. Ändå lade jag boken åt sidan med en tanke i huvudet: ”var det allt? All denna build-up, allt detta löfte till läsaren, och så detta?”

Calling Dr Laura var en bok jag hade skyhöga förväntningar på, men som hade problem med att infria dem alla. I slutändan är det en bok jag inte blir riktig klok på vad det var jag egentligen tyckte om den.