Regissör: Anna Boden och Ryan Fleck
Manus: Anna Boden, Ryan Fleck och Geneva Robertson-Dworet
Skådespelare: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Ben Mendelsohn, Jude Law
Produktionsår: 2019
Längd: 123 minuter
På planeten Hala befinner sig Vers, som lider av minnesförlust. Hon är en framstående kreekrigare som leder kampen mot Skrullfolket, hamnskiftare som kan låtsas vara vem som helst. Under ett uppdrag hamnar hon på jorden och upptäcker där pusselbitar till sitt förflutna. Hennes riktiga namn är Carol Danvers och hon är människa. Samtidigt som jorden hotas av en invasion av skrullerna, börjar Carol nysta i sitt förflutna med hjälp av S. H. I. E. L. D-agenten Nick Fury. Snart står det klart att allt kanske inte är som det verkar, inte ens kriget mellan kree och skruller.
Egentligen var jag inte speciellt intresserad av att se Captain Marvel, men förstod att jag var tvungen att se den innan jag såg sista Avengers-filmen. Även om det här inte är min favorit i Marveluniversumet, så är jag glad över att ha sett den. Det är en ursprungsfilm där vi får möta Carol, skickligt porträtterad av Brie Larson, när hon får sina krafter och lär sig bemästra dem. Filmen är mer handlingsstyrd än renodlad action. Storyn är genomarbetad med utrymme för tittaren själv att fundera kring dess teman om rasmotsättningar och imperialism.
Roligast med Captain Marvel är chansen att få se S. H. I. E. L. D. i ett tidigt stadium. Samuel L. Jackson har märkbart kul när han porträtterar en ung Nick Fury. Han äger rollen och det är kul att få veta lite mer om den mystiske, enögde mannen. Överraskad blir jag smått av att Jude Law är med, som Yon-Rogg – Carol Danvers mentor på planeten Hala. Han gör en intressant insats som denna kreekrigare.
90-talsreferenserna duggar tätt och soundtracket gör mig oerhört nostalgisk. Captain Marvel är lite långsammare än sina syskonfilmer, men bjuder ändå på spänning och en trevlig stund.
