Crimson Peak

Omslagsbild Crimson Peak

Regissör: Guillermo del Toro
Manus: Guillermo del Toro och Matthew Robbins
Skådespelare: Mia Wasikowska, Tom Hiddleston, Jessica Chastain, Charlie Hunnam, Jim Beaver
Produktionsår: 2015
Längd: 119 minuter

Edith Cushing är en ovanligt frispråkig och självständig kvinna som drömmer om att bli författare. När hon introduceras till baroneten Thomas Sharpe charmas hon snart av honom. Efter sin fars oväntade och brutala död, gifter hon sig med honom och flyttar med honom till hans fallfärdiga herrgård, där även hans syster bor. Belägen högt upp på ett berg, är huset byggt på den blodröda lera som en gång gjorde familjen Sharpe rik. Snart börjar mystiska händelser ske. Edith, som sett spöken sedan barndomen, blir medveten om att huset är hemsökt och snart börjar hon ana att hennes liv svävar i fara.

Innan jag såg Crimson Peak bland utbudet på Netflix, hade jag inte hört talas om filmen. Vilket tedde sig lite märkligt eftersom den på pappret verkar riktigt lovande: Guillermo del Toro som regissör, Tom Hiddleston i en av huvudrollerna och, som jag senare upptäckte, Jim Beaver i en mindre roll. En gotiska romans med skräckinslag utlovades och jag slog mig förväntansfull ned.

Men Crimson Peak blir mest platt fall. Nog för att den är slående visuellt, nog för att Tom Hiddleston, Jessica Chastain och Jim Beaver spelar bra, nog för att musiken är bra, men det håller inte hela vägen. Skräckeffekterna förlitar sig alltför mycket på jump scares som man ser komma på mils avstånd och som framstår som allmänt banala. Man försöker bygga upp någon slags symbolism kring fjärilar visuellt, som man också tappar bort på vägen.

Men det största problemet i Crimson Peak är nog Mia Wasikowska. Eller hur del Toro väljer att regissera henne. Hon är en hyfsat kompetent skådespelare. Men hon är en av de där skådespelarna som glidit in i ett fack: i filmer som utspelar sig i historisk tid spelar hon alltid likadant. Det finns inga skillnad mellan Wasikowskas Alice eller hennes Edith. Och det borde det göra. Wasikowska borde porträttera den krypande skräcken och obehaget när Edith börjar ana oråd, men förblir i princip oförändrad från början till slut av filmen.

Nej, Crimson Peak utlovar på pappret mycket goda saker, men utförande lämnar verkligen en hel del att önska.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Crimson Peak

  1. Pingback: Månadsrapport: Juni 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.