Day Twenty-Five: Favourite mother/daughter relationship
Jag tyckte att Buffys och Joyce relation porträtteterades så realistiskt i Buffy: The Vampire Slayer. Det kändes verkligen som en inblick i en mammas liv med sin struliga tonårsdotter, även om Joyce blev väldigt stödjande när hon väl fick veta Buffys öde. De bråkade mycket mindre och hade ett väldigt närande förhållande. Som jag tidigare har nämnt: Buffy, hitta Joyce på soffan, stora floder tårar, näsdukar i beredskap. Jag saknade Joyce i de sista säsongerna.
Lyssnar på: Dålig reklam
Humör: Pepp
Läser: Treasures of China av John Chinnery, The Bell Jar av Sylvia Plath
