De öde landen av Stephen King

Omslagsbild De öde landen

Författare: Stephen King
Originaltitel: The Waste Lands
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Det mörka tornet, #3
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Antal sidor: 512 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Roland av Gilead fortsätter sin färd mot Det mörka tornet, som ruvar vid världens mitt, tillsammans med de två av hans dragna färdkamrater: Eddie och Susannah. Men Roland är illa ute. Hans minne och sinne håller på att splittras, orsakade av den paradox som uppstod när han räddade pojken Jake. Men när Jake anländer till deras värld fullbordas sällskapet med honom och bumlaren Oy. Deras riskfyllda väg för dem till den väldiga staden Lud, full av dödsfällor och överrumplande upptäckter, men också till nya avslöjanden om Roland själv, om hans följeslagare och om vad som driver dem vidare.

De öde landen börjar starkt med att vi får återse våra tre hjältar. Roland håller på att träna både Eddie och Susannah till att bli revolvermän, samtidigt som han själv mår allt sämre. Inledningsvis är det en del intressanta funderingar kring paradoxer och vad som händer när man mixtrar med tiden. Konsekvenserna blir inte särskilt bra, varken för Jake eller för Roland. Den första delen av De öde landen är således väldigt spännande.

Ingen kan väl undgå att minnas hur King låter Beverly i Det inleda en orgie med sina kamrater för att rädda dem, en scen som i efterhand får de flesta av oss att må lite illa. Man tänker att okej, ett sådant snedsteg kan väl en författare göra en gång, men så läser jag De öde landen. Och Susannah offrar sig själv för gänget genom att ha sex med en demon. Blir våldtagen av en demon, men King försöker slingra sig undan våldtäkten genom att göra det till en viljornas kamp. Det är också en sådan bisarr scen och märklig attityd till kvinnlig sexualitet att jag bara ruskar på huvudet.

De öde landen är den del i serien där det verkligen börjar hända saker. Vi får se fler glimtar av Rolands värld och vad det är som har fått världen att gå vidare. Det är en intressant blandning som bygger upp den här världen: en medeltida feodalstat uppblandad med motiv från amerikansk västern. Det är en blandning som inte borde fungera, men som onekligen gör det.

De öde landen har onekligen en oerhört pinsam scen, men Stepheng King bjuder ändå på fart och fläkt och spänning i denna tredje del.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Revolvermannen (recension)

Följeslagarna (recension)

De öde landen

Magiker och glas

Vinden genom nyckelhålet

Vargarna i Calla

Sången om Susanna

Det mörka tornet

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på De öde landen av Stephen King

  1. Pingback: Månadsrapport: Februari 2020 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.