Författare: Lucinda Riley
Originaltitel: The Seven Sisters
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: De sju systrarna, #1
Förlag: Bazar förlag (2018)
Antal sidor: 539 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Maia D’Apliese och hennes fem systrar samlas efter sin adoptivfars bortgång på ön Atlantis, vid Genevesjön. Varje syster får en ledtråd till sitt egentliga ursprung. Motvilligt följer Maia sin ledtråd till en nedgången herrgård i Rio de Janeiro. Där fängslas hon snart av en berättelse från 20-talet, den om Izabela Bonifacio vars far har stora aspirationer för den brasilianska societeten. Dotterns äktenskap är nyckeln till detta. Samtidigt håller arkitekten Heitor de Silva Costa på att planera för en enorm Jesusstaty, vars uppförande för honom och hans familj till Paris. Isabella får lov att följa med innan sitt stundande bröllop. Där möter hon skulptören Laurent Brouilly, vilket kommer att förändra båda deras liv.
Lucinda Rileys serie som inleds med De sju systrarna har väl knappast undgått någon. När jag fick den sjätte delen, Solsystern, i julklapp upplyste Facebook mig snabbt om att de bör läsas i ordning. Som tur var så var det en tjej som skulle sälja sitt ex av den första boken, så jag kunde köpa den billigt.
De sju systrarna tar sin lilla tid att komma in i. Inledningen med Maia och hennes systrar på ön Atlantis är repetitiv och ytligt skriven. Hur många gånger kan man beskriva samma person som vacker? Och varför denna fixering vid systrarnas utseende? En redaktör hade behövt gå lite hårdare åt alla dessa måltider och Maias fixering vid English Breakfastte. Ja, vi fattar, hon är beroende av det.
Kvalitetsskillnaden i den nutida berättelsen och den historiska berättelsen är markant. De sju systrarna tar inte fart förrän vi förs med till 20-talets Rio. Där går det riktigt att ta på atmosfären, känna hettan och dofterna. De karaktärer som skildras i det förflutna framstår som levande och fascinerande.
Men Lucinda Riley borde lämna hobbypsykologiserandet bakom sig. Liksom i Änglaträdet, innehåller De sju systrarna en karaktär som påstås ha en psykiatrisk diagnos. I det här fallet Maias biologiska mamma, vars bristande empati får mormodern att spekulera i om hon har någon NPF-diagnos. Det som beskrivs i boken låter snarare som om det skulle kunna röra sig om emotionellt instabilt personlighetssyndrom eller någon form av bipolär sjukdom. Återigen: man ska vara försiktig när man beskriver den här typen av tillstånd i böcker för att inte bidra till ökad stigmatisering.
De sju systrarna var ojämn, men den livfulla historiska biten ger sug efter mer.
Den här passar in under punkten ”en bok i en ny serie” i Selma Stories läsutmaning 2023.
Andra delar i serien
De sju systrarna
Stormsystern
Skuggsystern
Pärlsystern
Månsystern
Solsystern
Den saknade systern
Atlas
