Dear White People, säsong 1

Omslagsbild Dear White People, säsong 1

Skapare: Justin Simien
Skådespelare: Logan Browning, Brandon P Bell, DeRon Horton
Produktionsår: 2017
Säsong: 1
Antal avsnitt: 10
Längd: 250 minuter

Winchester University är ett högt ansett universitet, postrasism och allt sådant. Eller? När satirtidningen Pastiche anordnar ett blackfaceparty står det snart klart att universitetet inte har gjort upp med sin inre rasism lika väl som man velat tro. Om man är en vit student, det vill säga. Universitetets svarta studenter har varit medvetna om detta alltför länge. I efterdyningarna av festen slår den redan spända stämningen på campus över i upploppsstämning. I fronten för universitetets svarta minoritet står Sam White och hennes radioshow Dear White People.

Efter att ha sett ytterligare en säsong av Supernatural, kände jag att jag behövde bryta av med något mer… lättsamt. Då dammade jag av första säsongen av Dear White People från min lista på Netflix, i tanke att en satir och komedi borde kunna vara det jag behövde. Jag hade lite fel.

Dear White People må vara en satir, men den har en tillräcklig grundton av allvar och realism för att det ska bli jobbigt att se emellan åt. I varje avsnitt följer vi olika karaktärer, från den hetlevrade Sam White till den timida journaliststudenten Lionel, från drottningen Coco till aktivisten Reggie, från studentordförande Troy till Sams vita pojkvän Gabe. Detta innebär att tonen i varje avsnitt blir drastiskt annorlunda. Första avsnittet ur Sams synvinkel golvade mig, medan det tog två försök att ta mig igenom andra avsnittet ur Lionels synvinkel. Lionel, jag älskar dig, men när du tar över ordet blir stämningen så fruktansvärt awkward.

Skådespelarmässigt levererar Dear White People verkligen. Logan Browning är briljant som Sam, DeRon Horton gör ett älskvärt porträtt som Lionel, Antoinette Robertson förvandlar Coco till en fängslande tredimensionell och ambitiös kvinna när hon hade kunnat reduceras till att bara vara vacker, med flera. Men kanske särskilt Marque Richardson som Reggie i avsnitt fem, ett avsnitt som jag fortfarande får svårt att andas när jag tänker på. Campuspolisen kommer till en fest och drar vapen mot honom. Du ser så väl dödsångesten och att Reggie tänker att det är så här han kommer dö, skjuten när han sträcker sig efter sin plånbok när de har bett honom om hans legitimation.

Första säsongen av Dear White People är riktigt lovande och jag ser fram emot att se nästa säsong. Även om jag behövde ta en liten paus emellan.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra säsonger

Säsong 1

Säsong 2

Säsong 3

Säsong 4

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Dear White People, säsong 1

  1. Pingback: Dear White People, säsong 3 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.