Betyg: ☆☆☆
Författare: Doris Lessing
Originaltitel: The Golden Notebook
Översättare: Mårten Edlund
Förlag: Forum (1983)
Antal sidor: 536 sidor
Recensionsexemplar: Nej
Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska enbart)
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Handling
Författaren Anna Wulf har efter ett kraschat äktenskap valt att leva ensam. Hon kan fortfarande leva bekvämt på intäkterna från sin första roman, men har inte kunnat fullfölja någon roman sedan dess. I stället reflekterar hon över sitt eget liv i fyra olika anteckningsböcker – en gul, en röd, en svart och en blå. Dessa böcker tar i tur och ordning upp olika aspekter av hennes liv och Anna söker genom denna uppdelning efter den sanna helheten.
Kommentarer
Det finns vissa rekommendationer som gör mig nervös inför att läsa böcker: rekommendationer på böcker som har varit stora läsupplevelser för någon som står mig nära. Som när jag läste en god väns absoluta favoritbok. Eller nu när jag läste Den femte sanningen, som var en stor läsupplevelse för min mamma när hon var i min ålder.
Och jag vill hitta den här storheten i Den femte sanningen. Jag vill verkligen det. Men jag kan inte knyta an till den neurotiska Anna alls eller till någon av karaktärerna överhuvudtaget. Det finns vissa bitar som jag gillar och tycker är intressanta, men ganska ofta är jag inte särskilt intresserad eller nyfiken på hur det hela ska gå.
Anna tror att hon bara kan hitta sanningen genom att dela upp sitt liv i olika delar i de olika anteckningsböckerna. Hon är i närmast besatt av sanningen och att hitta ett sätt att uttrycka den på, men blir besviken över att hon inte klarar av det. Frustrationen tycks växa genom hela boken.
Det tar en liten stund innan den röda tråden blir klar och tydlig i Den femte sanningen och det är en ganska långsam bok. Det händer en hel del, men det tar sin lilla tid. Jag kan beundra det experimentella i hur boken är uppbyggd och hur allting faller på plats, men det är inte en bok som engagerar mig. Jag kan inte heller hjälpa att jag känner mig lätt lurad av slutet. På något sätt hade jag väntat mig att helheten skulle bindas ihop tydligare och att detta uteblev.
Jag tror att jag läser Den femte sanningen vid fel tidpunkt i mitt liv, under en period av svag läslust, och att boken säkert förtjänar en andra chans vid ett annat tillfälle. Jag är ändå glad över att ha läst något av Doris Lessing.
Jag tror att den var större för den som var ung då. Jag tyckte mycket om bokens form. Mycket speciell och annorlunda! Du hänger inte på min utmaning om fem klassiska kvinnor fram till bokmässan? Du har ju redan börjat om man säger så 😉
Ja, vi pratade lite om att den kanske var lite daterad. Bokens form var verkligen speciell och jag gillade den.
Jag måste fundera på saken. Den här läste jag förra året, så det blir väl att komma på fem andra kvinnor 😉
Hade du inte sagt något så hade jag inte vetat 😉
Haha, men att hitta fem klassiska kvinnor i bokhyllan borde inte vara något större problem ^^
Vill också läsa denna författare någon gång!
Jag ska nog testa ytterligare någon bok av henne 🙂
Pingback: Månadsrapport: December 2013 » C.R.M. Nilsson
Pingback: Den femte sanningen | Lessing, Doris | Bokblomma