Dränkt av Frida Andersson Johansson

Författare: Frida Andersson Johansson
Förlag: Stimpla Publishing (2015)
Antal sidor: 315 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON
Ljudbok | Adlibris, Bokus, CDON

Unn gör sitt bästa för att glömma sin uppväxt med en svårt psykiskt sjuk mamma. Istället lever hon singelliv med sin bästa väninna, fokuserar på karriären och hälsan och har nu fått kornet på drömjobbet. När hon stöter ihop med sin mystiska granne är hon lika delar attraherad som märkligt rädd. Under en joggingtur i Gömmarskogen drabbas hon av hallucinationer och grannen hittar henne medvetslös vid en tjärn. Mot sin vilja dras hon in i mystiska och skrämmande händelser som tycks ha band till hennes förflutna, tills hon inte riktigt vet vad som är verkligt eller inte. Samtidigt börjar det runt om i Stockholm inträffa mystiska drunkningstillbud. På land.

Dränkt börjar så perfekt rysligt. Det är en mystisk främling i centrum för allt otäckare händelser som får pulsen att skjuta i farten och mig att vilja läsa vidare lite till. Kalla kårar är lätt beroendeframkallande och Dränkt ger mig många sådana i början. Blandningen med nordisk folktro är helt oemotståndlig.

Därtill är det något med stämningen som verkligen griper tag i mig. Det är lite som att gå ute på gungfly: vad som är verkligt eller inte är långt ifrån glasklart. Håller Unn på att falla offer för samma sjukdom som sin mamma eller härjar ett väsen från folktron mitt i Stockholm? Just ovissheten i hur det verkligen ligger till är mästerligt skildrat och bidrar till spänningen.

Att väva in ett realistiskt stråk med den riktigt hemska skildringen av Unns utsatta barndom är ett riktigt mästardrag. Överlag är jag förtjust över blandningen i Dränkt: den lånar element av fantasy, spänning och skräck på ett ypperligt sätt.

Men jag får lite problem med Dränkt fram emot slutet. Kanske hade jag fått helt andra förväntningar under läsningens lopp, men motivet och relationen till Unn som grannen visade sig ha gjorde mig besviken. Lägg därtill en känsla av att slutet drog ut lite väl mycket på saken, så undrar jag om inte mitt problem var att Dränkt helt enkelt blev lite för lång. Den klarade inte av att bibehålla spänningen ända fram till slutet. Även om jag gillar epilogen, som gav en ryslig fingervisning om vad som kommer hända härnäst.

Dränkt är på det stora hela en spännande och suggestiv roman som får det att löpa kalla kårar längs med ryggraden på mig.

Andra bokbloggare om Dränkt

Bokdetektiven; Bokhuset; Bokraden; Bokstugan; hyllan; Läsa & Lyssna; och dagarna går; Vargnatts bokhylla