Drömtjuvarna av Maggie Stiefvater

Denna recension kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Betyg:☆☆☆☆
Författare: Maggie Stiefvater
Originaltitel: The Dream Thieves
Översättare: Carina Jansson
Serie: Kretsen, #2
Förlag: B. Wahlströms (2014)
Antal sidor: 376 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Föregående bok i serien slutade på ett sätt som gjorde att det riktigt kliade i mig att få lägga vantarna på nästa del. Vad menade Ronan egentligen med att han hade hämtat Massaker ur sina drömmar? Med tanke på hur ivrig jag var då, kan jag knappast tro att jag kunde vänta så här länge med att köpa hem Drömtjuvarna. Men nu är det gjort och nu har jag läst.

Leylinjen som löper kring staden Henrietta har vaknat och livet kommer inte bli detsamma för någon av vännerna. Ronan kämpar allt mer med att skilja dröm från verklighet. Något som inte är helt lätt med tanke på att han kan få drömmar att bli verklighet. Samtidigt söker obehagliga människor efter ett föremål som kan vara kopplat till Ganseys sökande efter den sovande kungen Glendower…

Drömtjuvarna är definitivt Ronans bok och han får inta den största scenen. Jag är fascinerad över hur Maggie Stiefvater kan ta en karaktär som jag inte alls gillade i första boken och sedan göra mig så totalt och innerligt fascinerad av honom. Inblicken i Lynch-familjen är fascinerande, och de glimtar som ges in i hur Ronans förmåga kan vara till nytta i jakten på Glendower gör mig hungrig på mer.

Däremot kan jag uppleva att just sökandet efter Glendower bara nämns som pliktskyldigast i Drömtjuvarna. Den andas något av en mellanbok. Känslan är i närmast introspektiv med fokus på hur karaktärerna, särskilt Adam, ska komma till rätta med vad som hände i föregående bok. Det är deras inre själsliv och frustration som tar mycket tid i anspråk.

Det har gått över ett år sedan jag sist läste något av Maggie Stiefvater och jag hade nästan glömt hur mycket jag tycker om hennes språk. Det är allt från hennes träffande beskrivningar av karaktärer med leenden skapta för krig till de oväntade humoristiska glimtar som när Maura ordnar smör, Calla steker bacon och Blue ångar broccoli i självförsvar. Stiefvater har ett sätt att leka med ord som aldrig misslyckas med att förtrolla mig.

Drömtjuvarna känns lite som en mellanbok, men väcker onekligen intresse för att läsa nästa del i serien. Med en titel som Blue Lily, Lily Blue måste det ju bara betyda att det är Blues bok som står på tur.

Andra som har bloggat om Drömtjuvarna

Boktokig; Boktycke; Carolina läser…; Fridas bokhylla; Mitt bokliga liv; romeoandjuliet

Andra böcker i serien

Kretsen (recension)

Drömtjuvarna

Sovarna (recension)

The Raven King (recension)