Eddan

Omslagsbild Eddan

Författare: Okänt
Originaltitel:
Översättare: Erik Brate
Förlag: Niloe (1992)
Antal sidor: 320 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Den poetiska Eddan är kanske vår främsta källa till den nordiska mytologin. Det är en samling av fornnordiska guda- och hjältekväden som har bevarats för eftervärlden genom en pergamenthandskrift, som återfanns på Island vid 1600-talet. Innehållet anses i huvudsak ha tillkommit på Island och i västra Norge under perioden 800-1250. Mycket som rör dessa kväden historia är dock höljt i dunkel. Alla dateringar av innehållet bör uppfattas som mer eller mindre osäkra. Upphovsmännen är samtliga fall okända. Likafullt utgör verket en ovärderlig källa till kunskap.

Jag har velat läsa Eddan i många år. Varje gång man pratade om den i skolan fick jag känslan av suget igen. När jag väl hittade den på ett antikvariat i Skåne blev jag själaglad. Men ändå har jag dragit mig för att läsa den och den blev stående i närmare åtta år oläst i bokhyllan.

Liksom mycket episk poesi av ungefär samma ålder, innehåller Eddan ett evinnerligt rabblande av namn och upprepningar som passar den muntliga traditionen bättre än den skriftliga. Men medan jag till exempel har reda på de grekiska gudarnas många epitet och olika namn, var jag visst tämligen dålig på de nordiska gudarnas. Ibland blir jag förvirrad och får bläddra runt i persongalleri, innan jag inser att det rör sig om ett alternativt namn för Oden. Eller Tor.

Det är främst de inledande gudakvädena som gör Eddan läsvärd. Det är spännande att få läsa de myter som jag känner väl till så som de ursprungligen tecknades ned. Jag kan inte hitta ett svenskt ord för det, men flyting (att utväxla förolämpningar mellan fiender, ofta på vers) är jäkligt roligt att läsa. Och säger en hel del om den kultur som dessa kväden skapades i. Det tycks som om maskulinitet har varit något ömtåligt i alla tider.

Min version av Eddan är översatt av Erik Brate, vilket innebär att översättning är daterad 1913. Detta innebär att verserna verkligen är ålderdomligt uppbyggda i sin syntax. Det gör läsningen lite onödigt komplicerad stundtals. Men jag upplever att man snabbt kommer in i rytmen och fängslas av gudar och hjältar.

Eddan är nämligen riktigt spännande läsning. Jag är så glad att ha fått den läst.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.