Författare: Jane Austen Förlag: Penguin (1994) Antal sidor: 368 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Emma Woodhouse har levt ett enkelt liv i byn Highbury. När hennes guvernant gifter sig, gör hon anspråk på att ha lyckats matcha ihop henne med mannen och anser sig vara en skicklig äktenskapsmäklerska. Harriet Smith är en ung kvinna som hon blir bekant med och som hon är fast besluten att få bortgift med en lämplig man. Grannen mr Knightley varnar henne för att det kanske inte är så lämpligt. Men Emma slår dövörat till med komiska följder.
Det finns vissa författare som jag gärna vill tycka om, men som jag inte känner att jag mäktar med. Jane Austen är en sådan. Det har skrivits mycket fantastiskt om hennes böcker, men när jag väl slår mig ned med en av dem blir blicken glasartad efter några sidor och tankarna far iväg åt andra håll. Emma är den andra av hennes böcker som jag faktiskt lyckas ta mig igenom.
Vad är det då som gör att jag har svårt för Austen? En del av det hela är förmodligen adjektivrikedomen. Det är en fruktansvärd mängd adjektiv som ska samsas inom ett och samma lilla stycke. Sedan är väl det att mycket av hennes böcker bygger på humor, och humor är svårt. Jag och Austens humor kommer oftast inte överens, även om jag drar på munnen flera gånger när jag läser Emma. Mest åt miss Bates med sin aldrig sinande ström av prat och den hypokondriske Mr Woodhouse.
En del av att jag hade svårt för Emma beror helt enkelt på Emma själv. Hon är begåvad och vacker, men så uppfylld av sig själv och sin egen förträfflighet att hon blir blind för omvärlden. Saker som läsare ser sorterar hon in under vad hon förväntar sig och omtolkar så att det ska stämma överens med sin egen världsbild. När skillnaderna uppenbaras för henne står hon helt oförstående och förtretad.
Jag har nog aldrig varit så uttråkad i mitt liv som under första halvan av Emma. Aldrig. Men så händer något. Emma börjar utvecklas som karaktär, mogna och öppna ögonen för sin omvärld och hur hennes beteende påverkar den. Hon blir alltmer ödmjuk och medkännande. Hennes växt genom romanens lopp fångar mig och vinner faktiskt över mig. Med tanke på hur less jag var ett tag borde det här ha blivit min sista bekantskap med Austen. Men så är nog inte fallet.
Emma är fruktansvärt seg i starten, men hur karaktären växer genom bokens lopp räddar boken och ger mig ett bestående positivt intryck.
Har du sett serien Emma Approved på Youtube? Är en modern version av Emma i vlogg-form, den var riktigt bra tyckte jag! 🙂
Nej, det har jag inte. Tack för tipset 🙂
Har några Jane Austen böcker hemma, men har inte läst dem ännu. Började på Stolthet och fördom för drygt ett år sedan, men det blev inte av att jag fortsatte läsa.
Hon har ju ett väldigt speciellt skrivsätt och det passar inte alla. För min del har jag svårt för henne, som sagt.
Läste denna i klass åtta. Vi fick själva välja bok och jag minns att mina lärare var helt ”Åh, hon läser Jane Austen! WOW!” Det var lite kul. Jag minns att jag gillade Emmas karaktär och utveckling men också att jag tyckte boken var seg på sina ställen. Skulle dock vilja ge den en ny chans. Jag är lite som du. jag vill gilla Jane Austen men det är något med hennes språk som inte funkar för mig. Jag älskar äldre böcker och 1880-tals litteratur men just Jane är det tyvärr något med som inte klickar med mig. Vilket är synd ^^; Vill läsa mer men kanske får bli i små doser parallellt med annat 😛
Hon har ju verkligen ett speciellt språk. Mycket, mycket adjektiv. Och så har jag lite svårt för hennes humor, vilket ju oftast är det som andra gillar med hennes böcker.
1880 var lite specifikt LOL! Menar 1800-tals XD
🙂
Jag älskar i och för sig Austen men just Emma har jag inte läst ännu. Jag har däremot sett serien som är uppdelad i fyra delar och den är amazing. AMAZING I SAY.
Borde kanske ta och titta på serien. Filmatiseringarna brukar ju kunna bli rätt bra 🙂
Pingback: Clueless - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson