Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.
De senaste dagarna har jag varit djupt försjunken i Christine av Stephen King. Arnie Cunningham har dragit en nitlott här i livet, men är en snäll och trevlig person för den sakens skull. Allt förändras när han en dag får syn på Christine, en rostig gammal skrothög, och blir blixtförälskad. Bästa vännen Dennis är inte lika övertygad. Snarare skrämmer bilen honom. Men Arnie är inte längre nåbar, utan köper Christine. Alltmer märkliga saker börjar att hända kring bilen och snart börjar personer som har det otalt med Arnie att dö en efter en, fast han har vattentäta alibin för varje mord. Inte kan det väl vara Christine som ligger bakom?
Det här med en mördarbil kan låta lite löjligt till att börja med, men finns det inte något djupt obehagligt över tanken att tekniken vi dagligen använder oss av en dag skulle vända sig emot oss? Av de Stephen King-böcker jag har läst i år, så är det den här som har varit närmast att skrämma mig.
Smakbiten jag tänkte dela med mig av idag visar på hur King, i sin tidiga karriär, inte hade så värst uppmuntrande syn på kärleken. Åtminstone av de citat jag har samlat på mig att döma. Detta kommer från sidan 124:
– Gosse, du är antagligen för ung att ta råd av någon annan än dig själv, men en sak ska du veta: det är kärleken som är fienden. Han nickade eftertänksamt mot mig. Ja. Diktarna tar ständigt och ibland medvetet miste på kärleken. Kärleken är den gamle slaktaren. Kärleken är inte blind. Kärleken är en kannibal med utomordentligt god syn. Kärleken är omättlig; den är alltid hungrig.
– Vad äter den för något? frågade jag utan att riktigt vara medveten om att jag tänkte fråga något alls. Allt hos mig utom munnen ansåg att hela samtalet var sinnesrubbat.
– Vänskap, sa George LeBay. Den lever på vänskap.
tack för kul smakbit!
Det var så lite 🙂
Låter faktiskt lite läskigt med en mördarbil… 🙂 Måste ta tag i saken och läsa King snart!
Ja, tanken på en mördarbil är ganska läskig. Christine är sig riktigt läskig. Jag var nästan rädd för att kalla henne för rosthög 😉
Jag får nog göra en omläsning av mina King, fast jag har två nya olästa.
Jag har tre olästa King-böcker, men sedan får jag nog börja läsa om. Till exempel skulle jag vilja läsa om Stark och några andra.
Tack för smakbiten. Det känns som om han var före sin tid med just Christine.
Ja, kanske det. Sedan dess har det blivit rätt populärt med mördarbilar. Jag har försökt räkna ut hur många gånger det har förekommit i Supernatural och det har ju till och med varit med i NCIS.
Önskar att jag ville läsa lite King – han har ett språk jag tror att jag skulle gilla .. en genren … inte lika mycket 😉
Tack för smakbiten!
Han rör sig ju utanför skräck också. Till exempel 11.22.63 är ju långt ifrån skräck, utan någon genreöverskridande blandning av science fiction/fantasy/historisk fiktion.
Jag måste läsa mer av Stephen King alltså. Jag tror bara jag har läst en bok och det är nästan lite pinsamt!
Han har skrivit en hel del bra 🙂
Fin och rolig smakbit, tack! 🙂
Det var så lite 🙂
Aj, aj, aj… nu blir jag riktigt sugen på att läsa om den här. Var över 30 år sedan den lästes, jösses! 😀
Tack för rolig smakbit!
Omläsning vore kanske inte så dumt 🙂
Mördarbil låter onekeligen ganska udda, men om någon kan lyckas göra det bra så är det väl King 🙂
Det gör han absolut 🙂 Jag tyckte den var obehaglig.
Vad härligt! Jag blir så glad över att du verkar tycka ungefär som jag om den 🙂
Kul 🙂 Jag ska knåpa ihop en recension framöver, men den kommer nog inte publiceras förrän i maj någon gång. Suck…
intressant smakebit! kanske skulle en läsa hela boken!
Det tycker jag 🙂 Kvinnoporträtten är ganska usla, men i övrigt är den riktigt bra.
Konstigt nog lockar Stephen King inte mig.
Synd. Han har skrivit en hel del bra 🙂
Smakbiten låter trevlig, men jag läser ju inte Stephen Kings böcker för jag är så rädd att bli skrämd. Har nog bara läst Knackarna.
Han har ju skrivit en del som inte är skräck, som kanske skulle passa bättre. Knackarna gillade jag skarpt när jag läste den.
Den här väcker minnen, glad över att jag har återvänt till King som jag haft lite uppehåll från…Tack för smakbiten! 🙂
Jag är också glad över att ha återvänt till King.
King och just Christine var en stor favorit för ca 20 år sen, men när du skriver om den här så får jag sådan lust att läsa en King, men undrar vilken har ett par som jag kan tänka mig men kan inte riktigt ta tag i vilken.
För mig har visst 2016 blivit ett riktigt King-år 🙂 Det är ju bra, har haft så många olästa av honom som har samlat damm i hyllan.
Jag har bara läst en av Kings böcker och den tyckte jag definitivt inte om, kanske vore dags att ge honom en ny chans. Tack för smakbiten!
Han kan vara lite ojämn, men har skrivit en hel del bra 🙂