Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.
Jag läser just nu Marcelo i den verkliga världen av Francisco X. Stork. Boken handlar om en sjuttonårig pojke som befinner sig någonstans på autismspektrumet. Hans pappa tycker att det är på tiden att han ska lära sig leva i den ”verkliga” världen och måste därför jobba på pappans advokatbyrå, annars blir han tvungen att lämna sin skola och sina vänner.
Smakbiten är tagen från sidan 70:
Aurora har berättat att hon förstod att jag var annorlunda redan när jag var bara ett par månader gammal, för jag skrek aldrig. Hon visste aldrig om jag var hungrig eller hade magknip förrän jag blev så stor att jag kunde peka och prata. Jag grät inte ens när jag hade ramlat och det var uppenbart att jag gjort illa mig. När jag inte fick som jag ville gick jag undan och tjurade eller fick ett vredesutbrott. Men jag grät aldrig. Inte ens när jag var elva år och Abba dog. När min bästa kompis dog, Joseph på St. Elizabeth’s, grät jag inte heller. Jag kanske inte har samma känslor som andra, jag vet inte. Att jag känner, det vet jag, men mina känslor framkallar aldrig tårar. När jag ser andra gåta upplever jag mest en stark tomhet, som om jag är ensam i hela världen.
Om C.R.M. Nilsson
Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i
läsning och har märkts med etiketterna
en smakebit på søndag. Bokmärk
permalänken.
Det var en riktigt sorglig smakbit. Boken låter väldigt intressant. Autism har alltid… ja, fascinerat mig, i brist på bättre ord.
Jag skulle egentligen ha inkluderat ytterligare en mening som gjorde att den var ganska fin, men det gjorde jag visst inte. Kan rekommendera den här boken 🙂
Tack för smakbiten. Borken verkar interessant och gripande. Kollar den lite närmare.
Ha en fin söndag!
Det var en riktigt bra bok 🙂
Tack! 🙂 Ha en fin vecka!
Låter som en väldigt bra bok, men också sorglig 🙂
Den är inte särskilt sorglig, men det är en bra bok 🙂
Det var sorgligt! Autism är en av de där gåtorna som man undrar över.
Det är nog typ det mest sorgliga stället i boken, eftersom den i övrigt inte är så sorglig 🙂
En trist smakebit fra det som virker som en interessant bok.
Jag älskade boken 🙂
Enig med de andre at denne smakebiten var trist. Men helt sikkert interessant å lese. Kan ikke finne at den er oversatt til norsk. Takk for smakebiten.
Det var en väldigt bra bok 🙂
Det første som slo meg, var at det var et utrolig fint bilde på bokas framside!! Herlig!!
Bøker om forholdet mellom barn og foreldre er ofte litt triste, syns jeg. Bedre blir det selvfølgelig ikke når en av partene ikke viser den andre forståelse eller respekt. Interessant smakebit- skal se om den er oversatt til norsk ;o)
Omslaget är verkligen underbart 🙂
Jo, det är lätt att det blir så. Jag var så förbannad på pappan genom hela boken att jag kokade.
Det var en sterk smakebit. Det er utfordrende å sette seg inn i disse barnas følelser.
Ha en riktig fin søndag!
Jag tycker att han gjorde det på ett väldigt realistiskt sätt i större delen av boken. Ibland blev det lite tittar-på-utifrån perspektiv, men det var väldigt bra skrivet.
Tack 🙂 Ha en riktigt fin vecka!
Sterk smakebit, ja! Jeg har en roman på leselisten som omhandler autisme: ”Syngja” av Lars Amund Vaage. Den er fra en fars perspektiv, men det kan være vel så interessant å lese hvordan det oppleves for en som har denne sykdommen. Takk for tips 🙂
Jag rekommenderar den här 🙂
Fin smakebit.Dette er en bok jeg har lyst å lese. 🙂
Jag rekommenderar den 🙂
Håper den finnes på norsk etterhvert.
Jag ska hålla tummarna för att den blir översatt 🙂
Takk for fin og vond smakebit! Denne boka noterer jeg meg og kommer garantert til å lese en dag!
Den är verkligen rekommenderad 🙂