Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.
Denna söndag håller jag på med Smulklubbens skamlösa systrar av Mian Lodalen. Huvudpersonen My är en ständigt pank frilansjournalist som har slutat tro på Den stora kärleken. Hellre har hon affärer med gifta kvinnor än binder sig och får därför ofta leva på smulorna från andras raserade förhållanden. Därtill har hon en osviklig förmåga att hamna i omöjliga situationer som bästa vännerna Hedda och Mackan får plocka upp spillrorna av henne efter.
My påminner mig lite om protagonisterna i Sophie Kinsellas böcker. Ni vet, de där tjejerna som har en alldeles sällsam förmåga att ställa till det för sig och trassla in sig i en härva av lögner, men att det på en och samma gång blir fruktansvärt roligt att läsa om. Fast Mian Lodalen är avsevärt mer politisk.
Smakbiten från sidan 78 illustrerar en sådan situation där My ställer till det för sig:
Bildkälla: Goodreads.
Märklig eftermiddag. Satt på tunnelbanan och bara flöt bort i tankarna. Mitt emot mig satt två godissnaskande tonårstjejer och pratade om killar. En doft av ”Gott och blandat” sipprade in i mina borrar. Hörde inte vad samtalet gick ut på, var helt uppe i sexakt med Läppen, glodde in i svart fönsterruta där bara jag själv syntes som i en förvriden skrattspegel och innan jag visste ordet av var min egen hand på väg ner i den ena tjejens godispåse. Fiskade upp en salt fisk. Kom inte på vad jag sysslade med förrän godisbiten, som inte jag hade köpt, var på väg in i min mun. Tjejerna såg ut som om deras mammor hade matat dem med stekpannor och hakorna verkade ha lossnat från överkäken.
”Nämen, ursäkta… förlåt så hemskt mycket”, svamlade jag och stirrade desperat på vagnens samtliga reklamskyltar och kunde knappt prata på grund av stora, sega lakritsbiten.
Men brottet kunde inte göras ogjort. Fisken simmade redan i geggiga gommen.
tack för lite annorlunda smakbit.
Det var så lite 🙂
Känner instinktivt att jag inte gillar My 🙂
Hon är lite speciell, men jag tycker hon ofta har hjärtat på det rätta stället 🙂
Titeln på boken får mig verkligen intresserad av boken! Tack för smakebiten!
Det är en kul bok 🙂
Tack för smakbiten, den var lite annorlunda 🙂
Jag blir inte riktigt klok på om det är dagboksanteckningar eller om allt sker i realtid, men underhållande tycker jag att det är 🙂
tack för smakebiten! har inte läst. hade inte gillat någon som objuden gav sig på min godispåse
Jag undrar lite hur tankspridd en måste vara för att stoppa ned handen i någon annans godispåse…
En smakbit i dubbel bemärkelse 🙂 och den gör mig nyfiken på boken! Tack!
Det är en underhållande bok 🙂
Den är hysteriskt rolig – även uppföljaren Trekant är en riktig höjdare. Älskar Lodalens böcker.
Det är inte helt hundra min humor, men kul är den 🙂 Jag hade egentligen tänkt läsa Trekant först, men lyckades lista ut att den här kom före.
Har inte läst något av Lodalen. Tack för smakbiten!
Det här var min första 🙂
Det var en lustig smakbit.
Det är en kul bok 🙂
Inte illa när en smakbit får mig att skratta till 🙂
Ja, jag har fått skratta gott medan jag läste boken 🙂
Tack för smakbiten. Låter som om detta kan vara en rolig bok.
Jag har fått mig en del goda skratt 🙂
Haha ja men det lät skoj,
Det är en kul bok 🙂
Oj, undrar vad jag hade gjort om någon okänd person tagit godis ur min påse.
Jag hade nog suttit och gapat. Inte hade jag kommit på något att säga.
Ha, ha! 🙂 En fantastisk situasjon. Jeg prøver å se for meg at jeg hadde gjort det og kan ikke helt uten videre avvise at det kunne ha skjedd 🙂
Jag skulle nog vara tvungen att vara väldigt trött och tankspridd, men det är inte helt omöjligt.
Tack för annorlunda smakbit! Känner varken till bok eller författare.
Boken har ett par år på nacken, men jag har för mig att den väckte en del uppmärksamhet när den kom ut.
Rolig smakbit 🙂
Det är en rolig bok 🙂