Betyg: ☆☆☆
Redaktör: Petra Östergren
Förlag: Pocketförlaget (2009)
Antal sidor: 240 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Den stod där i pocketstället. Uppseendeväckande rosa. F-ordet. Jag plockar ned den, funderar och till sist får den följa med hem. Där den blir liggande till sommaren när jag ska ha mer tid att läsa sakprosa som jag har ett större personligt intresse för.
Trots den missvisande underrubriken, ”mot en ny feminism”, så tolkar jag det som att det inte är att formulera en ny feminism som är bokens syfte. Snarare är syftet att lyfta fram olika vinklar på feministiska frågor, såsom abort, prostitution och våldtäkt. F-ordet ska därför provocera i viss mån och få läsaren att fundera kring olika frågor.
Och ja, F-ordet är en bok som sätter tankarna på snurr. Anna Svenssons text om våldtäkt får mig att undersöka mina tankar kring våldtäkt och synen på överlevare. Andra intressanta texter är Susanne Dodillets text om prostitution, om hur synen skiljer sig mellan Sverige och Tyskland, och Jonah Nylunds text om strap on-dildos. I det sistnämnda tyckte jag att det var intressant att vardagsteorierna var så djupt sammankopplade med makt att männen inte kunde se någon annan anledning till att en fittfödd person skulle vilja sätta på dem. Resultaten som kom fram var väldigt intressanta.
Ett av de kapitel som jag tycker bäst om är Maria Niemis kapitel, som handlar om femme. Varför är feminitet per automatik dåligt? Varför skulle att en person bry sig om smink och kläder innebära att den är mindre intelligent än någon annan? Jag tror att det bara är genom att prata med individuella kvinnor som du kan närma dig deras anledningar till att sminka sig och bry sig om sitt utseende. Att vilja vara snygg för sin egen skull måste ju få vara ett val som kvinnor gör.
I förordet anklagar Petra Östergren svensk feminism är ensidig och att det bara är en del av verkligheten som skildras. F-ordet gör kanske sitt bästa för att luckra upp det hela, men det är långtifrån nya idéer. Jag uppskattar kapitlet om trans, men skulle nog ha velat se ytterligare. Kanske en transkvinnas upplevelser, som troligen skiljer sig i vissa aspekter från XX:s upplevelser som transman. Varför inte röster från rasifierade kvinnor eller kvinnor med funktionshinder? Att öppna upp för nya vinklingar i den svenska feminismen hade gått att göra i flera led.
F-ordet är en intressant textsamling som definitivt sätter igång tankarna, men tillför den verkligen något nytt?
Pingback: Månadsrapport: Juli 2014 - C.R.M. Nilsson