Farväl Eritrea av Samuel Brhane

Författare: Samuel Brhane
Översättning och bearbetning: Joakim Anderson och Isayas Adhanom
Förlag: Publit (2016)
Antal sidor: 77 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Samuel och Luwam är förälskade utan sina familjers vetskap. Luwams traditionella familj lovar bort henne till en man hon inte ens har träffat och de båda ungdomarna är maktlösa att stoppa händelserna. Samuel bestämmer sig för att lämna Eritrea, söka sin lycka i ett annat land. I Farväl Eritrea får läsaren följa den sista tiden i Eritrea och resan genom Sahara, mot Medelhavet och Europa.

Jag fick ett mejl från Joakim Anderson, som har jobbat på boendet för ensamkommande flyktingbarn dit Samuel kom, där han undrade om jag ville läsa Farväl Eritrea. Samuel skrev tydligen ned berättelsen nästan direkt när han anlände till Sverige. Genom ett litteraturprojekt i Strömstads kommun har sedan texten översatts och redigerats för att publiceras i liten upplaga.

Det märks att Farväl Eritrea är skriven av en ung författare som inte har så stor skrivvana. Samuel var bara sexton år när han skrev ned sin berättelse. Dessvärre märks detta genom att berättelsen inte är uppbyggt på ett särskilt skickligt vis, utan är ett nedtecknande av händelserna så som de skedde och i den ordningen. Karaktärer namnges utan att deras relation till Samuel eller Luwam förklaras eller fördjupas.

Farväl Eritrea är en lättläst bok som jag tror skulle fungera väl som underlag för diskussioner i skolan om migration och flykt. Men även om olycklig kärlek, föräldrars förväntningar på barn och annat. Framförallt kan det nog fungera som en ögonöppnare över hur svårt det kan vara att lämna sitt land och att vägen ofta blir mödosam.

Det skildras många hemskheter i Farväl Eritrea med en avtrubbad, distanserad ton. Som läsare känner jag författarens chock och avståndstagande från det som han har varit med om, men förmodligen inte hunnit bearbeta vid tillfället för nedtecknandet. Det skulle vara intressant, tänker jag, att se hur Samuel skulle återvända till sin berättelse när han har blivit äldre och fått mer distans till händelserna. Lite som Annika Taesler skriver om att ta ett steg tillbaka och förvandla sig själv till en karaktär genom att distansera sig från sitt tidigare jag, objektifiera, utan att göra avkall på sina känslor eller minnen.

Jag är tacksam över att ha fått ta del av Samuels berättelse, men kan inte hjälpa att jag känner det som att Farväl Eritrea inte är riktigt färdig. Men den kan väcka en del tankar och funderingar hos yngre läsare.

Andra bokbloggare om Farväl Eritrea

Läsvärd eller inte?; Vargnatts bokhylla; Västmanländskans bokblogg