Femtio nyanser av honom av E. L. James

Författare: E. L. James
Originaltitel: Fifty Shades of Grey
Översättare: Jimmy Hogsö
Serie: Femtio nyanser, #1
Förlag: Norstedts (2012)
Antal sidor: 553 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Någon närmare presentation av fenomenet Femtio nyanser av honom tror jag inte beövs. Boktrilogin har lästs av miljoner och översatts till ett femtiotal språk. Samtidigt har boken möts med hån och utskällningar, något som jag tycker att det luktar lite skunk att en bok skriven av en kvinna som främst når en kvinnlig publik har blivit så nedsablad.

Även efter att ha läst Femtio nyanser av honom och tyckt att den inte var särskilt välskriven, så tycker jag fortfarande att det luktar lite skunk. Det finns gott om manliga författare som skriver minst lika illa som E. L. James, utan att bli så fruktansvärt nedskrivna, som inte blir benämnda ”tantsnusk” eller ”mammaporr”.

Det är en ganska klassisk berättelse: kvinna möter man. Anastasia Steele ska å en kompis vägnar intervjua en framgångsrik affärsman, Christian Grey. Under intervjun upplever hon honom som rysligt attraktiv, men samtidigt väldigt skrämmande, och efter intervjun tror hon att hon aldrig ska träffa honom igen. Därför gör hon sitt bästa för att glömma honom. Men så dyker han upp på hennes jobb och trots att han varnar henne för att han inte kommer vara bra för henne, så dras hon till honom och hans hemligheter.

Först reagerar jag dock på den undermåliga redigeringen och korrekturläsningen. Femtio nyanser av honom hade kunnat kortas ned avsevärt, särskilt genom att i början ta bort vad som känns som tusentals stycken som består i att Anastasia går till jobbet, gör i ordning lite mat och går och lägger sig. Därtill är det fruktansvärt många långa, onödiga dialoger som inte tillför något till händelseförloppet.

Som en tredje synd så brister det ofta rejält i den inre logiken, som när Anastasia stiger in i Christian Greys ”lekrum” och först tänker att hon har klivit in spanska inkvisitionen, sedan påstår hon att hennes första intryck är att det luktar rengöringsmedel i rummet. Eller att hon i ena meningen säger att hon inte vet något om Grey, bara för att i nästa börja rabbla upp allting hon vet. Har en redaktör ens tittat på Femtio nyanser av honom? undrar jag frustrerat ett flertal gånger.

Det finns en tendens i kulturen att romantisera osunda förhållanden. Cathy och Heathcliff. När Ted bryter sig in i Robins lägenhet med rosor och orkester. Det är en trend som finns även i Femtio nyanser av honom. Anastasia är förälskad i Grey, men hon vill inte ha BDSM-sidan av förhållandet. Det skrämmer henne och får henne att må dåligt. När hon ligger och gråter sig själv till sömns över att hon älskar honom så mycket, men inte tycker om något med deras förhållande, önskar jag att James kunde ha stannat upp och kommit till insikten att nej, kärleken övervinner inte allt. Det går att älska personer, djupt och innerligt, men samtidigt förstå att det här, det fungerar faktiskt inte. Det är dags att lägga ned och hitta någon som är bättre för en.

Plus att om du är så rädd för din pojkvän att du på fullaste allvar överväg att flytta till Alaska och gömma dig när han blir arg, då är det ett tecken på att något är fruktansvärt fel. Det är återkommande att hon är rädd för hans ilska, att hon vill fly undan, till den grad att jag mår riktigt illa. I många av deras interaktioner letar Anastasia mentalt efter första bästa flyktväg och gör allt i sin makt för att han inte ska bli arg. Hon gör väl rätt att vara rädd, också. I Femtio nyanser av honom använder han hennes mobil för att spåra var hon befinner sig.

När det kommer till Anastasia så är det första jag slås av att hon tycks ha en irrationell antipati mot blondiner. Sedan gillar hon förstås inte sitt utseende (romancehjältinnor gör sällan det), men som läsare ska vi ju förstå att hon egentligen är snygg, något som hon ska komma till insikt om med hjälp av Christian Grey. Jag har överlag lite svårt att köpa henne som en trovärdig karaktär. Att en som är något på tjugo kan vara både oskuld och inte haft sin första fylla, det kan jag verkligen köpa. Men att hon aldrig i livet innan har varit kåt? Lägg av.

Det finns ett par stunder när jag börjar fundera på om Femtio nyanser av honom i själva verket är en komedi eller parodi. Anastasias undermedvetna har en tendens att skälla ut henne och sura på henne som om det vore en verklig karaktär. Därtill har hon en inre gudinna som svajar, dansar och ser knipslug ut. Detta är knep som jag mestadels har sett i humoristiska verk och jag hoppas syftet var att jag skulle skratta snarare än ta dessa absurda företeelser på allvar.

Då har vi kommit till den bit där jag inte skrattar, till ”drömmannen” Christian Grey. (För övrigt tycker jag att det är störtroligt att Anastasia refererar till hans fulla namn så gott som hela tiden, men det är en parantes.) Grey har en tragisk bakgrund, som givetvis ska förklara och ursäkta alla hans handlingar, men nu är det faktiskt så här att en logisk bakgrundshistoria inte ursäktar att han beter sig som ett svin. Plus att de händelser som refereras i Femtio nyanser av honom utspelar sig innan han har fyllt fyra år. Det finns ett fenomen som kallas för infantil amnesi, vilket är anledningen till att de flesta av oss inte minns våra tidiga år alls, och barn börjar inte forma bestående minnen förrän runt just fyraårsåldern.

När folk ska försvara Christian Grey, brukar de hänvisa till BDSM-aspekten och ignorera att liksom alla andra sexuella praktiker så styrs BDSM av samtycke. Mottot är safe, sane, consensual. Det går heller inte att hänvisa till att en person i ett kontrakt för alltid har bundit upp sig till att utöva en praktik, utan något som en person kan ha tyckt om kan plötsligt vara motbjudande. Då bör partnern respektera det. Men det gör inte Christian Grey. Anastasia tackar nej till smärta, men han försöker manipulera henne till att acceptera det genom att så ”skulle en riktig undergiven göra.” Han kör konsekvent över hennes nej genom hela boken, där det mildaste är att han ignorerar att hon inte vill ta emot extravaganta gåvor från honom eftersom det får henne att känna sig som en prostituerad, det grövsta när han ignorerar hennes nej under sex.

Jag sätter punkt efter Femtio nyanser av honom. Ingen av de andra böckerna kommer att införskaffas och jag kommer att låtsas att det var så här berättelsen om Anastasia Steele och Christian Grey slutade.

Andra bloggare som har recenserat Femtio nyanser av honom

Först och främst, vill jag rikta uppmärksamheten mot bloggaren Cliff som faktiskt är utövar BDSM som undergiven och som har hjälpt mig stå ut med att läsa denna bok:

The Pervocracy

Här följer bokbloggare som har recenserat Femtio nyanser av honom:

Bokfetischist; Bokhyllan; Boklysten; Boktokig; Bokuggla; Fabulerat; Holavedsbrudar; Jennies boklista; Marcusbiblioteket; Mettes pocketblogg; romeoandjuliet; Vargnatts bokhylla

Andra böcker i serien

Femtio nyanser av honom

Femtio nyanser av mörker

Femtio nyanser av frihet