Denna vecka blev det bara tre titlar i utmaningen. Det ena är en psykologibok som jag tror deckarförfattare kan ha stor nytta av, det andra är en brittisk klassiker och sedan kommer en deckare av en av mina favoritförfattare.
Dr Hare är en av världens ledande exporter på psykopater och är den som har utformat den så kallade Psychopathy Check List, som används i stora delar av världen för att testa huruvida någon är psykopat eller inte. Det här är en lättläst, populärvetenskaplig bok om just psykopati med fallbeskrivningar och många rika exempel. Oumbärlig, i mitt tycke, för den som tänker skriva en deckare med psykopater i.
Det krävdes två läsningar för att jag skulle förstå storheten i Wuthering Heights. Första gången tyckte jag om den. Andra gången läste jag den för skolan och arbetade väldigt intensivt med den. Jag förälskade mig i Heathcliff och Cathys dysfunktionella förhållande och älskade heden där Wuthering Heights utspelar sig. Jag skrev en uppsats om boken på engelska som jag fortfarande känner mig skapligt nöjd med, ett par år senare.
Jag tror det här är den enda boken av Val McDermid som jag faktiskt inte gillar. I den håller Tony Hill på att instruera poliser hur man kan bygga upp psykologiska profiler av gärningsmän. En ung poliskvinna upptäcker ett mönster med mördade tonårsflickor, men blir själv mördad. Tony och Carol Jordan tar upp jakten på seriemördaren. Jag tror att en stor del av att jag inte tycker om den beror på att seriemördaren, som är oerhört framgångsrik, beskrivs som psykopater. Psykopater har ofta problem med impulskontrollen och blir sällan framgångsrika. Han kan ha haft psykopatiska drag istället och det skulle ha blivit mer trovärdigt. Plus att det är alldeles för blodigt och frossar alldeles för mycket i våld för mig.
