Frankissstein: A Love Story av Jeanette Winterson

Omslagsbild Frankissstein av Jeanette Winterson

Författare: Jeanette Winterson
Förlag: Vintage (2020)
Antal sidor: 352 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

1816 drabbas nittonåriga Mary Shelley av den idé som kommer få henne att skriva om att skapa en icke-biologisk livsform. Många år senare, i Brexits Storbritannien, upptäcker den unge läkaren Ry att hen håller på att, mot sitt bättre vetande, förälska sig i Victor Stein, en firad professor som är ledande i debatten kring AI. Samtidigt, så har den nyskilda Ron Lord flyttat hem till sin mamma igen, men är på god väg att bli rik genom att skapa nästa generations sexdockor för ensamma män överallt. På andra sidan Atlanten, i Phoenix, Arizona, finns en kryotekniksanläggning där dussintals kroppar som legalt och medicinskt sett är döda, men som väntar på att få återvända till livet.

Jeanette Wintersons senaste roman Frankissstein hamnade på den långa listan för Booker-priset 2019, men tog sig inte vidare från det. Även om jag vill vara lojal mot en av mina absoluta favoritförfattare, så är det ett begripligt val. Det här är inte Winterson när hon är som bäst och jag blev hyfsat besviken.

Frankissstein rör sig från artonhundratal till nutid på ett ickelinjärt vis, och i sann Winterson-anda så suddas gränsen mellan tiden ut. Ändå är berättandet märkligt linjärt. Det känns aldrig som om jag aldrig riskerar att gå vilse, att förtrollas, att irra bort från den rätta stigen och falla ned i något märkligt kaninhål. Inte för att det inte finns märkliga inslag i Frankissstein. Jag menar, sexdockorna är ett bisarrt inslag. Diskussionen kring artificiell intelligens väcker både tankar och tassar på bisarra marker.

Det känns som om jag skulle vilja jämföra min läsning av Frankissstein med min läsning av Margaret Atwoods Hjärtat stannar sist: det finns en himla bra idé här, men någonstans på vägen blir det lite rörigt. Jag gillar Ry som karaktär, men ogillar de transofobiska attityder som hen möts av från varenda karaktär (inklusive Victor Stein.) Jag gillar verkligen det historiska inslaget med Mary Shelley och hennes skapelse, Victor Frankenstein. På något sätt tycks han väckas till liv och de agerar ut den roll som han och monstret hade i boken Shelley skrev. Det är en mångfacetterad roman, som jag borde älska att upptäcka. Men det gör jag inte.

Frankissstein är onekligen skickligt skriven och har ett unikt koncept, men den saknar den där gnistan som gör Jeanette Wintersons böcker så fantastiska i vanliga fall.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Frankissstein: A Love Story av Jeanette Winterson

  1. Pingback: Månadsrapport: Maj 2020 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.