Hannibal av Thomas Harris

Omslagsbild Hannibal av Thomas Harris

Författare: Thomas Harris
Serie: Hannibal Lecter, #3
Förlag: BCA (1999)
Antal sidor: 486 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Det har gått sju år sedan Dr. Hannibal Lecter flydde från förvar, sju år sedan FBI-agenten Clarice Starling intervjuade honom på högrisksjukhuset för de kriminella som anses vara under påverkan av psykisk sjukdom när de begick sina dåd. Doktorn är fortfarande på fri fot, att utforska sina egna intressen, njuta av dofterna, av essensen en värld som inte är på sin vakt. Men Starling har aldrig glömt sina möten med Dr. Lecter och ljudet av hans raspiga, sällan använda röst hemsöker hennes drömmar. Inte heller Mason Verger har glömt Dr. Lecter och han är besatt av hämnd. Han var Dr. Lecters sjätte offer och har överlevt för att härska över sitt slakteriimperium. Från sin respirator, övervakar Verger varje lite darrning i hans världsomfattande nät. Snart inser han för att dra till sig doktorn måste han ha det mest utsökta bete som finns; han måste ha vad Dr. Lecter tycker bäst om.

Det är ett bra tag sedan jag läste både Röd drake och När lammen tystnar, men jag har för mig att jag faktiskt gillade i alla fall Röd drake. Därför blir jag lite överraskad över hur plågsamt dålig jag tycker att Hannibal är. Det är faktiskt ett under att jag läste ut boken.

Hela Hannibal glider på något sätt på ytan av allting som sker. Karaktärerna är som kartongfigurer och deras motiv övertygar för fem öre inte. Det finns inget psykologiskt trovärdigt över porträttet av Hannibal Lecter i denna bok och Mason Verger verkar ond bara för att vara ond. Även människor som vi andra finner genomruttna har oftast någon sorts förklaringsmodell för sitt eget agerande. Som någon som hade ett stort intresse för seriemördare och forensisk psykologi när jag var yngre, känner jag att Thomas Harris knappt har gjort någon research alls.

Och så har vi Clarice. Ni vet hur man brukar raljera över att vissa manliga författare inte kan skriva kvinnliga karaktärer? Så är verkligen fallet här. Det som inte handlar om hennes utseende, handlar om hennes muskelbil för att visa att hon Inte Är Som Andra Kvinnor™. Likaså hennes förmåga på skjutbanan. Men så brister hon ständigt ut i gråt utan större anledning, därför att i Harris värld tycks det vara så kvinnor är.

Harris har heller inte världens cred när det kommer till sin skildring av HBTQIA-karaktärer. Mördaren i När lammen tystnar brukar räknas som en av de mest transofobiska, homofobiska karaktärer som skapats. Även här ger sig Harris in att ha med en karaktär under regnbågsflagg: den steroidmissbrukande, butcha Margot Vergar. Läser du mellan raderna så är enda anledningen till att hon är lesbisk att hon våldtogs av sin sadistiska bror. Det säger en hel del om bokens kvalitet när denna stereotypa karikatyr är den mest intressanta karaktären i Hannibal.

Hannibal är en thriller, vilket förutsätter ett visst mått av psykologisk spänning. Jag vet inte hur många gånger jag ska säga det: att slänga in äckliga detaljer är inte detsamma som att bygga upp psykologisk spänning eller skräck. Den enda påverkan det har på läsaren är att man blir lätt illamående. Och slutet av den här boken är en enda stor katastrof. Fullständigt obegripligt och så bristande i trovärdighet att det nästan känns som en parodi. Det finns ingen logisk anledning för karaktären att genomgå den förändring som den gör på slutet.

Jag förstår mig inte på Hannibal. Det kan ärligt talat vara bland det värsta jag har läst.

Andra delar i serien

Red Dragon

Silence of the Lambs

Hannibal

Hannibal Rising

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Hannibal av Thomas Harris

  1. Lena skriver:

    Den serien har jag inte läst. Det kanske man borde göra.

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Personligen tycker jag inte att du missar något om du hoppar över serien. Röd drake tyckte jag var rätt bra, om jag minns rätt, och När lammen tystnar var helt okej. Men vad jag förstår så går hans skrivande bara utför och blir sämre och sämre.

  2. Pingback: Därför är Hannibal Lecter inte med i “När lammen tystnar”-uppföljaren – Daily News

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.