Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Bildkälla: Goodreads.
Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Mary GrandPré
Serie: Harry Potter, #5
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 870 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Voldemort har återvänt. Men Ministeriet är inte berett att bara ta Harry Potters ord för det. De är inte beredda att överhuvudtaget erkänna att det har skett. För att dölja sanningen försöker de misskreditera Harry och professor Dumbledore. När Dumbledore misslyckas med att hitta en lärare i Försvar mot svartkonster, planterar de byråkraten Dolores Umbridge i denna position. Allt i ett försök att ta över Hogwarts. Som om det inte vore nog, så plågas Harry av återkommande drömmar om en korridor. I slutet av den finns en dörr, och bakom den finns något som Harry vill ha till varje pris…
Jag minns fortfarande den där känslan av besvikelse första gången jag läste Harry Potter and the Order of the Phoenix, som är den av böckerna jag har läst minst antal gånger. Den Harry som mötte oss i femte boken var inte en Harry jag kände igen och jag retade mig på honom. Nu när jag själv har levt med depression känner jag smärtsamt igen mig i hans humörsvängningar och hur lättretad han är. J. K. Rowling har skildrat traumat av hur den föregående boken slutade på ett realistiskt vis.
Ändå kommer aldrig Harry Potter and the Order of the Phoenix bli den bok jag tycker bäst om i serien. Jag har svårt för konflikter i böcker som enbart beror på kommunikationsbrister, och en stor del av denna bok är driven av just det faktum att ingen talar med Harry. För mig känns det orealistiskt att ingen, någon gång under bokens lopp, ifrågasätter att han inte får veta något.
Men Harry Potter and the Order of the Phoenix introducerar några av de mest intressanta karaktärerna i Harry Potter-universumet: den lite förnöjt smågalna Luna Lovegood, den galna och mycket farliga Bellatrix Lestrange samt, kanske den mest vedervärdiga karaktären i hela serien, Dolores Jane Umbridge. Hur kommer det sig att en liten byråkrat, klädd i rosa från topp till tå, slår mig som mer sadistisk än den mest grymma dödsätare? Kanske för att hon ger insikt i just hur korrupt Ministerit är och vilken typ av människor som kan dra fördel av detta.
Harry Potter and the Order of the Phoenix kommer aldrig att bli min favorit i serien, men denna omläsning har gjort att jag uppskattar den mer än jag tidigare gjort. I fortsättningen kommer jag inte hoppa över den när jag läser om.
Andra böcker i serien
Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)
Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)
Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)
Harry Potter and the Order of the Phoenix
Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)
Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)
Pingback: Harry Potter and the Goblet of Fire av J. K. Rowling