Författare: J. K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne Serie: Harry Potter, #8 Förlag: Little Brown (2016) Antal sidor: 343 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Det har aldrig varit lätt att vara Harry Potter. Men att vara son till honom är heller inte särskilt lätt. Albus Severus Potter befinner sig i skuggan av sin berömda pappa med alla de förväntningar detta innebär. Förväntningar som han inte kan leva upp till. När han möter Scorpius Malfoy på Hogwartsexpressen bondar de över sina respektive problem med fäderna. Scorpius plågas av ett hemligt rykte om att han i själva verket är Voldemorts son. När mörka krafter börjar röra sig på nytt kommer de båda spela en viktig roll i händelseförloppet. Harry Potters ärr har börjat göra ont igen. Kan Voldemort vara på väg tillbaka?
En av årets största bokhändelser i mina ögon har varit att Harry Potter and the Cursed Child skulle släppas i slutet av juli, på Harrys födelsedag. Detta eftersom det är högst osannolikt att jag kommer iväg för att se pjäsen i London och jag absolut till varje pris vill ta del av denna åttonde berättelse.
Harry Potter and the Cursed Child är långt ifrån perfekt. Det märks att J. K. Rowling har varit involverad, men att det till största delen är skriven av någon annan. Karaktäriseringen brister stundtals och det känns inte som om det är de karaktärer jag har lärt känna som talar. Känslan bitvis är lite av fanfiction, men inte den särskilt bra sorten. Inte den där de har bra grepp om karaktärer och källmaterialet, utan det som en trettonåring skriver när de är ny till fandom och besitter mer entusiasm än färdighet. Det är särskilt gällande för upplösningen.
Men känslan, åh, känslan finns där i Harry Potter and the Cursed Child. Trots dessa klagomål så känns det verkligen som om jag läser en ny Harry Potter-bok. Det är fartfyllt, humoristiskt och alldeles, alldeles underbart. Vi får lära oss nya saker om Trollkarlsvärlden och se vad som har blivit av Harry, Hermione och Ron. Trots att det är ett manuskript så är det en starkt visuell och känslomässig upplevelse.
Starkast är kanske skildringen av relationen mellan Albus Severus och Harry, en riktigt trasslig och snårig fader- och sonrelation. Det är inte lätt att växa upp i skuggan av den berömda Harry Potter med de förväntningar som följer av att vara hans son. Det är heller inte lätt att vara far och inte veta riktigt hur en ska närma sig sin son. Det är konflikterna och missförstånden mellan dem som är drivande i Harry Potter and the Cursed Child. Stundtals vill jag bara dunka dem i huvudet för att de ska ta reson, stundtals vill jag bara krama om dem. Jag får ont i magen bitvis för att jag blir så emotionellt engagerad.
Men det är inte bara en berättelse om fäder och söner, utan också om utanförskap och att växa upp. Både Albus Severus och Scorpius är två karaktärer som hamnar utanför i Harry Potter and the Cursed Child. Tillsammans finner de en vänskap som gör detta uthärdligt. Som tonåringar är de fyllda av starka känslor och ett försök att hitta sin egen plats i den långt ifrån perfekta värld som Trollkarlsvärlden utgör.
Harry Potter and the Cursed Child är inte perfekt och många kommer att bli besvikna, men utifrån sina förutsättningar är detta riktigt bra. Och fullt värdigt att kallas den åttonde berättelsen.
Andra böcker i serien
Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)
Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)
Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)
Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)
Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)
Harry Potter and the Cursed Child
Å, jag är så tveksam till om jag ska läsa eller inte. Har läst en del negativa kommentarer liknande dina, men samtidigt är det ju ändå en HARRY POTTER-BOK som J.K ROWLING varit involverad i!
Jag måste dock säga att min reaktion är överväldigande positiv. Det var liksom vissa detaljer jag lade märke till som störde, men på det stora hela tokälskade jag. Det är samma känsla. Faktum är att jag grät en skvätt när jag började läsa, eftersom det kändes som förr.
Du har övertygat mig! Jag älskar trots allt Harry Potter-världen, jag måste läsa denna! 🙂
Vad kul 😀
Roligt att du som har ett så nära förhållande till serien är så positiv. Jag tyckte ju verkligen om serien, men läste den i vuxen ålder. Tror boken kommer att hitta hem till oss på svenska, dottern vill inte riktigt läsa på engelska…
Jag blev positivt överraskad 🙂 Det är verkligen i andan av originalserien.
Så kom fortsättningen tillslut. Harry Potter var för bra för att fasas ut 🙂
Fast Rowling säger att det här är den sista boken om Harry, och jag tror henne faktiskt. Däremot tror jag att hon kommer att fortsätta utveckla Trollkarlsvärlden. Det finns gott om potential för berättelser.
Håller med dig i det mesta – visst fick en magont då Albus och Harry bråkade! Finns en hel del grejer i handlingen jag tycker är ologiska, men överlag var den en himla mysig och känslosam lässtund så det blev en femma för det :’)
Jag är inte så jätteförtjust i grejen med Delphi och sista akten överlag. Men annars är det riktigt bra. Det var nästan så att jag läste om den en gång direkt efter att jag läst ut den.
Pingback: Sommarens bästa - C.R.M. Nilsson
Pingback: Harry Potter and the Half-Blood Prince av J. K. Rowling
Pingback: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J. K. Rowling
Pingback: Månadsrapport: Augusti 2016 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Harry Potter och det fördömda barnet av J K Rowling, John Tiffany och Jack Thorne | Lottens Bokblogg