Denna torsdag känner jag för att gå på upptäcktsfärd i mina bokhyllor. Därför hänger jag med på Monikas Hett i hyllan. Så här beskriver hon det hela:
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Denna vecka blir det två brittiska klassiker av en och samma författare:
Jag har läst en bok av Jane Austen tidigare och det är hennes debutroman Northanger Abbey. Mina känslor inför denna var inte särskilt positiva. ”Innerlig avsky” är rätt passande. (Döda mig inte, kära bokbloggare, som verkar älska Austen.) Men eftersom jag var lite korkad i tonåren och att en absolut måste läsa Austen, så gjorde det att jag köpte på mig ytterligare två böcker av henne. Efter att ha läst den där första. Så som en gör när en eftersträvar att bli litteratursnobb. Sedan dess har jag försökt läsa Sense and Sensibility två gånger utan att det har gått vägen.
Men när jag nu höll på med min oläst-hylla plockade jag fram de där böckerna, undangömda i bakre raden av en hylla, och bläddrade lite i dem med tanken att de kanske skulle få åka till de sälla jaktmarkerna (Myrorna eller Erikshjälpen). Jag läste den första sidan i Emma och tänkte att det var ju inte så pjåkigt. Faktum är att jag blev lite sugen på att läsa den.
Så de får stanna kvar i min hylla ett tag till. Vem vet, kanske jag läser Emma rentutav nu under hösten.
Lite pinsamt är det att jag vet att jag läst något av Jane Austen. Men inte vad. Vi har flera i hyllan…
Inte lätt att hålla reda på allt en läser. När det gäller Charles Dickens är det samma sak för mig. Jag vet att jag har läst A Tale of Two Cities, men sedan är jag osäker på vad jag har läst mer…
.Austen har ju humor, jag har inte läst alla
Humor är ju knepigt. Kanske är det så att jag och Austens humor inte klickar.
Precis som Lotten så vet jag att jag har läst något av Austen, men har inte en aning om vad. Helt ärligt så bekymrar det mig inte, eftersom jag inte vill läsa mer av henne 🙂
Jag blev faktiskt lite förvånad över att jag är sugen på att läsa Emma. Det finns ju en anledning till att de blivit stående…
Som en person som läst och läst om Austens romaner skulle jag rekommendera Stolthet och fördom som hennes vassaste bok och Övertalning som den psykologiskt sett mest intressanta. Fast jag tycker mycket om Northanger Abbey också (särskilt som motpol till Övertalning – en ung flickas och en lastgammal 27-årig kvinnas olika upplevelser av Bath), så du kanske ska ta detta med en nypa salt. 🙂
Jag ska ge henne en chans till. Går det inte, så får böckerna faktiskt åka vidare till någon som skulle uppskatta dem.
Jag köpte Stolthet och fördom, Emma och Övertalning av Jane Austen i de fina storpocketutgåvorna som Albert Bonniers förlag gav ut 2014. Men sedan dess har de blivit stående i hyllan.
Det är lätt hänt med klassiker. Ofta är det bra läsupplevelser, men av någon anledning drar en sig för att läsa dem…
jag tycker att Austen är väl värd både läsning och omläsning. en upptäcker mer och mer.
Hon ska få en chans till 🙂
Har läst någon bok av Austen och har någon till i bokhyllan, men jag har märkt att jag drar mig för att börja på dem.
Just eftersom jag inte har tyckt om det tidigare gör ju att jag drar mig…
Emma är lite babblig men det finns rätt många komiska passager. Austen kan ha en ganska vass penna. Speciellt om dumma, fåniga kvinnor som den tidiga feminist hon var.
Jag har läst alla men slagordet är ju Vi gillar olika. Det måste gälla om Austen också :).
Jag ska nog försöka läsa Emma antingen nu i augusti eller i september. Vi får se när det blir 🙂
Pingback: Tio böcker som funnits i min TBR-hög sedan innan jag började blogga - C.R.M. Nilsson