Författare: Danny Wattin
Förlag: Piratförlaget (2018)
Antal sidor: 246 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!
Historiegeneratorn dök upp som i en överraskning i min postbox. När jag läste baksidestexten kanaliserade jag en av mina favoritkollegor och använde ett av hennes favorituttryck: käre värld, vad är det Piratförlaget har skickat till mig nu? Det lät som så lite något jag ville läsa att den nästan direkt åkte till min hög med böcker som går till Myrorna.
Danny Wattins Historiegeneratorn är samhällssatir och en novellsamling bestående av sex berättelser, som alla på sätt och vis hör ihop. De karaktärer som förekommer i en novell nämns ofta i de senare. Wattins skriver på ett enkelt och drastiskt vis om vårt samhälle på ett sätt som förmodligen andra människor än jag tycker är roligare och som huvudet på spiken. Men jag är ändå glad att jag läste gav boken en chans och den har ju klarat vårens rensning av böcker. Får se om den klarar höstens också.
Men i alla fall så kommer jag först lite på kant med Historiegeneratorn i den första novellen. I Allt är tillåtet i krig och skolpolitik får vi möta Elin, en lärare som kämpar med att hålla ordningen i ett klassrum där barnen uppriktigt sagt är små huliganer vars föräldrar smiter från sitt föräldraansvar. Men att läsa om en lärare som klipper till den värsta bråkstaken, fabricerar en våldtäktsanklagelse för att sätta dit hans dryga pappa och som planterar barnporr på rektorns dator får mig uppriktigt sagt att må lite illa.
Jag fastnar för två noveller i Historiegeneratorn. Den första är Jag är Gabor Papp. En forskare som flyttar hem till Sverige får svårt att få jobb, men blir snart redaktör för en tidning. För att kunna få mer pengar till egen ficka anställer han ingen redaktion, utan fingerar karaktärer. Mest populär blir journalisten Gabor Papp, långt mer populär än hans skapare. När mannen försöker avliva sin karaktär får det långtgående konsekvenser för hans eget liv. Jag sugs in i lögnerna och hur allt snurrar allt snabbare ju mer mannen tappar kontroll över sin egen skapelse.
Den andra är Tips till en levande lillebror. I den får vi möta en svårt sjuk tjej som blir allt sjukare, men hålls vid liv av att den medicinska tekniken är så avancerad den är. Den väcker frågan inom medicinen att bara för att vi kan, ska vi verkligen göra något eller ska vi beakta det förlängda lidande vi orsakar?
Otäck är Albin & the gigabyte load. I den får vi följa Albin på väg från skolan, genom alla de världar som han vandrar igenom via sin skärm och uppkoppling. Skrämmande mycket kan ske bara på den korta biten.
Historiegeneratorn är inte riktigt min kopp av te, men två av novellerna gillar jag så pass mycket att boken nog kommer förbli i min hylla.
