Hypnotic

Poster för Hypnotic

Regissör: Matt Angel och Suzanne Coote
Manus: Richard D’Ovidio
Skådespelare: Kate Siegel, Jason O’Mara, Dulé Hill
Produktionsår: 2021
Längd: 98 minuter

Efter ett missfall, känner sig Jenn vilsen i livet. Hennes förlovning har slagits upp. Hon är inte där hon vill vara. När bästa vännen rekommenderar en terapeut åt henne, är hon först skeptisk. Men doktor Collin Meade är inte alls vad hon har väntat sig. Han vinner snabbt hennes förtroende och när han föreslår att hon ska prova hypnosterapi, går hon med på det. Men ju fler sessioner hon har, desto mer underliga saker börjar ske. Hon får blanka luckor. Förlorad tid hon inte kan förklara. Död verkar följa i psykiatrikerns fotspår, men hur hänger det hela egentligen ihop?

Jag fick upp Hypnotic bland mina rekommendationer på Netflix och avfärdade den genast som en generisk, förutsägbar skräckfilm. Senare, i kölvattnet efter att ha sett Midnight Mass och åter imponerats av Kate Siegel, insåg jag att hon spelade huvudrollen i denna film. Det fick mig att ge den en chans.

Något jag är glad för, på sätt och vis. Hypnotic är knappast det bästa jag har sett, men heller inte det värsta. Mina aningar om att det är en förutsägbar skräckfilm enligt en klassisk mall stämde, men den har snyggt foto, ett skickligt val av stämningssättande musik och, framför allt, riktigt duktiga skådespelare. Trots att jag mycket väl kan ana vad som ska ske, är jag fångad av händelseförloppet. Och de lyckas få mig att tvivla på hur det hela ska sluta, vilket gör att jag sitter som på nålar.

Kate Siegel har, som ni kanske har förstått, seglat upp som en favorit bland skådespelare inom skräckgenren. Hon för med sig sin kompetens till Hypnotic och lyckas porträttera Jenns inre kamp och rädsla på ett oerhört skickligt vis. När det kommer till slutet blir hon aldrig så överdramatisk som en del skådespelare blir, utan håller balansen mellan skräck och viljan att överleva. Även Jason O’Mara är fruktansvärt bra som den ytterst charmige, men obehaglige, Collin Meade. Det är lite intressant att se Dulé Hill i en seriös roll. Jag är mer van vid att se honom i komedier, såsom Psych, men tycker att han tacklar rollen som polis väl och skapar en trovärdig relation med Siegels karaktär.

Så, det sammanlagda omdömet om Hypnotic är att den är nog så förutsägbar, men ändå spännande och att skådespelarna lyfter en medioker upplevelse till något bra.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.