Författare: Kristian Gidlund
Serie: I kroppen min, #2
Förlag: Bokförlaget Forum (2013)
Antal sidor: 212 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Efter den hyllade debutboken i Kroppen min kommer nu Kristian Gidlunds avslutande texter från bloggen med samma namn. Här återfinns hans tankar och känslor från de sista sju månaderna av hans liv. Därtill innehåller boken också Emma Svenssons bilder från fotoutställningen om Kristian Gidlund. Författaren, journalisten och musikern avled den 17 september 2013. Han blev 29 år gammal.
I kroppen min: Vägsjäl samlar de sista texterna från Kristian Gidlunds blogg. Ju sjukare han blir, desto kortare blir texterna. De blir också alltmer osammanhängande mot slutet. När medicinerna slår till och när cancern har gått långt. Men han bibehåller sitt fantastiska språk, förmågan att måla upp bilder och att sätta ord på det riktigt svåra. Att vilja leva när man inte längre får göra det.
Han har en del fantastiska människor runt omkring sig och genom bloggen möter han fler. Men han möter också de mindre fantastiska. Jag slås gång på gång av kylan i vårt samhälle medan jag läser hans böcker, särskilt I kroppen min: Vägsjäl. När folk ser en blogg om en döende människas sista tid i livet som underhållning. Underhållning som man kan tröttna på. Att man sedan har mage att häva ur sig det till personen i fråga, att de börjar tycka att han är tröttsam, när det är detsamma som att önska livet ur honom.
Kristian Gidlunds texter är den kortare delen av I kroppen min: Vägsjäl. Som sagt, det här är när han är som sjukast och orken börjar tryta. Istället ägnas en stor del av Emma Svenssons bilder. De spänner från att hon först började fotografera Sugar Plum Fairy till de senare bilderna hon tog under hans sjukdom. De intima, svartvita bilderna med hans älskade hästar och hunden som skänkte honom tröst på slutet.
I kroppen min: Vägsjäl avslutar hans hyllning till livet, men så länge människor läser Kristian Gidlunds ord kommer han leva kvar i våra minnen. Och de är väl värda att läsa.
Andra delar i serien
I kroppen min (recension)
I kroppen min: Vägsjäl
