Rubriken är ett citat från Bodil Malmstens bok Så gör jag och när jag läste det kände jag bara en stöt gå genom kroppen, därför att jag kände att det var så rätt: ingen läser egentligen samma bok.
Egentligen kan man säga att ingen någonsin tolkar lika. Vi uppfattar samma situation helt olika beroende på vilka erfarenheter och upplevelser vi bär med oss. Har du någonsin haft en konversation med en gammal vän där du börjar prata om något ni var med om och din vän avbryter för att säga nej, så var det ju inte alls? Ändå har ni varit med om samma sak, bara det att ni har upplevt det olika. Eller minns det olika. Hjärnan är ju ganska opålitlig.
Det är därför folk kan beskriva The Casual Vacancy som humoristisk, vilket jag inte förstår och förmodligen aldrig kommer att förstå, eller därför folk uppfattar karaktärers motiv och beteenden helt olika: ingen av oss tolkar helt lika. Vi har ständigt på oss solglasögon som är färgade av våra egna erfarenheter och i sin tur färgar den värld vi lever i.
Anledningen till att jag älskar att läsa bokbloggar är därför att jag får se hur andra har tolkat samma bok som jag har läst. Och det är så spännande att se hur vi kan skilja oss åt.
Absolut, kan bara hålla med 🙂 Jag brukar också tänka på Nabokov som sa något i stil med att man kan inte läsa en bok utan bara läsa om den.
Det skiljer sig inte bara människor emellan men den enskilde läsaren kan även uppfatta boken annorlunda beroende på när, hur och varför hen läser boken. Så var det med Mörkrets Hjärta för mig i alla fall.
Det var det som jag upplevde som så spännande på den tiden då jag uppträdde med att läsa mina dikter inför publik. En dikt blev lika många dikter som jag hade åhörare 🙂
Väldigt klokt sagt!
Det är både våra erfarenheter och vår personlighet som avgör vad vi tycker om en bok. Ändå envisas en del med att tro att man påstår att man är objektiv…
Vi har ju en del bagage med oss, allihop, och ingen lär ha exakt samma. Bodil Malmsten verkar vara en väldigt klok kvinna.
jag håller helt med! Man kan verkligen tycka så otroligt olika; jag kommer ihåg en konversation jag hade med en vän om boken ”Bridget Jones dagbok”, som hon hade skrattat högt över och som jag fann mer tragisk än komisk
Pingback: Jag är ju ingen talare, men… | How hollow heart and full