Insurgent: One choice can destroy you

Då detta är den andra boken i en trilogi, kan det i recension förekomma spoilers från tidigare del.

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent, #2
Förlag: Katherine Tegen Books (2012)
Antal sidor: 525 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Dagen som Tris initierades in i sin falang borde ha varit en dag att fira, men den slutade istället med fruktansvärda händelser. Hotet om krig ligger över dem när konflikten mellan de olika falangernas ideologier växer. I krigstider måste sidor väljas, hemligheter avslöjas och valen kommer att bli än mer oåterkalleliga. Hennes egna val har förändrat henne, men också sorg och skuld, nya upptäckter och förändrade förhållande, så nu måste Tris omfamna sin Divergence till fullo, även om hon inte vet vad hon har att förlora på att göra så.

Kommentarer

Det känns som om jag har begått ett misstag. Hur ska jag kunna vänta till oktober på att läsa den tredje och sista delen, där jag troligen får svar på de sista av mina frågor? I Insurgent fick jag en hel del misstankar bekräftade och inte direkt några nya frågor, men jag är fortfarande lika nyfiken på denna värld som Roth har skapat.

Boken tar vid precis där Divergent slutade: med Four och Tris på flykt. De måste lista ut vem som är vän och vem som är fiende. Tempot börjar högt och fortsätter vara högt genom boken. Insurgent är minst lika spännande och omöjlig att lägga ifrån sig som den tidigare boken. Ändå tycker jag inte lika mycket om denna som jag tyckte om den första.

Vad det beror på är nog ett antal olika saker, men en sak i synnerhet är nog hur boken jäktar över de emotionella momenten i handlingen. Folk dör eller skadar sig allvarligt och det gör inget som helst avtryck. Jag skulle ha velat att det hade blivit ett ögonblick där de sörjde eller överhuvudtaget erkände att dessa saker hade skett, istället bara för att fladdra vidare till nästa händelse. Däremot tyckte jag om att Roth erkände att Tris hade varit med om en väldigt traumatisk händelse och att hon fick bearbeta den under bokens lopp.

Jag blir lite ledsen av hur Tris och Fours förhållande förändras i boken. Hur de slutar prata med varandra. Jag avskyr verkligen när folk inte pratar med varandra i böcker och det uppstår en massa löjliga missförstånd. Nu tål jag det bättre eftersom Tris är sexton år och jag minns hur bra jag var på att kommunicera själv i den åldern, men jag hoppas ändå att de börjar lyssna på varandra igen i Allegiant.

Insurgent är lika spännande som ettan och jag har gjort ett misstag som inte spred ut läsning mer, därför nu måste jag vänta ända till oktober med att få återse Tris och Four igen. Hur ska jag klara det?

Andra som har bloggat om Insurgent

23 minuter; romeoandjuliet och Schitzo-Cookie’s Bokblogg

Andra böcker i serien i serien Divergent

Divergent (recension)

Insurgent

Allegiant (recension)