Författare: Vilhelm Moberg Serie: Utvandrarsviten, #2 Förlag: Bonnier (2016) Antal sidor: 616 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Det är midsommar när Karl-Oskar och Kristina anländer till New York. De möts av ett land som tar emot dem med öppna armar. Nästan omgående påbörjar de sin färd in mot landet, till Minnesota där de kommer att bosätta sig och bygga sitt nya hem. Men de är inte ensamma på färden, utan får sällskap av de övriga forna invånarna från Ljuder socknen. Dessa blir till stort stöd och tröst under resans lopp.
Jag angriper Invandrarna med en glödande iver och är direkt fast i Vilhelm Mobergs våld. Det är lite märkligt hur jag upplever berättarperspektivet som lite distanserat, som om berättaren tittar på utifrån, men ändå drabbas så starkt av karaktärernas känslor. Jag känner nästan panik där i början när karaktärerna inte förstår något av språket och inser just hur hjälplösa det gör dem. Moberg rör mig till tårar när han osentimentalt och abrupt skildrar hur ett litet barn dör i kolera.
Kanske är det just det att Invandrarna handlar så mycket om resan inåt landet, som har sin del av dramatik även om den inte är lika händelserik som sjöfarten, som gör att jag upplever den lite som en mellanbok. Jag är onekligen fängslad och förtrollad, men inte lika fullt som jag var av den första boken.
Strapatserna som karaktärerna möts av i Invandrarna är dock onekligen engagerande. Den första tiden i Amerika blir inte riktigt som de har tänkt sig, utan mycket kostar en hel del och pengarna har börjat sina. När jag har läst tidigare om utvandring har det handlat om rika karaktärer, vilket gör att de klarar sig från en stor del av problemen som Kristina och Karl-Oskar möter. Det blir så mycket intressantare och mänskligare att läsa om karaktärer som får kämpa för att ens ha råd att lösa ut ett brev. Fattigdomen skildras rakt på sak, utan att vara nedlåtande eller manipulerande.
I Invandrarna växer karaktärerna ytterligare och deras relationer utvecklas, förändras, fördjupas. Kristina är fortfarande en av mina favoriter, särskilt nu när hon och Ulrikas relation växer. Ulrikas karaktär utvecklas än mer på djupet i denna bok, vilket tvingar de övriga karaktärerna att rannsaka sig själva och det de tror sig ha vetat om henne. Genom henne fortsätter Moberg att leverera sylvass kritik mot hur Sverige har hanterat sin fattiga och det hyckleri som råder kring om du var hög- eller lågboren.
Invandrarna borde verkligen vara obligatorisk läsning. I min mening förmår Mobergs böcker att väcka så mycket empati för de som tvingas bryta upp och slå sig ned i ett främmande land.
Andra böcker i serien
Utvandrarna (recension)
Invandrarna
Nybyggarna (recension)
Sista brevet till Sverige (recension)
Håller med dig i det du skriver om boken. Det var länge sedan jag läste den men tror faktiskt jag ska läsa om den nu. Visst den skulle platsa bra i skolan tycker jag.
Jag håller på att läsa serien för första gången och kan inte fatta att jag inte har gjort det tidigare 🙂
otroligt vackra omslag, mina är skruttigare
Det är verkligen en lyckad omslagsdesign 🙂
Pingback: Månadsrapport: September 2016 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Nybyggarna av Vilhelm Moberg - C.R.M. Nilsson
Pingback: Utvandrarna av Vilhelm Moberg - C.R.M. Nilsson