Bildkälla: Goodreads.
64 sidor in i The Long Hard Road Out of Hell och jag kan helt enkelt inte förmå mig själv att fortsätta. Inte nog med det, boken åker faktiskt ut på störten. Jag måste genomgå en större personlighetsförändring för att någonsin tycka om den här boken.
Livet är för kort för att läsa böcker som retar gallfeber på en.
Oj, vad var det du inte gillade? Den här boken hade ju jag tänkt läsa.. Har tidigare läst The dirt.
Det är förankrat i de känslor som boken gav mig och är således helt subjektivt. För det första, så känns det inte äkta. Åh, jag tvivlar inte på att de sakerna som beskrivs har hänt, men de är så skruvade och tillspetsade på ett pompöst vis att det förvandlar Marilyn Manson till en stereotyp.
För det andra, så avskyr jag att känna mig manipulerad. Det är så mycket som är medtaget – en lång utdragen (urtråkig) sekvens där han och hans kusin utforskar farfaderns källare och den grova porr han har där, en novell om mord och nekrofili – där det är övertydligt att det ska chocka och provocera. Det fyller liksom ingen annan funktion.
För det tredje, så får jag nog av rutten kvinnosyn i verkliga livet och vill inte ägna min fritid åt att läsa om den.