Regissör: Rob LaDuca och Robert C. Ramirez
Manus: Eugenia Bostwick-Singer, Raymond Singer och Joe Stillman
Originaltitel: Joseph: King of Dreams
Skådespelare: Ben Affleck, Mark Hamill, Richard Herd
Produktionsår: 2000
Längd: 119 minuter
Josef är sin fars favoritson, den som han har stora förväntningar på. Han ska inte bli fåraherde som sina andra bröder. Faktumet att fadern behandlar Josef annorlunda väcker avundsjuka hos hans äldre bröder. När Josef börjar få drömmar som besannas förvärras läget. Avundsjukan späs på tills bröderna förråder Josef och säljer honom som slav till det främmande Egypten. Där hamnar han i Potifars hushåll. Snart imponerar Josefs läshuvud och kunskap på hans nya ägare. Men Potifars fru har ett gott öga till Josef…
Berättelsen om Josef är en av mina favoritberättelser från Gamla Testamentet. Mina minnen av filmen Josef: Drömmarnas konung var mycket positiva, men jag blev besviken nu när jag såg om den. Den kan inte riktigt mäta sig med Prinsen av Egypten.
Netflix hade bara Josef: Drömmarnas konung på engelska, vilket kan ha skapat dissonans med mina minnen av filmen på svenska. Det gör ju att musiken låter lite annorlunda, men den är heller inte lika bra som i föregångaren. Plus att Ben Affleck, som gör Josefs röst i ursprungsversionen, inte heller är någon större favorit hos mig.
Inte heller animationen är lika imponerande i Josef: Drömmarnas konung. I Josefs drömsekvenser har man försökt bryta av stilen, ibland i en lite liknande van Gogh-stil. Kontrasten blir dock lite för stor för att det hela ska fungera. Teckningsstilen känns stundtals klumpig.
Jag tycker ändå att Josef: Drömmarnas konung är värd att se, men Prinsen av Egypten är definitivt en snyggare helhet.
Håller med! Såg dessa hundratals gånger när mina barn var små – tyckte alltid bättre om ”Prinsen av Egypten”. De flesta jag känner har aldrig hört talas om filmerna, de verkar ha passerat obemärkt förbi.
Det lustiga är att både Prinsen av Egypten och Josef: Drömmarnas konung var Dreamworks storsatsningar på den tiden och att de gick bra då. Gjorde man bort sig under produktionen av Prinsen av Egypten, blev man bestraffad genom att skickas att arbeta med Shrek. Och Shrek är den film som folk kommer ihåg bäst idag, märkligt nog.