Kirskålsgrannar av Jenny Clevström

Författare: Jenny Clevström
Serie: Pommie och Frank, #1
Förlag: Louise Bäcklin förlag (2022)
Antal sidor: 301 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Pommie Dahl är bygdens trädgårdsstjärna. Hennes rosor prunkar och lavendeln är tät. När trädgårdscelebriteten Frank Blumer flyttar in i huset intill, hotas hennes ställning. Pommie kommer göra sitt yttersta för att inte hamna i underläge mot Frank. Trots att han charmar alla andra i sin närhet, kan Pommie se vad han egentligen är för typ. Frank, å andra sidan, verkar inte vara med i samma tävling som Pommie. Eller?

Kirskålsgrannar var mitt senaste förslag i min bokcirkel och den vann vår lottning. Eller, snarare var det min mammas förslag, då temat var ”en bok som du aldrig har hört talas om.” Jag hade fruktansvärt svårt att komma ihåg författarens namn vid bokcirkelträffen, utan fick kolla några gånger i mobilen.

Det var länge sedan turen var med mig i lottningen och jag önskar att det hade varit med en bättre bok än Kirskålsgrannar. Prosan är tyngd med adjektiv och ibland sådana som motsäger sig själva, såsom lågmälda skrik och annat. Det blixtrar och det sprakar, och ibland känns det som om redaktören kunde ha gått hårdare åt upprepningarna. Handlingen stannar upp av alla detaljerade trädgårdsbeskrivningar, som borde få mig att längta efter att pyssla på min balkong men mest gör mig irriterad.

En annan irriterande sak med Kirskålsgrannar är huvudpersonen Pommie. Hon är väl den enda karaktär som har lite kött på benen, medan resten mest känns som pappfigurer. Men hennes handlande är så fullständigt irrationellt. Hur hon ens får för sig att Frank tävlar med henne och ser ned på henne går fullständigt över läsarens huvud. Även om det får sin förklaring lite halvt förklarat senare i boken, så är det för lite, för sent.

Om vi ändå ska avsluta det hela på en positiv not. Trots sin adjektivtyngda prosa, så lyckas faktiskt Kirskålsgrannar riktigt bra på att måla upp tjusningen med trädgårdar. Lyckan i att se en blomma slå ut, det meditativa i att klippa bort och rensa bland växterna, det mysiga i att kunna slå sig ned och ta en fika bland växtligheten. Det är en bok som andas sommar och kan ge hopp under mörka, gråa januaridagar.

Men tyvärr var inte Kirskålsgrannar min kopp av te.

Passar in på punkten ”en bok som en närstående får välja” i Selma Stories läsutmaning 2023.

Andra delar i serien

Kirskålsgrannar

Tistlar i handelsträdgården

Trubbel i musteriet