Konstiga huset av Agatha Christie

Författare: Agatha Christie
Originaltitel: Crooked House
Översättare: Lisbeth och Louie Renner
Förlag: Bookmark förlag (2018)
Antal sidor: 247 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Diplomaten Charles Hayward möter den vackra och intelligenta Sophia Leonides i Kairo. Snart står det klart för honom att han vill gifta sig med henne, men kriget kommer emellan. När han återvänder till London läser han en dödsannons: hennes farfar, den ofantligt rike Aristide Leonides, har dött.  I det konstiga huset Tre Gavlar, beläget i ett av Londons mest fashionabla områden, har tre generationer av familjen Leonides bott tillsammans i bästa sämja. Men efter dödsfallet förändras allt. Plötsligt står det klart att någon i familjen är en mördare. Misstankarna riktas omedelbart mot Aristides 50 år yngre änka. Men vem är egentligen skyldig, och varför har detta mord begåtts? Innan Charles och Sophia kan gifta sig måste mordet klaras upp.

Som ni vet är jag inte speciellt förtjust i deckare, men undantaget stavas Agatha Christie. Deckardrottningarnas deckardrottning. Konstiga huset lär ha varit hennes favorit bland det hon har skrivit. Med en så pass chockerande lösning att det amerikanska förlaget ville att hon skulle skriva om slutet. Just med tanke på denna beskrivning av hur chockerande lösningen skulle vara stod det tidigt klart för mig vem mördaren var, men resan dit var riktigt nöjsam.

Liksom i många av Christies böcker får vi i Konstiga huset möta en mängd mer eller mindre sympatiska karaktärer. Ofta har de alla haft motiv och möjlighet att begå mordet, och det är intressant att se Charles försöka följa ledtrådarna för att hitta mördaren och rentvå sin Sophia. För att de ska kunna gifta sig utan att hans karriär går åt helvete får det inte finnas den minsta misstanke om att hon har begått mordet.

Karaktärerna i Konstiga huset är, i min mening, på något sätt skissartade och ändå vältecknade. Christie lämnar utrymme för läsaren att själv fylla i karaktärerna. Det märks dock att hon har haft väldigt kul under tiden som hon skrev boken.

Christies deckare brukar beskrivas som mysiga, men med Konstiga huset visar hon att hon inte var rädd för att skriva om svåra ämnen. Här finns det en mördare som är rätt och det är den unga änkan från en lägre social klass. Ingen tror egentligen att hon är mördaren, men det skulle rädda familjen om hon vore den. Så de är villiga att offra henne om det skulle vara så att polisen samlar tillräckligt med bevis mot henne.

Konstiga huset har alla kännetecken av en Christie-deckare: den är välskriven, spännande och riktigt underhållande.