Krönika: Bara fula människor

Bara fula människor

I den senaste reklamen organisation FRIENDS har satt samman i sin kampanj mot mobbning, vandrar en flicka fram genom korridoren på en skola. Hon är väldigt söt och sjunger om hur hon inte kan förstå varför hon har valts att överges av sina kamrater. Allt i allt är det ett väldigt kraftfullt uttalande, eftersom hennes ensamhet blir påtagligt fysiskt.

Jag vet inte hur många i min ålder som började följa Knappnytt när de var yngre. Jag älskade dem eftersom de var så roliga. Men efter det senaste avsnittet är jag mindre förtjust i dem.

De gav sig nämligen på den här FRIENDS-reklamen. Med orden om att FRIENDS lyfter fram snygga människor med vacker sångröst och inte lyckas lyfta fram ”finniga och feta tonårstjejer med stripigt hår”. Enligt Knatten blir aldrig söta människor mobbade, bara sådana som anses vara fula.

Nu är det ju så att den här tjejen, Elina, givetvis har fått ha den här rollen för att hon är så söt. En anledning till är att hon har lite sångröst. Poängen är ju den att man ska vilja vara kompis med henne, som Knatten pekar ut. Men vad jag inte förstår är varför de inte reagerat på de tidigare reklamerna? Jag menar; den där pojken som förföljs av orden är ju väldigt söt, han också.

Jag ser dessutom att Knatten och kompani inte lyckas leva i verkligheten. I alla fall inte som den ser ut idag. Enligt dem är det bara snygga människor som är mobbare och fula människor som är mobbade. Spela roll att många söta människor jag känner (som också har fantastisk sångröst) råkar ha blivit mobbade. Jag känner också ganska många oattraktiva, inte fula, men väldigt alldagliga personer, som har tillhört innekretsarna och varit mobbarna.

Jonas Gardell lyckas fånga hur en person väljs ut till att bli mobbare eller mobbad väldigt väl i boken Jenny. Gardell skrev så här: ”Ole dole koff: Du är någon. Du är ingen. Kinke lane koff: Du har något. Du har inget.”

Sanningen är den att det egentligen inte finns någon anledning till att någon blir mobbad. Men det finns en anledning till att någon blir mobbare: rädsla. Och villigheten att lägga undan sin mänsklighet för att förstöra en annan människas liv. Det är inget medvetet val, men de är så rädda för att inte passa in. Om de inte gör det här, om de inte visar att de kan vara tuffa (läs: monster), kanske det är de som hamnar i den andres skor. Det kanske skulle vara de ”som har ryggen upp mot väggen, bara hud mot hårda orden, som får rivas,
klösas, bitas för mitt liv mot alla andra
.”

Om man nu inte vill leka Gud, varför anser man då sig ha rätten till att välja ut vem som är inne, vem som har något?

En människa kan bara höra att den är ful så många gånger innan den börjar tro de som säger detta. Varför skulle någon annars säga något sådant? Om det inte är sant, varför kallar folk dig för ful, fet? Varför säger de att du stinker svett trots att du inte
egentligen gör det?

Men enligt Knatten har du gjort något för att bli mobbad. Det är ditt fel att du inte passar in. Men om ingen ger dig chansen, hur sjutton ska de kunna vet vem du är? Om de inte tillåter sig själva att se pusselbiten som den är, hur ska den kunna passa in i pusslet?

Knatten har också en lösning. Det är inte kört för dig bara för att du är ”ful” och mobbad. Du kan helt enkelt köpa en pistol.

Jag vet inte vad de bakom Knappnytt tänker med, men sanningen är den att det mest är barn som tittar på deras ”program”. En direkt uppmaning till alla mobbade; du är precis så ful som dina plågoandar säger dig. Det enda hoppet för dig är att köpa en pistol och ta
ditt liv.

Jag inser att deras syfte är att vara provocerande. Jag förstod det med de andra sakerna de tagit upp. Men. Det finns alltid ett ’men’. Om det nu skulle vara så att ett mobbat barn skulle se det här och ta till sig det. De går och tar livet av sig, inte med en pistol, men vad som nu finns tillgängligt. Är det inte Knappnytts ansvar då? Är det inte de som har sagt: ”ole dole doff: Du är någon. Du är ingen. Kinke lane koff: Du har något. Du har inget”?

Söta människor med talang blir mobbade. Det är inte alltid nördiga människor eller feta människor som blir mobbade. Det är inte alltid snygga tjejer eller killar som är mobbare. Men det är så jävla mycket lättare att säga att bara fula människor blir mobbad.

Om bara människor som kan anses vara konstiga och utanför bilden av perfektion blir mobbade, är det ju deras fel. Om det bara är sådana människor som blir mobbade, ja, då behöver ju inte samhället göra något, eller hur? De har dragit det över sig själva. Det är de som bär skammen.

Och samhället, de rättänkande, kan gömma huvudet i sanden.

Som vanligt.

(skriven 2009 – ingen lär komma ihåg reklamen i fråga)

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i texter och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.