Kung Caspian och skeppet Gryningen av C. S. Lewis

Denna recension kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: C. S. Lewis
Originaltitel: The Voyage of the Dawntreader
Översättning: Birgitta Hammar
Serie: Berättelsen om Narnia, #5
Förlag: Bonnier Carlsen (2008)
Antal sidor: 194 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Lucy och Edmund Pevensive tvingas spendera sommaren med sin vidriga kusin Eustace Clarence Scrubb, ett namn som han nästan förtjänar. När han kommer in för att tråka dem får tavlan i Lucys gästrum liv och snart finner sig alla tre barnen i Narnia, ombord på skeppet Gryningen. Edmund och Lucy är överförtjusta över att återförenas med Caspian, medan Eustace mest försöker hitta en brittisk konsul så att han kan ta sig hem. Istället följer barnen med Caspian på hans sökande efter de riddare som skickades bort av hans tyranniske farbror. Resan till haven bortom de Ensliga öarna blir allt annat än vad de hade förväntat sig.

Dags att göra en bekännelse: jag har faktiskt en favoritbok i Berättelsen om Narnia och det är Kung Caspian och skeppet Gryningen. Det är den bok jag har haft tydligast minnesbilder ifrån och den jag har varit räddast för att läsa om. För tänk om den inte håller?

Men, jo visst håller Kung Caspian och skeppet Gryningen. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är här som C. S. Lewis berättarförmåga och prosa verkligen lyfter sig till fantastiska höjder. Beskrivningarna får mig att smälta inombords: bilder av hur skeppet Gryningen glider genom ett hav av näckrosor, skönheten i städer under vattenytan och blinkningar till grekisk mytologi i form av kung Midas. Lewis språk kommer verkligen till rätta i denna femte del av serien.

Sedan måste jag erkänna att jag älskar faktumet att Kung Caspian och skeppet Gryningen lämnar det gamla välbekanta Narnia, att världen utvidgas, att vi får upptäcka nya sidor av världen tillsammans med karaktärerna. De nya olika platserna är fyllda av magi och äventyr. De prövar karaktärerna på olika vis, vilket får dem att växa.

Just karaktärsutvecklingen är nog en av de största styrkorna i Kung Caspian och skeppet Gryningen. Den största sker nog inom Eustace, som får lära sig om fantasi och magi på ett sätt som han aldrig hade anat tidigare. Men även Caspian utmanas och växer. Dessutom får vi återigen möta musen Ripipip, som nog kan vara en av de mest underbara bokkaraktärer som finns.

Ja, vi kan lugnt säga att jag är lika förälskad i Kung Caspian och skeppet Gryningen som jag var när jag var barn. Det är helt enkelt den bästa boken i serien.

Andra böcker i serien

Min morbror trollkarlen (recension)

Häxan och lejonet (recension)

Hästen och hans pojke (recension)

Caspian, prins av Narnia (recension)

Kung Caspian och skeppet Gryningen

Silvertronen (recension)

Den sista striden (recension)