Labyrinth

Labyrinth

Regissör: Jim Henson
Manusförfattare: Terry Jones
Skådespelare: David Bowie, Jennifer Connelly, Toby Froud
Produktionsår: 1986
Längd: 101 minuter

Tonårsflickan Sarah lever sitt liv inne i fantasins värld, för att fly undan sin pappa och hans nya fru. Hon anser sig vara orättvist behandlad, särskilt när de ber henne (i hennes ögon) ständigt att sitta barnvakt åt sin bror Toby. En dag uttalar hon en önskan om att trollen ska komma och föra bort Toby. Trollkungen uppfyller hennes överilade önskan. Fylld av ånger, försöker Sarah vädja till honom att lämna tillbaka hennes bror. Men enbart om hon kan ta sig igenom labyrinten och till hans slott i tid kommer hon få tillbaka sin bror. Annars kommer barnet bli ett trollför alltid.

Labyrinth är en kultklassiker från 80-talet med David Bowie i rollen som trollkungen Jareth och Jennifer Connelly i rollen som den bortskämda Sarah. På den tiden fick den tämligen usla recensioner, men har kommit igen som en älskad klassiker för många sedan premiären 1986.

Jag sällar mig till skaran som älskar Labyrinth. Det är den typen av film som inte görs längre. En film som inte tar sig själv på alltför stort allvar, men som ändå lyckas behandla ämnen som vänskap och att växa som människa på ett värdigt vis. En familjefamilj utan det flåshurtiga och ytliga, utan som blir genuint rolig för både vuxna och barn. Dessutom utan att en enda person är hypersexualiserad. David Bowie i rollen som Jareth är sexig, men bara enbart på grund av sin rena utstrålning.

Tyvärr tycker jag inte att David Bowie är med tillräckligt mycket i Labyrinth. Hans förhållandevis få scener är bland de bästa. Särskilt fascinerande blir växelspelet mellan honom och Jennifer Connellys Sarah. Connelly slår mig inte som någon särskilt begåvad skådespelare, men det kan bero på hennes roll. Sarah känns som en överdriven karikatyr på en tonårsflicka och lite av en satir på fantasyhuvudpersoner. Samtidigt är den resa hon genomgår spännande att följa: från en självisk och ensam flicka till någon som fattar svåra val och har vunnit vänner.

Jim Henson, som har regisserat Labyrinth, är mer känd som Mupparnas fader. Även här förekommer det dockor av den typen, med lite av den burleska humor som är kännetecknet för Henson.

Labyrinth är en film som får en att må bra i själen, som för en med på ett äventyr in i sagornas värld på ett sätt som få filmer lyckas med idag.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.