Regissör: Tomas Alfredson
Manusförfattare: John Ajvide Lindqvist
Skådespelare: Kåre Hedenbrant, Lina Leandersson, Per Ragnar
Produktionsår: 2008
Längd: 114 minuter
Vinter, tidigt 80-tal. I den lilla orten Blackeberg bor Oskar. I skolan blir han mobbad och ingen tycks riktigt se honom. Allt kommer att ändras när han möter Eli. Hon blir hans första riktiga vän, även om hon är bra märklig. Och kanske farlig. Döden har nämligen kommit till Blackeberg. Kanske kommer Oskar få sin hämnd på sina mobbare. Men en sak är säker: inget kommer någonsin bli sig likt efter Elis ankomst.
Efter att ha läst Låt den rätte komma in i oktober, var det självklart att se filmatiseringen av boken när den ändå fanns på Netflix. Ett riktigt bra drag, med tanke på att filmen faktiskt är ännu bättre än boken. Trots en del logiska luckor (som hur Lacke visste var han skulle leta efter Eli, när han och Håkan aldrig lärde känna varandra i filmen) och att man har minskat ned på det som gjorde boken så queer.
En del av styrkan i Låt den rätte komma in beror på skådespelarna, som är riktigt lysande. Särskilt Lina Leandersson är magnetisk som Eli. Även Kåre Hedebrant gör sig väldigt bra som Oskar och deras kemi är fantastisk. Att de är så pass unga gör bara deras insatser alltmer imponerande. Även alla andra med mindre roller bidrar till filmens stämning, genom sin rutin och erfarenhet som skådespelare.
För även om Låt den rätte komma in bjuder på en del blod som skvätter, så är det ingen traditionell vampyrfilm. Lika lite som boken var det. Snarare är det en berättelse om utanförskap och två ungdomar som finner varandra i utanförskapet. Vänskapen blir berörande, även om scener med hur vampyrer kan livnära sig bjuder på kalla kårar.
Låt den rätte komma in är en riktigt lysande filmatisering med två unga huvudrollsinnehavarare som imponerar stort.