Betyg: ☆☆☆☆☆ REKOMMENDERAD
Regissör: Tom Hooper
Skådespelare: Hugh Jackman, Anne Hathaway, Russel Crowe, Amanda Seyfried, Eddie Redmayne
Produktionsår: 2012
Längd: 158 minuter
Finns till exempel hos Ginza eller CDON.
Handling
Jean Valjean har suttit av sitt straff och har blivit villkorligt frigiven. Men han bryter mot denna frigivning och jagas av den nitiske och hänsynslöse Javert över de närmaste decennierna. År efter frigivningen lovar han fabriksarbetaren Fantine att han ska ta hand om hennes dotter Cosette. Ett beslut som förändrar både hans och flickans liv för evigt.
Kommentarer
Jag har aldrig suttit i en biosalong som har varit så tyst. Det är ingen som pratar, det är inga mobiler som låter, de enda ljud som hörs är när folk skiftar ställning, när de snyftar till, när de skrattar under filmens humoristiska partier. Aldrig har det varit så tyst, aldrig har jag sett människor så uppslukade av en film tidigare, men jag förstår det. Från den inledande scenen med den mäktiga Prologue/Look Down känner jag hur en rysning går genom kroppen. Det här kommer att bli bra.
Ibland har film en tendens att vara alltför förskönande, men det finns inget vackert med Fantines fall ned till samhällets botten. När Anne Hathaway sjunger I Dreamed a Dream är kameran voyeuristiskt närgående. Den nakna sorgen och fasan i hennes situation rör mig till tårar. Det är kanske inte den skönaste av versioner av denna väldigt populära sång, men den är så känsloladdad att jag veckor efteråt sitter trollbunden när jag lyssnar på den. Med tårar i ögonen, förstås.
Les Misérables är en väldigt mörk film och därför är det tur att det ganska vidriga, men komiska, paret Thénardier lättar upp stämningen. Helena Bonham Carters komediska timing, särskilt sättet hon använder sina menande blickar på, får mig att frusta till av skratt.
Efter det dramatiska slutet, dröjer det ett par minuter innan jag kan lämna biosalongen. Med känslan av att ha åkt en bergochdalbana känslomässigt och på darriga ben, lämnar jag salongen med känslan av att det kommer bli svårt att toppa denna upplevelse. En film som är varmt rekommenderad, men ta med dig näsdukar.
På ett sätt vill jag se den, på ett sätt inte. En av min mans och min finaste upplevelser är Les Miserables som musikal i London i början av 90-talet. Vi spelar fortfarande musiken ibland;-) Så jag är lite rädd att förstöra den upplevelsen. Fast det låter ju inte så!
Jag tyckte filmen var helt fantastisk 🙂 Visserligen är inte alla så fantastiska sångare, men det är mycket känsla i filmen.
Vad roligt att du gillade den. Jag har inte läst boken trots att den stått i min bokhylla sedan gymnasiet. Jag borde verkligen göra det nu då en sådan här film har kommit!
Jag hade funderingar på om jag skulle låna min systers ex av boken och försöka läsa den innan jag såg filmen, men jag hann aldrig. Det är en väldigt tjock bok så jag drar mig lite för det… Någon gång ska jag väl läsa den, ändå.
Pingback: Jag ska hålla mig kort om Oscarsgalan - C.R.M. Nilsson
Pingback: Veckans skörd #24 Jag har varit lite stygg - C.R.M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: Maj 2013 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Veckans skörd #29 Förlåt mig, fader, för jag har syndat... - C.R.M. Nilsson
Har just sett filmen och är beredd att hålla med dig:-) Mäktigt även på TV!
Jag har sett den flera gånger nu och jag fastnar alltid för något nytt 🙂 Och gråter gör jag fastän jag kan filmen utan och innan. Nu när halva året har gått tror jag knappast att någon film kommer toppa upplevelsen av Les Misérables.
Pingback: Les Misérables – filmen | Lottens Bokblogg
Pingback: Månadsrapport: Mars 2014 » C.R.M. Nilsson
Pingback: En tv-serie där jag har sett alla avsnitt minst två gånger » C.R.M. Nilsson