Missnöjets vinter: Lite av en besvikelse

Betyg: ☆☆
Författare: John Steinbeck
Originaltitel: The Winter of Our Discontent
Översättare: Pelle Fritz-Crone
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1963)
Antal sidor: 283 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON. I nyare upplaga, förstås, och på engelska.

Handling

Ethan Hawley har fina anor: en gång var hans familj valfångare och tjänade på så sätt mycket pengar. Numera har de inte några pengar kvar och Ethan jobbar som ett butiksbiträde i en butik han en gång ägde. Hans barn hungrar efter den typ av materialism han inte kan erbjuda dem och alla undrar när han ska ta sig i kragen och arbeta för att återvinna sin gamla status. En dag drabbas han av ett moraliskt dilemma som gör att han kanske kan bortse från sin vanliga samvetsgrannhet…

Kommentarer

Jag står fast vid det jag har skrivit tidigare om Missnöjets vinter, då jag inte hade hunnit så långt. Det kändes skönt att sjunka ned i Steinbeck igen och fångas av de vackra, målande beskrivningarna. Det kändes skönt att transporteras till New Bayton och tänka att det här är en författare som har en förmåga att fånga ett folk och en tid. Det kändes skönt att få le och skratta åt de kvicka replikerna.

Vad var det som hände sedan? Tja, ingenting. Det känns som om jag långsamt har tagit mig igenom närmare 300 sidor av en bok där det inte hände något alls. Märkligt därför att det kändes hela tiden som om något var på väg att hända. Bara det att det aldrig skedde, utan boken stod och stampade på samma ställe hela tiden.

Det är meningen att boken ska hantera tunga ämnen om moral och det moraliska fördärvet i den tidens Amerika, men det kommer inte så långt eller på djupet. Kritiken mot moralen i Amerika sträcker sig till ”alla fuskar och våndas inte över det”. Även Ethan ska drabbas av ett moraliskt dilemma, men det känns som om han har alldeles för lätt för att göra de saker han gör. Han tänker hela tiden att det är fel. Ändå försöker han inte sluta. Han bara fortsätter och tankarna om att det är fel känns ytliga. Platta. Som om de bara är där för att visa att den här killen som just ska göra något förkastligt är en hyvens kille egentligen.

Jag hajade till när boken, som börjar i tredje person, helt plötsligt utan förvarning och anledning bytte till första person. Ett helt kapitel satt jag och trodde att händelserna var sådant som Ethan skrev ned i en dagbok. Sedan insåg jag att nej, nu skulle det helt plötsligt skrivas i första person av någon anledning som jag inte förstår. Jag har svårt för omotiverade perspektivbyten.

Jag står först vid mina första ord om Missnöjets vinter. Den innehåller fantastiska beskrivningar, fångar tidsandan och ger trevliga personporträtt. Men det är också en bok som det i princip inte händer något alls i och det moraliska dilemmat behandlar bara som ytligast. Detta är definitivt inte Steinbecks bästa verk. Synd att det skulle bli hans sista.