Av alla de märkligaste saker min hjärna har utsatt för mig, så är min celebrity crush på Robert Downey Jr en av de mest udda. Jag tycker inte han är attraktiv. Jag tycker inte att han är en särskilt bra skådespelare, åtminstone inte idag. Jag tycker om en del av hans äldre filmer från 90-talet, men i övrigt får han oftast ett blankt nej.
Hjärnan, alltså. Om vi förstod den skulle den inte vara så fascinerande.
Bild från Wikipedia.
Jag fick nyligen veta att han släppte ett album 2004 som hette The Futurist. När skådespelare släpper album brukar jag bli lite misstänksam, men Taylor Momsen överraskade ju med sitt underbara band The Pretty Reckless, så jag började provlyssna på ett par låtar.
Och jag kan inte bestämma mig för om han sjunger rent för jävligt eller om det är bra. Det ligger någonstans mellan ”aj, mina öron blöder” och ”hm, det här var ju intressant”.
I’m guessing it’s an acquired taste.
