Novellix: Vintertid

Författare: Elin Wägner
Förlag: Novellix (2015)
Antal sidor: 22 sidor        
Recensionsexemplar: Nej.

Bjutti har precis köpt sig ett par nya silkesstrumpor. De är himmelsblå till färgen. Dessa väcker bästa väninnan Maries avundsjuka. Men snart har hon anledning att skatta sig lycklig att hon bara har vanliga bruna silkesstrumpor. Det är inte hennes framtid som hotas med att bli helt omkullkastad.

Det är andra gången jag läser Elin Wägners De blå silkesstrumporna. Första gången var i december 2018, när den ingick i Novellix julkalender. Då blev uppgiften att skriva recensioner på allt jag läste mig övermäktig. Men det är en novell som jag tycker mycket om. Den har humor och kämpaglöd, och huvudpersonens jävlar-anamma är värd att inspireras av.

Författare: Agnes von Krusenstjerna
Förlag: Novellix (2015)
Antal sidor: 20 sidor        
Recensionsexemplar: Nej.

Rosa har längtat tillbaka till familjens lantställe och den rosenskimrande lycka hon upplevde där under sommaren. Därför blir hon överlycklig när familjen i oktober ska resa tillbaka. Men inget blir som hon har föreställt sig. Grenarna är kala och inget av magin består. Det måste vara snigeln som ligger bakom det. Den ondskefulla snigeln.

Jag har läst och tyckt mycket om Agnes von Krusenstjerna tidigare. Jag gillar Snigeln och flickan också. Här bygger författaren skickligt upp en trovärdig bild av ett barns inre värld, med dess magiska tänkande och livliga fantasi.

Författare: Stig Dagerman
Förlag: Novellix (2015)
Antal sidor: 24 sidor        
Recensionsexemplar: Nej.

De sitter och blastar morötter allihop, inne i ladan. Stämningen är nervös. Spänd. De väntar på fastern. Fastern från Amerika som nu är hemma i Sverige och ska hälsa på. Arne undrar över henne. Men när han möter henne undrar han också hur fastern kan veta att han är den faderlöse pojken.

Bortsett från någon enstaka dikt, tror jag att Snöblandat regn är min första bekantskap med Stig Dagerman. Med ett stillsamt, vackert språk målar han upp en förtätad, tryckande stämning över de udda människor som väntar på fastern. Deras hemligheter och fasor. Jag är fascinerad, men känner att det är något på vägen som jag inte riktigt greppar. Någon kulturell skillnad mellan nu och då som gör att jag kanske inte riktigt förstår tvisten på slutet.

Författare: Moa Martinson
Förlag: Novellix (2015)
Antal sidor: 34 sidor        
Recensionsexemplar: Nej.

Moa Martinson föds som oäkting. Under hennes uppväxt berättas om hur hennes morfar gick till väga för att få henne anständigt döpt och upptagen i den kristna gemenskapen. Livet blir ändå hårt. Fattigdom och hårt arbete väntar dem alla. Morfadern går bort, men mormodern finns kvar i knekttorpet. Dit far Moa och en del släktingar för att fira jul en vinter.

Jag tycker om Moa Martinsons raka sätt att skriva. Fjäderbrevet är delvis självbiografisk, skriven ur en vuxens synvinkel om barnets hågkomster. Om fantasier som eggas av berättelser ur moderns liv, om de fjäderbrev hon sprang med som barn. Den vuxne glimtar till i hågkomsterna med sina kommentarer om fattigdom, fördomar och det hårda liv som väntade mödrar som fick barn utanför äktenskapet.