Outlander, säsong 3

Kan innehålla spoilers för tidigare säsonger.

Omslagsbild Outlander, säsong 3

Skapare: Ronald D. Moore
Skådespelare: Caitriona Balfe, Sam Heughan, Duncan Lacroix
Produktionsår: 2017
Säsong: 3
Antal avsnitt: 13
Längd: 715 minuter

Det har gått tjugo år sedan slaget av Culloden. Jamie har genomlevt de svåra åren sedan dess och lyckats etablera sig själv som tryckare. I sin egen tid har Claire genomlevt tjugo års separation, men bara nyligen fått veta att Jamie överlevde slaget. Nu är hon fast besluten att återvända till mannen hon älskar. Det enda som håller henne tillbaka är tanken på dottern Brianna, men flickan uppmuntrar henne att resa. Snart återförenas Claire och Jamie igen. Men allt går inte lika smidigt som de har tänkt sig. Än värre blir det när Jamies nevö Ian kidnappas. De tvingas ge sig ut på en farofylld seglats som kommer föra dem långt bort från Skottland.

Konsekvensen av att jag läste ut Go Tell the Bees that I am Gone, var att jag dök direkt på tv-serien. Så ungefär sex år efter att jag sett säsong 2 gav jag mig på säsong 3. Det är ännu längre sedan jag läste boken Sjöfararna, som ligger till grund för denna säsong. Den läste jag 2014.

En sak måste man säga om tv-serien Outlander: den är jävligt snyggt gjord. Kostymerna, fotot, val av musik – allt bidrar till att väcka liv i Claire och Jamies värld. Även om Caitriona Balfe och Sam Heughan knappast var vad jag såg framför mig när jag läste böckerna, så gestaltar de dessa karaktärer så oerhört bra. David Berry är också en riktigt lyckad casting av lord John Grey, även om han knappast motsvarar min inre bild av karaktären.

Självklart kommer Outlander att skilja sig en del från källmaterialet. Tv och bok är inte samma medium, plus att Sjöfararna är en rätt gammal bok. Vissa val är välmotiverade, såsom skildringen av Willoughby. Gary Young ger karaktären en värdighet som han helt saknar i böckerna, där Willougby är ett exempel på en av Diana Gabaldons mest rasistiska stereotyper. Andra val att ändra källmaterialet är mindre välmotiverade, som varför man har valt att ta bort kyssen mellan Jamie och lord John.

Det som gör att jag aldrig riktigt helhjärtat förälskar mig i tv-serien på samma sätt som jag älskar med böckerna, har med tempot att göra. Det är långa avsnitt och det kommer alltid en punkt i säsongen där allt segar ihop. Då får jag försöka motivera mig själv att se vidare. Oftast är det en tröskel som jag behöver ta mig över innan det blir spännande igen. Här tycker jag dock att man jäktar igenom upplösningen.

Även om det inte är helt perfekt, tycker jag mycket om tredje säsongen av Outlander. Jag ser fram emot att hugga in på några säsonger till för att döva bokserieabstinensen.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Säsonger i serien

Säsong 1 (recension volym 1 och volym 2)

Säsong 2 (recension)

Säsong 3

Säsong 4

Säsong 5

Säsong 6

Säsong 7

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.