Fake Dates and Mooncakes av Sher Lee

Fake Dates and Mooncakes av Sher Lee

Författare: Sher Lee
Förlag: Pan MacMillan (2023)
Antal sidor: 260 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Dylan Tang försöker att både balansera skolan och hjälpa till i sin mosters kinamatsrestaurang i Brooklyn. Restaurangen går knappt runt. Om Dylan kunde vinna höstfestivalens månkaketävling skulle det leda till välbehövd publicitet för dem. Men så gör Theo entré på scenen: en charmig, rik kund som övertalar Dylan att vara hans låtsasdejt på ett bröllop fyllt med hans rikemansfamiljs drama. Romansen ska vara för syns skull, men snart faller Dylan på riktigt. Men med månkaketävlingen hängande över sig, har inte Dylan råd med att distraheras av rikemansproblem. Kan han rädda familjeföretaget och följa sitt hjärta, eller kommer han misslyckas med båda sakerna?

Det som sålde in Fake Dates and Mooncakes var den söta corgin på omslaget. (Spoiler alert: corgin är bara en bifigur.) Plus att det rör min favorittrope: fake dejting som blir verklig kärlek. Dessvärre var inte det här något lyckat impulsköp, även om den var lite småmysig.

Fake Dates and Mooncakes är Sher Lees debutroman, vilket märks tydligt. Den tar tydliga influenser från Crazy Rich i Asien i sin skildring av den rike Theo och hans familj, men det blir ett ytterst ytligt porträtt. Hon förmår inte heller riktigt att ro i land med en lyckad fake dejting blir riktig dejting-berättelse heller. Det är lite för mycket instalove över Dylans och Theos relation.

Trots att karaktärerna och deras relationer bara beskrivs på ytan, så finns det ändå en viss charm över Fake Dates and Mooncakes. Berättelsen flyter mestadels och engagerar läsaren i de dramasituationer som dyker upp i pojkarnas liv. Det som stundtals stoppar upp berättelsen är den infodumping som Dylan gör kring kinesisk kultur, och singaporiansk-kinesisk kultur i synnerhet. Det är både intressant att lära sig om kulturen, samtidigt som det känns lite udda att en tonårspojke håller monologer kring sin kultur stup i kvarten. Särskilt som alla karaktärer i boken tillhör den kulturen själva.

Fake Dates and Mooncakes är en lite små-söt berättelse, men den debuterande författaren lyckas inte riktigt ro i land med sina ambitioner.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Judisk kultur & historia

Tisdagstrion

Tisdag igen, och jag längtar faktiskt efter höst. Svalare dagar, löv som skiftar i rött, det vackra höstljuset. Men en försenad sommar håller mina trakter i sitt grepp. Jag får nöja mig med hösten i böckernas värld. Men inte i veckans tisdagstrio inne hos Ugglan & Boken. Denna vecka är temat nämligen judisk kultur och historia.

Natten av Elie Wiesel är den enda bok om Andra Världskriget som jag tänker ta upp i dagens trio. Trots sitt korta format, är detta ett riktigt knytnävsslag. Genom dagboksanteckningar tar vi del av nazisternas skövlingar av författarens hembygd och sedan vardagen i koncentrationslägret. Det blir särskilt smärtsamt genom det inledande vardagliga som byts mot en grotesk verklighet.

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander är en novellsamling kring temat judisk historia och identitet. Det finns några riktiga pärlor i samlingen, men några som inte är fullt lika bra. Vad som står klart är att den definitivt är högst läsvärd.

Golem av Isaac Bashevis Singer är en barnbok som utspelar sig i Prag på 1500-talet. Det judiska folket i staden hotas och rabbinen uppmanas att göra en golem av lera för att rädda dem. Men den varelse han skapat, vill inte bli till lera igen. Istället ställer den till kaos. Inte det bästa jag har läst av författaren, utan det är en tämligen torr och osentimental saga. Men den passar bra in på temat.

Publicerat i läsning | Etiketter | 7 kommentarer

American Murder: The Family Next Door

American Murder: The Family Next Door

Regissör: Jenny Popplewell
Produktionsår: 2020
Längd: 83 minuter

Shanann Watts levde stor del av sitt liv via sociala medier. Ämnet för hennes inlägg och filmer var oftast familjen, särskilt de två döttrarna. 2018, när hon är trettiofyra gammal, försvinner hon och hennes barn spårlöst. När allt fler detaljer kring deras försvinnande uppdagas, kommer det att göra rubriker över hela världen.

Om jag tyckte att The Mystery of Marilyn Monroe exploaterade personen som var föremål för dokumentären, vad gör då inte American Murder: The Family Next Door? Shanann Watts var ytterst aktiv på sociala medier, men hon hade nog aldrig tänkt sig att bilder och filmer skulle bli en del av en dokumentär kring hennes död. Dokumentären är uppbyggd av just material från hennes sociala medier, men också filmsekvenser från övervakningskameror i förhörsrum och bodycam-filmer från poliser som närvarade på brottsplatsen.

Det tål att diskutera hur etiskt det egentligen är. Även om Shanann Watts har valt att dela de här filmerna, bilderna och texterna med sina följare, var knappast hennes avsikt att en dokumentärskapare skulle svepa in och klistra samman allting till en dokumentär. I American Murder: The Family Next Door väcks frågor kring vilken roll sociala media egentligen ska få spela i skapandet av en dokumentär.

Oavsett hur exploaterande det än är, måste man motvilligt erkänna att det är effektivt. American Murder: The Family Next Door är svår att värja sig emot. Dokumentären kommer verkligen nära Shanann Watts och hennes barn. På så vis kryper den in under skinnet på tittaren. Det uppstår aldrig någon distans mellan tittare och personerna som dokumentären handlar om.

Så medan American Murder: The Family Next Door är en känslomässig bergochdalbana och resultatet är riktigt bra, så kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite smutsig efter att ha tittat.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

The Witcher, säsong 3

The Witcher, säsong 3

Skapare: Lauren Schmidt
Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allan, Anya Chalotra
Produktionsår: 2023
Säsong: 3
Antal avsnitt: 8
Längd: 442 minuter

Härskarna över de norra kungarikena konspirerar mot Nilfgaard och hur de ska kunna lägga beslag på Ciri innan sina fiender. Även en okänd magiker är ute efter henne. För Yennefer och Geralt står det klart att de måste skydda henne, men deras meningar går isär om hur det ska ske. Mellan dem har även en kil av misstro drivits in. Är Aretuza det bästa alternativet, som Yennefer tror, eller riskerar Ciri att sväva i större fara bland magikerna?

I tredje säsongen av The Witcher är det dags att säga farväl av Henry Cavill i rollen som Geralt. Anledningen till att han lämnar serien är höljd i dunkel och ryktena går. Allt från att det rör sig om kreativt missnöje med seriens riktning till att han skulle sexuellt ha trakasserat sin kvinnliga kollegor. Oavsett varför han lämnar, så kommer det vara svårt för Liam Hemsworth att axla manteln i rollen.

Det mest dominerande ryktet gör ju gällande att Henry Cavill, som är ett stort fan av Andrzej Sapkowskis bokserie, är missnöjd med att man har valt att frångå böckerna så pass mycket. Därför är det ironiskt att tredje säsongen följer böckerna rätt så troget. Och än mer ironiskt att Geralt har så lite skärmtid.

Men The Witcher är en serie som i sin andra och tredje säsong kämpar med sin identitet. På vissa plan känns det som om den försöker bli en ny Game of Thrones, istället för att ta tillvara på det unika med just den här fantasyvärlden. Det blir också tydligt i de märkliga sexscener som man har valt att ha med i tv-serien. Relationen mellan Philippa (Cassie Clare) och Djikstra (Graham McTavish) har urartat till ett slags voyeuristiskt BDSM-förhållande som egentligen inte tillför handlingen något. Sedan finns det ändrade detaljer som man kan uppskatta, såsom att göra Jaskier mer uttalat bisexuell. Något som länge spekulerats kring.

Det finns också ett visst tempoproblem i denna säsong, som man av någon anledning valde att släppa i två delar. Allt börjar lite långsamt, för att ta fart och sedan kulminera i det femte, dramatiska avsnittet. (Och överlägset bästa avsnittet i säsongen.) Där bryter Netflix och tittaren får vänta i en månad på nästkommande tre avsnitt. Avsnitt sex är sedan dramatiskt och knyter ihop de lösa trådarna från avsnitt fem, bara för att luften ska gå ur serien inför de två sista avsnitten. Lägg därtill att hur man har valt att koreografera stridssekvenserna bara blir rörligt och konstigt.

The Witcher har onekligen lockat till sig en mängd skådespelartalanger. Därför är det synd när manus, regi och, även i denna säsong, koreografin för stridsscenerna haltar.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

What´s My Name Booktag

Jag hittade precis den här taggen inne hos Bokföring enligt Monika och tänkte att den skulle passa perfekt. Nu när recensionsbufferten är lite tom. Det är läge att stava sitt namn med boktitlar. Jag har försökt välja böcker som verkligen har gjort intryck på mig, men mitt namn är så förbaskat långt.

Crooked Kingdom av Leigh Bardugo

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

She Who Became the Sun av Shelley Parker Chan

Snösystern av Maja Lunde

Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund

Neverwhere av Neil Gaiman

Dödsritten av Maggie Stiefvater

Rosa av Fanny Ambjörnsson

Aprilhäxan av Majgull Axelsson

Publicerat i läsning | Etiketter , | 2 kommentarer

Spegeln sprack från kant till till kant

Spegeln sprack från kant till kant av Agatha Christie

Författare: Agatha Christie
Originaltitel: The Mirror Crack’d From Side to Side
Översättare: Roland Adelberth
Serie: Miss Marple, #9
Förlag: Bonnier (1987)
Antal sidor: 236 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Den lugna lilla byn Mary’s St. Mead har genomgått förändringar i efterkrigstiden. Mest markant är den moderna livsmedelsbutiken och det nybyggda, moderna bostadsområdet. Jane Marples vän miss Bantry har sålt det förnäma Gossington Hall till skådespelaren Marina Gregg och hennes make Jason Rudd. De glamorösa personerna bjuder in byn till en fest. Tramsiga, pratglada Heather Babcock lägger genast beslag på sin stora idol. I ena stunden pratar hon på glatt, i nästa drabbas hon av ett krampanfall, förgiftad av en dödlig cocktail. Det framstår som troligt att den vackra skådespelaren skulle vara måltavlan. Men medan polisen famlar efter ledtrådar, börjar miss Marple ställa sina egna frågor. Hon vet att även den mest fridsamma by kan dölja mörka hemligheter.

Agatha Christie är ett måste på sommaren. Särskilt hennes böcker om den äldre damen, miss Jane Marple, vars skarpsinne och insikt i den mänskliga naturen gör henne till en formidabel brottsbekämpare. Spegeln sprack från kant till kant är den nionde boken i ordningen kring henne.

Miss Marple-deckarna är alltid förknippade med ett visst mått av mys, även om de nästan alltid innehåller mord. Därför är det förvånande hur mycket känslomässig påverkan Spegeln sprack från kant till kant utövar på läsaren. Det är en bok som dröjer sig kvar efter den chockerande upplösningen, när den fulla vidden av tragiken är blottad.

Spegeln sprack från kant till kant är ett elegant uppbyggt mysterium. Agatha Christie ger läsaren ledtrådar till vem det är som är mördaren. Det här är nog första gången jag faktiskt har gissat rätt. Men motivet bakom mordet och den tragiska skildringen av gärningsmannen gör att det här är en av de mer oförglömliga böckerna i deckardrottningens produktion.

Persongalleriet i Spegeln sprack från kant till kant är likaså oförglömligt, med den vackra skådespelaren, hennes make, det babbliga offret och många andra. Givetvis har vi också den älskvärda miss Marple, som börjar bli till åren. Hennes rörlighet har blivit lite mer begränsad, men än är hon inte ute ur räkningen. Därför är det irriterande hur hennes ”sällskapsdam” behandlar henne som ett litet barn. Agatha Christie tacklar både åldersrasism och sociala förändringar som kan kännas nog så omvälvande i denna roman.

Spegeln sprack från kant till kant är nog den bästa av Agatha Christies deckare som jag hittills har läst.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Andra delar i serien

Mordet i prästgården (recension)

Miss Marples mysterier

Liket i biblioteket

Mord per korrespondens

Ett mord annonseras

Trick med speglar

En ficka full med råg

4.50 från Paddington

Spegeln sprack från kant till kant

Ett karibiskt mysterium

Bertrams hotell

Nemesis

Miss Marples sista fall

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Scarlet av Genevieve Cogman

Scarlet av Genevieve Cogman

Författare: Genevieve Cogman
Serie: Scarlet, #1
Förlag: Tor (2023)
Antal sidor: 305 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Under franska revolutionen är aristokratin vampyrer och de riskerar att hamna under giljotinen. Men den Röda Nejlikan, en förklädd brittisk adelsman, är fast besluten att rädda dem. Dessa rovdjur erbjuds skydd av sina brittiska likar på bekostnad av den vanliga människan. Men en engelsk husjungfru upptäcker ett sätt att stoppa dem. Om hon lyckas överleva, vill säga.

Scarlet var ett impulsköp på en av de många sommarreorna på Internetbokhandlarna i år. Det märkliga var att den baksidestext som fanns på Adlibris gav ett intryck, men det som fanns på den fysiska boken gav ett helt annat. Huvudpersonen Eleanor omnämndes inte ens i den första. (Den baksidestext som jag skrivit om ovan med egna ord är ytterligare en tredje version som ger ytterligare ett intryck av boken.)

Vad de olika baksidestexterna har gemensamt är att det ska handla om vampyrer under franska revolutionen. Det låter som en fantastisk idé på pappret: vampyrer som aristokrater som måste räddas undan giljotinen. Taglinen på boken är: revolutionaries want blood, but vampires bite back. Med tanke på hur mycket Scarlet säljs in som en vampyrbok är det därför förvånande att det knappt förekommer några vampyrer inom romanens sidor.

I någon annans händer tänker jag mig att Scarlet kunde ha blivit en riktigt spännande bok. Föreställ dig att mark och titlar tillhör en och samma person under hundratals år, bara för att det är en odödlig vampyr. Föreställ dig en värld där aristokratin håller arbetaren nere. Idén med vampyren som en metafor för kapitalismen är spännande, men Genevieve Cogman utför bara den allra ytligaste analys av klassamhället och konsekvenserna som då skulle uppstå. Hon är lite för förtjust i att slå oss i huvudet med släggan ”tjänare är människor också.” Det blir därmed märkligt att husjungfrun Eleanor så gladligen skulle ge sig i lag med aristokrater för att rädda andra aristokrater.

Genevieve Cogmans sätt att skriva är enkelt. Det finns ett visst flyt och driv i texten, men hon varken utmanar eller litar på att läsaren förstår saker utan att det ska skrivas den på näsan. Lägg därtill att Scarlet är riktigt dåligt redigerad. Till exempel så lyckas Eleanor ha två andra-möten med Charles inom loppet av tjugo sidor. Lägg därtill att utöver Eleanor, så har alla andra karaktärer ungefär lika mycket personlighet som kartong.

Scarlet är första delen i en trilogi. Även om det inte gjorde ont att läsa den, så kommer i alla fall inte den här läsaren läsa de följande delarna.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Kvinnonamn i titeln

Tisdagstrion

Då var det tisdag igen och jag försöker återhämta mig från helgen som varit. Jag var på mitt livs första zumbaevent och det var askul. Men jag är bra trött nu. Som tur var tyckte jag faktiskt att veckans tisdagstrio var rätt lätt. Idag ville Ugglan & Boken att vi skulle berätta om böcker med kvinnonamn i boktiteln.

Emma av Jane Austen är en av de få av hennes böcker som jag faktiskt har tyckt om. Titelkaraktären är en vacker, smått bortskämd, ung kvinna som tror att hon förstår så mycket mer av världen än vad hon gör. När hon försöker leka äktenskapsmäklerska är det som upplagt för katastrof.

Anaché av Maria Turtschaninoff är en fantasyroman. Titelpersonen vandrar med andarna om nätterna. Dagtid lär hennes bror henne allt en akkadekvinna inte får kunna: kasta kniv, jaga och rida som en man. Men i en värld där kvinnans roll är begränsad, måste hon dölja allt hon kan. När hon förlorar de hon älskar, tvingas hon att bli en annan.

Fortfarande Alice av Lisa Genova handlar om en professor som en dag upptäcker att hon inte kommer ihåg vägen hem under sin dagliga joggingrunda. Det har tidigare hänt att hon glömt ord under föreläsningar. Men nu uppsöker hon skrämt läkaren. Diagnosen blir tidig Alzheimer. Det har även blivit en bra film med Julianne Moore i rollen som Alice.

Publicerat i läsning | 10 kommentarer

En familjetragedi av Mattias Edvardsson

En familjetragedi av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Serie: Lundasviten, #3
Förlag: Bokförlaget Forum (2021)
Antal sidor: 370 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Tre unga människor. Två mord. Men finns det mer än en sanning? Bill Olssons ekonomi är körd i botten. Sedan den älskade hustruns bortgång kämpar han för att försörja sin dotter. För att få ekonomin att gå ihop hyr han ut ett rum till studenten Karla, som äntligen gjort sig fri från sin missbrukande mamma. För att finansiera sina juridikstudier börjar hon städa hos barnläkaren Steven Rytter och hans fru Regina. Men snart börjar hon förstå att något inte står rätt till i huset. Regina tillbringar hela sina dagar instängd i ett mörkt sovrum. Samtidigt är Yennica mitt uppe i en trettioårskris. Via Tinder möter hon Steven och blir stormförälskad. Men så hittas Steven och Regina mördade i sitt hem. Snart blir Bill misstänkt. Fram växer en berättelse om en förtvivlad pappa som blivit desperat, och om ett läkarpar som förhåller sig fritt från alla regler.

En familjetragedi är den tredje, fristående delen i Mattias Edvardssons Lundasviten. Den inleddes med En helt vanlig familj, som också är den hittills bästa i serien. De binds samman av att de är psykologiska thrillers som utspelar sig i Lund, där vardagen visar sig dölja på hemligheter som så småningom leder till våld.

Mattias Edvardsson är en sådan där författare som skriver med en osedvanlig psykologisk skärpa. En familjetragedi varvar polisrapporter, nyhetsartiklar och debattartiklar med små munsbitar av historien ur Bills, Karlas och Yennicas synvinklar. Allt detta ska så småningom leda fram till det som står klart från början: två personer har hittats mördade, men vem är det som är mördaren? Skildringen av de tre karaktärernas olika perspektiv är så realistiska och nyanserade att det känns som om det handlar om verkliga personer.

En familjetragedi är i mångt och mycket en berättelse om beroende. Bland annat den typ av beroende som vi tänker som vanligast, såsom missbruk av tabletter. Men också spelberoende och medberoende till en missbrukande förälder. Beroende kan ta sig många uttryck och skepnader. Men människor är också beroende av andra människor: att känna närhet och att man är älskad. Kanske framförallt från sin egen familj.

En familjetragedi är en snårig berättelse om hur människor rättfärdigar sina handlingar för att skydda sig själva och de som de har allra kärast.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

En helt vanlig familj (recension)

Goda grannar (recension)

En familjetragedi

Lova mig tystnad

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Rädd att flyga av Erica Jong

Rädd att flyga av Erica Jong

Författare: Erica Jong
Originaltitel: Fear of Flying
Översättare: Annika Preis
Förlag: Norstedts (1975)
Antal sidor: 303 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Isadora Wing är rädd för att flyga. Det som skrämmer är känslan av att tappa fotfästet, att lämna den invanda tryggheten och hänge sig åt ett nyckfullt öde. Samma känsla intar henne när hon sätter sig på planet för att åka till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin make. Men där möter hon också Adrian Goodlove, som kommer att bli hennes älskare. Deras äventyr kommer föra henne från Wien till ett äventyrligt hotell i Paris. Där kommer han att överge henne för att återvända till det stilla livet i sin familj. Men Isadora har åtminstone gjort en betydelsefull vinst: flygskräcken är borta.

Erica Jongs Rädd att flyga är en feministisk klassiker inom den andra vågens feminism. Feminismens andra våg kännetecknades av frågor som till exempel sexualitet, familj, hemmets sfär, arbetsplatsen, med mycket mer. Just den här boken väckte mycket uppmärksamhet för sin skildring av kvinnlig sexualitet. Idag är den nog mest berömd för att ha myntat uttrycket ”det knapplösa knullet.”

Eftersom Rädd att flyga utspelar sig på en psykoanalytikerkongress, och både Isadoras man och hennes senare älskare är psykoanalytiker, så är förstås den här boken fylld av psykoanalytisk teori. Det är det undermedvetna hit och det undermedvetna dit. Olösta konflikter från barndomen som projiceras på nutiden. Oedipuskomplex. På sätt och vis är det ett intressant tidsdokument. Kanske är det därför den också känns så pass tam med dagens mått mätt.

Rädd att flyga bjuder också på ett flyt i läsningen som gör att den inte gör ont att läsa på något vis. Det är heller inget som dröjer sig kvar hos läsaren. Det man i efterhand minns bäst är de märkliga detaljer som Isadora fastnar för hos sina älskare. Dirigenten som är så hjälplös att han inte ens kan torka sig i baken ordentligt så att han lämnar skitfläckar på lakanen. Sorgkanten på Adrians tånaglar som fascinerar henne så. Dessa saker som attraherar henne och gör att hon ohjälpligt hamnar i männens våld, är obegripliga för läsaren.

Rädd att flyga är värd att läsa för sin status som klassiker och bjuder på ett intressant tidsdokument, men det är inte en bok som är omvälvande eller särskilt minnesvärd.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar