Outlander, säsong 4

Kan innehålla spoilers för tidigare säsonger.

Outlander, säsong 4

Skapare: Ronald D. Moore
Skådespelare: Caitriona Balfe, Sam Heughan, Sophie Skelton
Produktionsår: 2018
Säsong: 4
Antal avsnitt: 13
Längd: 710 minuter

Efter att ha sköljts i land vid Georgias kurs, kämpar Claire och Jamie med ett dilemma: hur de ska ta sig tillbaka till Skottland. De har några ädelstenar de kan sälja för att betala sin överfart. När de ger sig i kast med att sälja dem, rör de sig i kretsar som får dem att möta North Carolinas guvernör. Han erbjuder dem mark, i utbyte mot att Jamie hjälper honom i kampen mot reglerarna. Erbjudandet är frestande och de börjar bygga sig ett hem som kommer att kallas Fraser’s Ridge. I Claires nutid har Brianna och Roger upptäckt en fruktansvärd händelse, som får dem att av olika anledningar bege sig tillbaka i tiden för att rädda Jamie och Claire.

Den fjärde säsongen av Outlander börjar oerhört starkt. Den fortsätter sedan i mångt och mycket med denna kraftfulla känslomässighet och djupa relationer mellan karaktärerna. De växer framför tittarens ögon. Kampen för att bygga ett eget hem i den otillgängliga vildmarken är brutalt skildrad, likaså brutaliteten i den tid som de lever i.

Kanske förkroppsligas detta särskilt av den senaste antagonisten att sälla sig till serien: Ed Speelers Stephen Bonnet. Ed Speelers är ett lyckokast vad det gäller casting, då han lyckas förmedla både Bonnets charm och hans fullständiga vedervärdighet. Det är svårt att tänka sig att någon karaktär skulle kunna framstå som mer vedervärdig än Black Jack Randall, men Bonnet är ta mig tusan nära nog att vinna priset.

Trots att det finns en del styrka i denna säsong, som får mig att tycka att det är den bästa hittills, finns det också en hel del svackor. Som alltid finns det en del tendenser att sega ihop sig. Även om Sophie Skelton har skärpt till sig en del sedan de tidigare säsongerna, är inte tiden som fokuseras på Brianna som karaktär den mest intressanta. Hon framstår mest som barnslig och självisk. (Detsamma kan med ärlighetens namn sägas om Richard Rankins Roger, med.)

Men trots en del mindre skavanker, är den fjärde säsongen av Outlander som sådan till sin natur att den sveper läsaren med sig i spänning, ömsinthet och en lagom dos romantik. (Sexscenerna börjar dock kännas en aning överdrivna vid det här laget.)

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

The Book of Numbers av Peter J. Bently

The Book of Numbers av Peter J. Bentley

Författare: Peter J. Bentley
Förlag: Cassell Illustrated (2008)
Antal sidor: 272 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

The Book of Numbers är en gedigen genomgång av matematikens historia. Den utforskar vår fascination med siffror från antiken till modern tid, där vi återfinner allt från Da Vinci-koden till Enigmakoden. Men också hur det är att leva i vår digitala värld. Peter J. Bentley undervisar i datavetenskap med ett särskilt fokus på evolutionär uträkning och digital biologi.

The Book of Numbers inhandlades på bokrean 2012, under den period när jag var som mest fascinerad av tv-serien Numb3rs. Det var ett impulsivt köp, där jag råkade glömma en viktig sak: även om jag på ett teoretiskt plan är fascinerad av matematik, så har min uppmärksamhet en tendens att fladdra raka vägen ut genom fönstret.

Men det måste ju sägas att det är något alldeles uppfriskande och underbart med en författare som går så totalt och engagerat upp i sitt ämne som Peter J. Bentley gör. Varje ord i The Book of Numbers är laddat med kärleken till och fascinationen över matematiken. Detta är en entusiasm som lätt sveper med sig läsaren in i matematikens fascinerande värld. Det finns intressanta anekdoter och hur viktig matematiken egentligen är för våra liv.

Däremot blir jag lite osams med The Book of Numbers fram emot slutet. Efter alla referenser och registret, kommer det en liten sida som heter ”Last but not least.” Bara placeringen antyder ju att det hela är en eftertanke när Bentley frågar var flickorna är. (Också, att använda ordet ”girls” istället för ”women” säger en hel del.) Det finns ett slags nedlåtande välvillighet i texten där han försöker förmå kvinnor att satsa på en karriär i matematiken; att bli den nästa Alberta istället för Albert. Och visst, matematiken är ett mansdominerat område. Men det har funnits en del kvinnliga, framstående matematiker ändå. Om vi nämner Antiken, varför inte diskutera Hypatia? Om vi ändå diskuterar Alan Turings bidrag till våra moderna datorer, varför inte Hedy Lamarrs bidrag till utvecklandet av Wi-Fi? Och om du reducerar Ada Lovelace arbete med Charles Babbage till att hon bara assisterade honom, då säger det faktiskt en hel del om din kvinnosyn.

Bortsett från detta frustrerande inslag, så var The Book of Numbers ett oväntat nöje ett läsa.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Pandora av Anne Rice

Pandora av Anne Rice

Författare: Anne Rice
Serie: New Tales of the Vampires, #1
Förlag: Ballantine Books (1998)
Antal sidor: 344 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

På ett kafé i Paris möter David Talbot den gåtfulla Pandora. Tvåtusen år gammal, är hon ett av Milleniets barn och den första vampyren som skapades av Marius. Han ber henne berätta sitt livs historia för honom. Motvilligt går hon honom till mötes, men snart skriver hon allt ivrigare ned sina minnen. Hennes början som dotter till en senator i Rom. Hur fadern blir förrådd av hennes egen bror och familjen utplånad. Pandora tvingas fly från sitt fädernesland, till Antiokia, och blir där en annan. Under mystiska omständigheter möter hon på nytt Marius, som hon lärde känna som tonåring. Han är märkligt oförändrad och hon lär snart känna hans hemligheter.

Det som skiljer serien New Tales of the Vampires från Anne Rice större ramverk Vampyrkrönikan, är det att böckerna uppehåller sig vid vampyrernas dödliga liv. Försvinnande lite tid dröjer sig vid deras liv som vampyrer. Pandora är inget undantag. Här får läsaren möta Anne Rice vackra, sensuella och ibland lite överdrivna prosa i en storslagen historiska roman. Det är lätt att bara avvisa Rice som en vampyrförfattare, men hennes förmåga att skriva om och levandegöra historia är avsevärd.

Pandora är också ett ovanligt lyckat kvinnoporträtt, för att komma ur denna författares penna. Medan Rice med stor kompetens tecknar själfulla porträtt av sina manliga karaktärer, har hon ofta kämpat med sina kvinnliga gestalter. Men Pandora framstår här som dynamisk och kraftfull i sin egen rätt. Kanske beror det på den tidsålder hon levde i, en tidsålder där kvinnan var oväntat självständig.

Med en huvudperson som fascinerar, är det lätt att svepas med in i denna roman. Till Rom, till Antiokia, till den mystiska kulten kring Isis. En kult som Rice skickligt inlemmar i sin egen mytologi kring de två urvampyrerna. Det är spännande och fängslande, även om handlingen stundtals blir spretig. Trots detta är boken svår att lägga ifrån sig. Det känns som om läsaren vandrar sida vid sida med Pandora och Marius genom tiden.

Pandora är ett ovanligt lyckat kvinnoporträtt från denna författare och trots sin något spretiga handling, går det knappt att lägga ifrån sig boken.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Pandora

Vittorio the Vampire (recension)

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Ophelia

Ophelia

Regissör: Claire McCarthy
Manusförfattare: Semi Chellas
Skådespelare: Daisy Ridley, Naomi Watts, Nathaniel Parker, Clive Owen, George MacKay, Tom Felton
Produktionsår: 2018
Längd: 114 minuter

Vi tror att vi känner till hennes historia, men det är mycket vi inte känner till. Ophelia berättar själv för oss om sitt tidiga liv i slottet och hur hon blev en av drottningens hovdamer. Men också hur hennes romans med prins Hamlet började. De ödesdigra händelser som sattes igång av mordet på Hamlets far och hur farlig slottsmiljön blev efter det. Men det finns saker som vi tror oss veta, som kanske inte stämmer.

Bilden av den drunknade Ophelia, med sitt utslagna hår och blommor kring sig, har etsat sig fast i vårt kulturella medvetande. Hennes tragiska gestalt fortsätter att fascinera, trots att hennes öde är hemtamt för de flesta av oss. När jag därför fick upp denna film bland mina rekommendationer på Netflix, fylldes jag av förväntningar. Nu skulle Ophelia få berätta sin berättelse.

Tyvärr blir jag lite besviken på Ophelia. Den är baserad på en bok, som jag inte har läst och inte känner mig så vidare sugen på att läsa. Det känns som om den följer en mall för hur du ska göra en återberättning av en känd berättelse, med de kvinnliga karaktärerna som huvudpersoner. Därmed blir Ophelia intelligent och egensinnig, någon som går emot strömmen. Ambitionen finns här att göra upprättelse åt henne, men också åt drottning Gertrude. Det känns bara som den faller i en fälla att göra det på ett stereotyp vis.

Ändå tycker jag om Ophelia. Skådespelarna är nog så kompetenta. Nathaniel Parker, mer känd som kommissarie Lynley kanske, spelar kungen, men har en alldeles för undanskymd roll. Fotot är snyggt och kostymeringen likaså. Musiken används effektivt för att skapa stämning och jag har faktiskt lyssnat på soundtracket i efterhand.

Även om mina höga förväntningar inte infriades, kan Ophelia ändå ses som värd att slå ihjäl en kväll med.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Exorcismen i Eksjö (podd)

Exorcismen i Eksjö

Författare: Daniel Karlsson och Ida Kjellin
Regissör: Mathilda von Essen
Skådespelare: Hampus Nessvold, Isabelle Kyed, Aline Alagic Hultqvist, Freddie Svensson, Claes Borgström, Saga Becker, Magnus Krepper, Claes Ljungmark, Francisco Sobrado, Kristofer Kamiyasu, Meliz Karlge, Malin Alm, Mino Spörundly Hulth, Saunet Sparell, Cecilia Nilsson och Gloria Tapia
Produktionsår: 2020
Antal avsnitt: 8
Längd: 215 minuter

Just nu pågår mordrättegången kring det som media har döpt till exorcismen i Eksjö. Efter en religiös ritual i en villa, hittas tvåbarnsmamma Vendela Lindgren död. Villan brinner ned. Vendelas femåriga dotter, en präst och familjens barnflicka undkommer med lättare skador. Misstankarna riktas snabbt mot barnflickan Anna Svedelius, som nu står åtalad för mordet på Vendela Lindgren. Under rättegången hävdar Anna att familjen har varit hemsökt av en demon.

Under en kväll när jag hade myror i brallan, men inte ro att titta på film, föreslog min syster att jag skulle lyssna på en podd. P3 Serie brukar ha mycket att erbjuda och jag fastnade för beskrivningen av Exorcismen i Eksjö. Sedan var det kanske inte den bästa poddserie jag har lyssnat på.

Men den är nog så spännande. Exorcismen i Eksjö är uppbyggd kring rättegångens olika dagar. Intervjuer och vittnesmål blandas med tillbakablickar. Bit för bit läggs pusslet kring vad det är som egentligen har hänt i den lilla familjevillan. Samtidigt är det här en tämligen klassisk skräckberättelse: ett besatt barn, en plågad familj, flugor och otäcka saker som sker. Det går nästan att förutsäga steg för steg vad som kommer att hända härnäst. Tvisterna blir inte direkt tvister därför att de känns så genomskinliga.

Skådespelarmässigt bjuder väl Exorcismen i Eksjö på kompetenta insatser, men inga direkt överprestationer. Folk gör det ska för att snärja in mig i händelseförloppet. Och även om jag inte är störtförtjust, så vill jag heller inte stänga av. Det är något med berättelsen som ändå suger tag. Som gör att man vill veta hur det ska för dem alla. För Anna, lilla Ellinor, för fader Edward. Som gör att man blir förbannad på åklagaren, som har väckt åtal fast det egentligen inte tycks finnas några som helst bevis för att göra det.

Exorcismen i Eksjö var kanske inte det bästa jag har lyssnat på, men under några kvällar höll den mig ändå i sitt grepp.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i okategoriserad | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Maj

Tisdagstrion

Tisdag igen. Strax ska jag knalla iväg för att mitt lilla rufsiga troll (hunden) ska få klippa sig och bli lite sommarfin. Men innan dess tar jag mig en stund i soffan med veckans tisdagstrio inne hos Ugglan & Boken. Idag är temat maj (en bok på varje bokstav i månadens namn).

Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg är en alldeles lysande bokidé som blandar psykologi med litteraturhistoria, spänning och skräck. En psykolog har försvunnit från sin mottagning. På hennes kontor hittar med arbetsmaterial relaterat till ett bokprojekt.

Andarnas hus av Isabel Allende är en episk familjekrönika där vi får följa tre generationer av familjen Trueba i ett Chile stadd i förändring. Det här är väl ett av de bästa exemplen på sydamerikansk magisk realism som finns. Jag läste den först i gymnasiet och förtrollades. När jag läst om den för något år sedan trollband den mig på nytt.

Jenny av Jonas Gardell är en ytterst kort, men obehaglig roman, kring mobbning. Det är rätt många år sedan jag läste den, men fortfarande får jag rysningar vid minnet av det återkommande ”ole dole doff” som visade i det slumpmässiga i att Jenny just blev utvald som offer.

Publicerat i läsning | Etiketter | 12 kommentarer

Månadsrapport: April 2022

Antal lästa böcker i april 2022: 15

41. Nerudas brevbärare av Antonio Skármeta
42. Mor gifter sig av Moa Martinson
43. Elfenbensriket av Naomi Novik
44. Stormen av Helen Ekeroth
45. Przewalskis häst av Maja Lunde
46. Den underbara vildhästen av James Aldridge
47. Sanningen kommer om natten av Mhairi McFarlane
48. Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts av Mhairi McFarlane
49. Vintage Fashion av Emma Baxter-Wright, Karen Clarkson, Sarah Kennedy och Kate Mulvey
50. Där kräftorna sjunger av Delia Owens
51. En levande själ av P. C. Jersild
52. Tango för vilsna själar av Lucy Dillon
53. Klubben av Matilda Gustavsson
54. Vattnets sötma av Nathan Harris
55. Arsène Lupin, gentlemannatjuv av Maurice LeBlanc

Deckare: 1
Drama: 4
Dystopi: 2
Fantasy: 2
Feelgood: 1
Historisk fiktion: 2
Non-fiction: 2
Romance: 1

Hyllvärmare: 3
Böcker införskaffade samma månad: 2
Böcker införskaffade samma år: 7
Omlästa böcker: 1
Lånade böcker: 2
Recensionsex: 1

Kvinnor: 12
Män: 5
Annat: 0
Duo: 0
Författare jag inte har läst tidigare: 8

Amerikansk författare: 3
Australiensk författare: 1
Brittisk författare: 6
Chilensk författare: 1
Fransk författare: 1
Norsk författare: 1
Svensk författare: 4

Kommentar: Då har april svischat förbi, den månaden med. Nu är det inte mycket kvar av terminen och sedan är det tillbaka till jobbet som väntar. Men än så länge har jag plugg kvar. Och läsningen hinner jag uppenbarligen med, trots både jobb och studier. Denna månad har mycket varit bra, vilket troligen är anledningen till att jag har läst så mycket.

Bäst bland de skönlitterära var Mor gifter sig av Moa Martinson och Elfenbensriket av Naomi Novik. Efter en liten lättare svacka, tog Elfenbensriket mig med storm. Något som också uppslukade mig totalt var Martinsons första del i trilogin om arbetarflickan Mia. Jag har ju läst henne tidigare, men jag blev överraskad av hur tagen jag blev av berättelsen.

Bästa nonfiction, varav jag egentligen bara läst två, fick bli Klubben. Den är också den otäckaste. Uppslukande, upprörande och man undrar verkligen hur verkligheten kan vara så skev.

Nu gillade jag visserligen Stormen, men den får ändå klassas som sämst denna månad. Främsta anledningen är ett slut som bara hastar förbi. Det var väldigt få sidor kvar när jag insåg att vissa bitar av berättelsen inte skulle få en tillfredsställande lösning.

Besviken däremot blev jag på En levande själ. Jag gillade den, men då jag har haft den på att läsa-listan sedan högstadiet hade jag betydligt högre förväntningar.

Antal sedda filmer i april 2022: 5

19. Dumbledores hemligheter
20. Jesus Christ Superstar (gammal recension)
21. World War Z
22. Agents of S.H.I.E.L.D., säsong 2
23. Labyrinth

Drama: 1
Dystopi: 1
Fantasy: 2
Science fiction: 1

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 1
Netflix: 2
Annan streamingtjänst: 0
Omsedd film: 2

Kommentar: Film- och serietittandet var kanske lite sämre med i april än tidigare. Jag var riktigt trött några kvällar och då blev det inte att jag tittade på Agents of S.H.I.E.L.D. Egentligen vet jag inte varför jag titt som tätt fastnar i serien, då jag gillar den skarpt. Det kanske inte är en serie att bingea, helt enkelt.

Bäst denna månad, och jag blev överraskad över hur bra jag tyckte att den var, var World War Z. Bok och film bör ses som två helt separata verk, men för en actionrulle med dystopiska inslag blev jag verkligen frälst i filmen.

En annan överraskning av kultklassikern Labyrinth. Jag hade nog anat att den var bra (fattas annat med David Bowie med på rollistan), men att jag skulle gilla den så skarpt anade jag inte. Det kommer att bli så att jag ser den en gång till i maj, då min mamma tydligen inte har sett den. Hon gillar också Bowie, så vi ska ta en filmkväll tillsammans för att se den.

Återigen, jag gillade verkligen Dumbledores hemligheter. Men jag kan inte hjälpa att jag var lite besviken efter den långa väntan. Det var lite för mycket av en mellanfilm över det hela. Men Mads Mikkelsen var suverän som Grindelwald.

I vanlig ordning, kring varje påsk, säger jag att vissa scener i Jesus Christ Superstar berör mig oerhört illa. Därför blir den otäckast även i år.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Nytillskott i april 2022

Jag inledde april med ett jobbärende till mitt lokala bibliotek, där jag också passade på att låna två böcker när jag ändå var där:

Där kräftorna sjunger av Delia Owens har jag blivit nyfiken på sedan man började skriva om filmen och Stormen av Helen Ekeroth är sista delen i en serie, där jag gärna ville veta hur det gick.

Därefter råkade jag klicka hem femte säsongen av Agents of S.H.I.E.L.D:

Jag har ju som mål att se hela serien i år, även om jag tycks mig förstå att jag måste skaffa Disney+ för att få se de sista två säsongerna eftersom de aldrig tycks ha släppts på DVD.

Min mamma bjöd mig med på en secondhand-runda. Hon bjöd mig dessutom på både böcker och lite kläder:

Tango för vilsna själar av Lucy Dillon, Underjordiska timmar av Delphine de Vigan, Vägen till Klockrike av Harry Martinson, Slumpvandring av Majgull Axelsson och Den jag aldrig var av Majgull Axelsson.

Det har också hittat hem ett recensionsexemplar till mig:

Vattnets sötma av Nathan Harris är en omtalad debutroman som jag först blev nyfiken på när den kom ut på engelska. När Bookmark förlag mejlade om den passade jag på att tacka ja. Recension kommer förhoppningsvis i nästa vecka.

Till maj har jag gjort en bokbeställning. Men på grund av att en av böckerna jag skulle beställa bara fanns som e-bok fick jag hem den redan i april:

The Printer’s Devil Court av Susan Hill fanns med i Helena Dahlgrens 100 hemskaste och jag blev genast nyfiken på den. Jag har läst två böcker av Hill hittills, varav den ena gjorde mig riktigt besviken och den andra var riktigt bra.

Mot slutet av månaden lånade jag ytterligare en bok till vår bokcirkel:

Samtal med vänner av Sally Rooney blev vald på temat ”en bok som blurbats av en favoritförfattare.” Det var en av min kamraters förslag som vann lottningen och favoritförfattaren som hade blurbat var Zadie Smith.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Läsplanering: Maj 2022

Är vi redan i slutet av april? Hur gick det till? Det känns som om månaderna bara svischar förbi för närvarande. Kanske för att jag läser så mycket bra just nu och min uppsats börjar röra sig in i slutfasen. I maj smäller det nämligen till och jag ska lägga fram den.

Förhoppningsvis hinner jag ändå läsa en del i maj. Dessa fyra böcker vill jag lite särskilt hinna med:

  • Victory of Eagles av Naomi Novik. Hyllvärmare. Föregående bok i serien slutade på världens cliffhanger, så jag behöver verkligen få veta hur det ska gå för Temeraire och Laurence.
  • Kyrkbröllop av Moa Martinson. Också en hyllvärmare. Aprils mest otippade var väl hur mycket jag skulle tycka om hennes Mor gifter sig. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i trilogin.
  • Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid. Bokreafynd från i år. Jag har en del höga förväntningar på den här. Jag tyckte mycket om hennes Evelyn Hugos sju äkta män.
  • Blod säljer och andra berättelser av Stephen King. Bokreafynd från i år. Jag har lite King-abstinens så jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den här. Han brukar ju dessutom göra sig bäst i novell-/kortromanformat.

Vad tänker du läsa i maj?

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

100 hemskaste av Helena Dahlgren

100 hemskaste av Helena Dahlgren

Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Modernista (2016)
Antal sidor: 272 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Som titeln antyder, är 100 hemskaste en lista över olika saker som har skrämt författaren Helena Dahlgren. Ofta får hon frågor om hon inte skrämmer sig själv eller varför hon läser om så hemska saker när världen ser ut som den gör. Den här boken ger en del svar på de frågorna. Men framförallt får man tips på böcker, filmer och låtar, vars ursprung sträcker sig från 1818 till 2015. Det bjuds på allt från gotikmysrys till splatter.

100 hemskaste har legat och gnagt någonstans i bakhuvudet sedan den först kom ut. Jag har varit sugen och nyfiken, men aldrig riktigt tagit tag i saken. Inte förrän den dök upp på årets bokrea. Då var det ju bara tvunget att ske.

Hela 100 hemskaste har ett personligt tilltal genom boken. Dahlgren skriver både om verken, men också om personliga upplevelser knutna till dem. Det blir en del om hennes barndom och hur det har format henne som läsare och person. Men framförallt är det en entusiastisk kärlekshyllning till en genre som ofta underskattas. Som ofta beläggs med epitetet ”skräplitteratur.” Men det finns en anledning till att skräck är så oerhört populärt. Genren säger en del om oss människor, den låter oss bli skrämda utan att sväva i fara och när vi väl slår igen sista sidan/stänger av filmen/låten är slut, är det med vetskapen om att vi lämnar det otäcka bakom oss. På så sätt kan skräck även innebära en form av eskapism.

Dahlgren har en viss fäbless för splatter, känns det som när man läser 100 hemskaste. Men även den som inte är splatterfantast kommer hitta en massa tips. En hel del har jag redan läst. Annat har jag velat läsa, men glömt bort. Ytterligare en del är nytt. Det är en bok som glöder av engagemang och därmed drar med sig läsaren i sin vilja att lyfta skräckens fana högt.

100 hemskaste är en mysig bok med personligt anslag, som verkligen bjuder på inspiration till att utforska skräckgenren.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar