Us

Poster för skräckfilmen Us

Regissör: Jordan Peele
Manus: Jordan Peele
Skådespelare: Lupita Nyong’o, Winston Duke, Shahadi Wright Joseph, Evan Alex, Elisabeth Moss
Produktionsår: 2019
Längd: 116 minuter

Adelaide återvänder till sitt strandnära barndomshem tillsammans med sin make Gabe och deras två barn för ytterligare en idyllisk sommar. Men när Gabe insisterar på att de ska besöka den större stranden, känner sig Adelaide tveksam. Som barn var hon med om en mycket traumatisk händelse där när hon kom bort från sina föräldrar. Till sist låter hon sig övertalas. Dagen tillbringas i vänners sällskap, men blir mycket stel då Adelaide har svårt att slappna av. Lättnaden är stor när de kan återvända till sommarhuset. Men när mörkret faller upptäcker de fyra siluetter som står på uppfarten och håller varandras händer…

Jordan Peele blev mycket uppmärksammad för sin första film Get Out, som jag inte har sett. Däremot har jag varit duktigt nyfiken på Us, så när den dök upp på Netflix var det läge att se den. Ett beslut jag inte för ett ögonblick ångrar.

Peele är en skicklig regissör och manusförfattare, vilket märks i Us. Stämningen byggs successivt upp. Informationen portioneras ut lite i sänder, så att vi hela tiden balanserar på att knäcka nöten. Ändå kommer det på en tvist på slutet som det känns som om jag borde ha förstått baserat på ledtrådarna som släpps genom filmen, men som jag inte anade. Det finns bitar av handlingen som jag tyckte var lite långsökta, som dubbelgångarnas ursprung, men helheten briljerar.

En del av det som gör Us så fantastisk är skådespelarinsatserna. Lupita Nyong’o är en lysande skådespelerska. Hon äger varenda scen som hon är med i och lyckas verkligen väcka Adelaide och hennes dubbelgångare till liv. Därtill använder hon kroppsspråket på ett sätt som gör att karaktärerna verkligen skiljer sig åt. En annan som imponerar är Elizabeth Moss, som har en liten biroll men som har fått mig att rysa i efterhand. Överlag bjuder alla skådespelare på fina prestationer.

Us är en riktigt obehaglig, stämningsfull skräckfilm som bjuder på snyggt foto, fina skådespelarinsatser och har ett soundtrack som verkligen passar stämningen perfekt.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Månadsrapport: Mars 2021

Antal lästa böcker i mars 2021: 12

26. Operamopsen: En sällsam kärlekshistoria av Disa Åberg och Linda Bonaventura
27. The Silver Mage av Katharine Kerr
28. Förvandlingen av Franz Kafka
29. Ekoenkelt av Pernilla Johansson
30. Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
31. Tusen och en natt I
32. Jessica Jones: Alias, volume 1
33. The Midnight Library av Matt Haig
34. Samlade svenska kulter av Anders Fager
35. Självkänsla nu! av Mia Törnblom
36. Minnets labyrint av Elizabeth George
37. Odla i krukor av Andy Clevely

Deckare: 2
Fantasy: 5
Feelgood: 1
Non-fiction: 3
Skräck: 1

Hyllvärmare: 4
Böcker införskaffade samma månad: 1
Böcker införskaffade samma år: 6
Omlästa böcker: 1
Lånade böcker: 0
Recensionsex: 0

Kvinnor: 6
Män: 5
Annat: 1
Duo: 1
Författare jag inte har läst tidigare: 6

Amerikansk författare: 3
Brittisk författare: 2
Svensk författare: 7
Tjeckisk författare: 1

Kommentar: Jag har varit mycket trött i mars och lidit av sviterna av min depression. Nu börjar jag känna mig lite piggare och lite gladare, så det kanske är så att det vänder nu. Ändå har jag fått en del läst i mars, även om det går i svackor. Jag är mest stolt över att jag läste ut Tusen och en natt I, som jag inte direkt kom någon vart med i februari.

Månadens bästa skönlitterära blev The Midnight Library. Först tänkte jag att jag som är deprimerad kanske inte skulle läsa den, eftersom den handlar om en tjej som försöker begå självmord, men överraskades över hur trösterik jag fann den. Det var verkligen en bok jag behövde läsa just då.

Månadens bästa nonfiction får två böcker dela på: Ekoenkelt, som är en spännande och engagerande introduktion till ett hållbarare liv, och Odla i krukor, som var inspirerande och gav mig lite att stå på nu när det börjar bli tid att göra ordning på balkongen.

Besviken blev jag däremot på Minnets labyrint. Den börjar verkligen bra och spännande, men är alldeles för lång för att bära intresset hela vägen till slutet.

Otäckast tyckte jag nog att Förvandlingen var. Även om den mer var sorglig i mina ögon.

Antal sedda filmer i mars 2021: 7

16. Us
17. Supernatural, säsong 5 (gammal recension)
18. Moxie
19. Dear White People, säsong 3
20. Malcolm & Marie
21. A Dog’s Journey
22. The Witcher, säsong 1

Drama: 1
Fantasy: 1
Feelgood: 1
Komedi: 2
Skräck: 2

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
Netflix: 6
Omsedd film: 1

Kommentar: Mars lunkade på med en blandning av tv-serier och film. Det blev inte lika mycket Supernatural som jag trodde, eftersom min mediaspelare valde att gå en sprakande död till mötes. Istället gav jag The Witcher en chans till dess att jag hade skaffat en ny mediaspelare.

Bäst denna månad tyckte jag att Us var, som jag också korade till månadens otäckaste. Vissa scener har dröjt sig kvar. I kategorin bäst hör ju också säsongsavslutningen i Supernatural: avsnittet Swan Song, som jag fortfarande hävdar är bland det bästa som någonsin har skrivits för tv.

Besviken blev jag däremot på Malcolm & Marie, som jag faktiskt tyckte var riktigt dålig. Som samhälle måste vi verkligen sluta dyrka vid den dysfunktionella relationens altare.

Positivt överraskad blev jag däremot av första säsongen av The Witcher. Eller, jag gillade inte första avsnittet och dömde ut den som inte en serie för mig. Sedan blev jag helt fast och har nu världens jävla Witcher-abstinens.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Nytillskott i mars 2021

Det kom en liten bokreabeställning på efterslänten. Jag hade faktiskt glömt bort att jag hade beställt dessa två böcker:

Jag beställde The Love Delusion av Nicola Mostyn och Jessica Jones: Alias, volume 1 av Brian Michael Bendis och Michael Gaydos från Science Fiction-bokhandeln. Båda två var lite impulsiva köp, men jag gillade ju Netflix filmatisering av Jessica Jones så jag ville ge serierna en chans.

Inte bokrelaterat, men merch-relaterat, så gjorde jag också en beställning från EMP:

Bild lånad från EMP.

Klart jag ”måste” ha en Supernatural-pyjamas. Don’t judge me.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Sommar på den lilla ön i havet av Jenny Colgan

Omslagsbild Sommar på den lilla ön i havet av Jenny Colgan

Författare: Jenny Colgan
Originaltitel: The Summer Seaside Kitchen
Översättare: Birgitta Karlström
Serie: Mure, #1
Förlag: Massolit (2018)
Antal sidor: 399 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Flora är säker att hon gjorde rätt val som valde myllret och karriären i London framför den ödsliga skotska ö där hon växte upp. Vad fanns det egentligen för henne på Mure? Alla känner henne och hennes liv där, och ingen kommer någonsin låta henne glömma det förflutna. När en ny klient ger henne ett uppdrag tvingas hon bryskt tillbaka till ön, i ett försök att få med sig de motvilliga öborna i projektet. Plötsligt bor hon återigen med sina bröder och sin pappa, det liv hon har kämpat så hårt för att undkomma. För att göra tillvaron på ön dräglig bestämmer hon sig för att blåsa liv i sina matlagningskunskaper, vilket leder till att hon öppnar ett kafé i hamnen. Problemet är att öborna hon ska övertyga inte har mycket till övers för Flora, som inte varit tillbaka på ön sedan hennes mamma gick bort.

Jenny Colgan är en av de där feelgoodförfattarna jag återvänder till därför att hennes böcker alltid får mig att le. Sommar på den lilla ön i havet är inget undantag. Hon lyckas beskriva den karga, ensliga ön på ett sätt som nästan får en inbiten stadsbo som mig att vilja flytta dit. Landskapet väcks till liv på ett enastående vis, och det hela balanserar på något märkligt vänster mellan myt och verklighet. En plats där det är naturligt att tro på sälfolket.

En annan av Colgans styrkor är hennes förmåga att bygga upp persongallerier. I Sommar på den lilla ön i havet får vi möta dels Flora, som kämpar med att vilja komma bort från livet på ön samtidigt som hon känner sig hemmastadd där; hennes bror Fintan, som aldrig riktigt passat in i livet som bonde; chefen Joel med sina emotionella ärr och Colton, den framgångsrika miljardär som återbördat Flora till ön för att hjälpa honom ro i land med sitt projekt. Det är en berättelse om vänskap och familj, som riktigt värmer upp en inifrån och ut.

Självklart är det romans i Sommar på den lilla ön i havet. Men medan jag inte är speciellt engagerad i Flora och Joels trevande romans, så är jag desto mer idel öron när Colgan skildrar hur Fintan och Colton blir tillsammans. Det är fantastiskt gulligt och bitterljuvet, med tanke på att jag redan läst Julafton på den lilla ön i havet.

Men Sommar på den lilla ön i havet innehåller det jag vill ha en Colgan-bok: vackert landskap, karaktärer att förälska sig i och en massa bakverk som får en att drägla.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Sommar på den lilla ön i havet

Avlägsen kust

Tillbaka till den lilla ön i havet

Julafton på den lilla ön i havet (recension)

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Påskig boktagg

Snart är det påsk och jag ska visserligen jobba påskhelgen, men det kan ändå passa bra att göra en lite påskig boktag inför denna helg. För mig är påsken en tid av kontemplation. Jag har inte ett religiöst ben i kroppen, men jag grips ändå av berättelsen om Jesus korsfästelse. Så mina planer involverar att se Jesus Christ Superstar (igen) och lyssna på soundtracket om och om igen.

1. Kaninen – En bok du önskar skulle föröka sig (få uppföljare)

Även om jag tycker att boken är perfekt som fristående, så skulle jag gärna återvända till världen i Dödsritten av Maggie Stiefvater. Kanske inte nödvändigtvis med Puck och Sean, men jag skulle vilja återvända till de där farliga stränderna.

2. Ägg – En bok som överraskade mig       

Det mörka tornet av Stephen King. Alltså slutet, what the fuck?

3. Jakt – En bok som var svår att få tag på

Trettonde natten av Eddie C. Bertin var en bok som gjorde starkt intryck på mig som barn och efter en hel del letande lyckades jag hitta den på Tradera.

4. Lamm – En barnbok som du fortfarande gillar     

Jag tror att jag kommer att älska Harry Potter och de vises sten till den dag då jag dör.

5. Vår – En bok vars omslag får dig att tänka på vår 

Det får lov att bli Pearl of China av Anchee Ming.

6. Jesus – En religiös eller andlig bok som du älskar 

Gills religiös tematik? För jag är väldigt förtjust i Mr Golightlys semester av Sally Vickers. Goda omen av Terry Pratchett och Neil Gaiman är än mer vanvördig, men riktigt bra.

7. Stiga upp från de döda – En bok från en bortgången författare

Jag har inte läst något av Nawal El Saadawi, även om jag ofta har hört hennes namn nämnas i Nobelprissammanhang. När jag kollar genom hennes produktion blir jag riktigt nyfiken på Woman at Point Zero.

8. Korgar – En bok från din kundkorg eller önskelista

The Lives of Saints av Leigh Bardugo. Jag får alltid abstinens från Grishaverse efter ett tag. Som tur är kommer det ju också en uppföljare till King of Scars nu så i år kan jag få mitt lystmäte av Bardugo.

9. Godis – En bok som är söt

Red, White and Royal Blue av Casey McQuiston.

Publicerat i läsning | Etiketter , | Lämna en kommentar

Iliza Shlesinger: Unveiled

Poster för Iliza Shlesinger: Unveiled

Regissör: Steve Paley
Manus: Iliza Shlesinger
Medverkande: Iliza Shlesinger
Produktionsår: 2019
Längd: 78 minuter

I Unveiled återvänder Iliza Shlesinger, numera gift, för att dela med sig kring sina tankar om bröllop och bröllopstraditioner. Varför ska egentligen bruden bära en slöja? Om hon nu har ägnat så mycket tid och energi åt att planera det perfekta bröllopet, varför ska hon då inte få se frukten av sina ansträngningar? Enligt Shlesinger kan väl mannen ha slöjan, som troligen inte bryr sig så mycket om blommor och färger. Det kan fungera som att lägga en filt över en papegojas bur, för att hålla honom lugn. En annan obegriplig bröllopstradition är strumpebandet, som Shlesinger jämför med en Barbiescrunchie som enligt amerikansk tradition tydligen mannen ska offentligt ta av sin brud med tänderna. Say what?

Med andra ord, i Unveiled drivs det hejvilt med bröllopsindustrin och traditioner. Men därtill liknar hon dem också vid skräckfilmer. En beslöjad person, som långsamt skrider fram emot dig… varför tar inte fler brudar chansen att spotta ut fejkblod framme vid altaret? undrar Shlesinger och får publiken att lova att göra det. Själv uppfyller hon löftet när hon kommer ut igen i slutet av föreställningen.

Hon ger underhållande bröllopsråd i Unveiled, som hon vet att ingen vill ha. Alla dömer i hemlighet varandras bröllop som smaklösa. Hon dekonstruerar också alla brudgummens följeslagare och går in varför den rolige vännen aldrig lyckades bli en framgångsrik ståuppkomiker själv. Det här glider nästan förbi i periferin, men är en kritik mot våldtäktskultur som är precis lika vass som Iliza Shlesinger själv.

I Unveiled bjuder Iliza Shlesinger på sin slående komediska timing och sina insikter om män och kvinnor, och det samhälle hon lever i.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Läsplanering: April 2021

I mars har jag lidit av sviterna av influensan eller om det är min utmattning som spökar, men orken har inte funnits där. Ibland har jag knappt klarat av att läsa ett ord eller koncentrera mig på att se ett Supernatural-avsnitt jag har sett flera gånger tidigare. Jag hoppas på att april ska bli bättre.

Dessa fyra böcker vill jag lite särskilt läsa i april:

  • Det nionde sällskapet av Leigh Bardugo. Bokreafynd från i år. Jag brukar ju älska Bardugos böcker, men det är i Grisha-universumet. Det här är något av det första hon har skrivit utanför det.
  • Ekologik av Johan Tell. Bokreafynd från i år. Fortsätter på spåret om att försöka leva ett hållbart liv.
  • Sword of Fire av Katharine Kerr. Sextonde delen i Deverry-serien. Här inleds en ny sekvens i serien och det blir den sista på ett tag eftersom nästa bok ännu inte är skriven. I över ett år nu har jag läst en bok av Kerr i månaden, så det kommer kännas konstigt att inte göra det.
  • Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson. Hyllvärmare. Olofssons debutroman som jag är mycket nyfiken på.

Har du läst någon av dessa? Vad ska du läsa i april?

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Vita Nova av Louise Glück

Omslagsbild Vita Nova av Louise Glück

Författare: Louise Glück
Förlag: Carcanet (2000)
Antal sidor: 51 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Louise Glück vann Nobelpriset i litteratur 2020 med motiveringen ”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.” Vita Nova gavs ursprungligen ut 1999. Titeln betyder ”nytt liv”, men nova på latin betyder inte bara nytt. Det har också bibetydelsen av något främmande, något skrämmande. Ett nytt liv, men också ett skrämmande sådant.

För att vara en modernistisk poet i stil, så är Glück djupt rotad i klassisk grekisk och romersk mytologi. I Vita Nova får vi möta Orfeus och Eurydike, och höra deras berättelse ur bådas synvinklar. Orfeus om förlusten av nymfen, Eurydike om att ingen vill vara musan utan alla vill vara Orfeus. I en annan dikt för drottning Dido komma till tals. Det är mycket klassiska referenser i dikterna, som kräver en del av läsaren för att snappa upp och tolka.

Jag är inte så överväldigad av Vita Nova som jag hade hoppats på att bli. Poesi ska väcka känslor hos en. Ha ett bildspråk som förhäxar och förbländar en. Men för mig blir det inte riktigt så. Glück är onekligen en kompetent poet, som kan vända och vrida på sitt eget liv, bli både den utfrågade och utfrågaren, men det berör mig inte. Det närmaste hennes poesi får mig att skälva inombords är ett par rader ur dikten The Garment:

My soul withered and shrank.
The body became for it too large a garment.

I Vita Nova kan jag se varför Louise Glück tilldelades Nobelpriset, samtidigt som hennes poesi bara blir ett skickligt hantverk i min upplevelse. Inget som direkt berör.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

September av Rosamunde Pilcher

Omslagsbild September av Rosamunde Pilcher

Författare: Rosamunde Pilcher
Originaltitel: September
Översättare: Lena Lundgren
Förlag: Forum (1991)
Antal sidor: 478 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Våren har äntligen anlänt till Skottland och kullarna börjar leva upp, men en bal planeras redan för september. Inbjudningarna kallar hem de personer Violet Aird har brytt sig om mest i hela sitt långa liv. Hon är den äldsta, starkaste och klokaste i sin familj, och ser sina familjemedlemmar för de är. Hennes sårbara sondotter, Alexa, hittar sin första kärlek, medan beslutet att skicka bort sonsonen driver föräldrarna Edmund och Virginia ännu längre ifrån varandra. Långt borta från dem alla är Pandora, den glamorösa, spännande flickan som rymde sin väg för tjugo år sedan. Alla kommer att samlas i Skottland denna september.

September är den tredje boken av Rosamunde Pilcher som jag läser och är en mycket förtjusande bok. Pilcher målar med ömhet upp det skotska landskapet och det märks att hon verkligen älskar det. Det är fina kläder, fina saker, mat och trädgård i överflöd i boken, allting beskrivet på ett levande och målande vis som gör att det känns som om man verkligen är där. Karaktärsporträtten är fint tecknade och sympatiska. Det är trevligt att återse Noel Keeling från Snäcksamlarna och se att han har utvecklats som person. Karaktärerna berör mig alla i viss mån på något vis.

Det finns dock bitar av September som inte har åldrats med värdighet. I boken förekommer en antikhandlare, som förstås är homosexuell, och som kallas för ”förtjusande fikus” av de övriga karaktärerna. Bokens antagonist lider av psykisk ohälsa, vilket porträtteras på ett demoniserande, stigmatiserande och föga realistiskt vis. Det här är saker som förtar nöjet med boken något.

Trots att September inte helt har åldrats med värdighet, är det en klart läsvärd, charmerande bok. Även om det är en produkt av sin tid.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Iliza Shlesinger: Confirmed Kills

Poster för Iliza Shlesinger: Confirmed Kills

Regissör: Bobcat Goldthwait
Manus: Iliza Shlesinger
Medverkande: Iliza Shlesinger
Produktionsår: 2016
Längd: 77 minuter

Confirmed Kills är Iliza Shlesingers tredje ståuppkomikspecial för Netflix och det märks dessvärre. En hel del av skämten är återanvända, sådant som jag har sett tidigare i Freezing Hot. Till exempel hennes skämt om sjöjungfrur. Visserligen berättas det här i lite annorlunda tappning från tidigare uppträdanden, men det är ändå ett skämt som jag har hört flera gånger tidigare. Fast vi får också möta partyvättar, fula jättar, Shark Tank, med mera.

Partyvätten är ett återkommande inslag i hennes komedi, likaså i Confirmed Kills. Den frammanas av den som är dum nog att säga ”jag ska bara ta en drink, sedan går jag hem.” Denna person vaknar sedan upp naken på sin soffa utan någon som helst hågkomst av kvällen innan, men med ett liv som ligger i ruiner efter partyvättens framfart. Även för en nykterist som mig blir det roligt med tanke på Shlesingers unika förmåga att förställa både sitt kroppsspråk och röst så att hon verkligen blir partyvätten.

Roligast i Confirmed Kills är nog när Shlesinger grottar ned sig i sin nördighet kring programmet Shark Tank. Hon porträtterar två dysfunktionella systrar som ska pitcha sin idé till hajarna, men vars samarbete bryter ihop totalt. Gammalt groll kommer till ytan. Det driver en av systrarna till drogmissbruk. Det är ett totalt haveri och något som Shlesinger skulle vilja se på tv.

Även om Confirmed Kills mestadels bygger på återanvänt material, så bjuder det på skarp underhållning med Iliza Shlesingers osvikliga komediska timing.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | 1 kommentar