Pandemonium av Lauren Oliver

Denna recension kan innehålla spoilers för föregående del i serien, Delirium.

Betyg: ☆☆☆
Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium, #2
Förlag: Harper (2012)
Antal sidor: 441 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Lena tränger undan minnena av sin mardröm, tränger undan tankarna på Alex, tränger undan tankarna på Hana och hennes gamla hem, precis såsom Raven har lärt henne. Det gamla livet är dött. Den gamla Lena är död, hon också. Henne begravde Lena bortom stängslet, bakom ridån av lågor och flammor.

Kommentarer

Trots att jag nästan hade fått löfte om att jag skulle få den i födelsedagspresent, lämnade den föregående boken mig med ett sådant sug efter mer att jag blev tvungen att beställa Pandemonium själv. Och det är väl ett tecken på att en bok är efterlängtad när den försvinner i en blink och en svälj?

Det finns en hel del med Pandemonium som jag tycker är bättre än i Delirium. Men mest är det tempot. Det finns ett driv genom hela boken, vilket den andra saknade och jag kan knappt hålla mig från att läsa boken. Men sedan har den tappat en del av den världsbyggnad som gjorde den fantastisk, även om Lauren Oliver fortsätter att utveckla denna hemska värld även här.

Vi får träffa en hel del nya karaktärer i denna del av trilogin. En del av dem är färgstarka och får vara med relativt mycket såsom Raven och Tack, andra hade jag velat se mer av (Hunter och Bram). Men mest av allt fastnar jag för Julian, som har vuxit upp i ett konservativt hushåll med en far som är aktivist för att åldern för när botemedlet ska administreras ska sänkas.

Lena har fått utvecklats en hel del under bokens lopp. Hon har blivit hårdare och kantigare. Dessvärre är det nästan lite som med Bellas utveckling i När jag hör din röst: den är där så länge en pojke inte finns med romantiskt i bilden. I samma stund som en pojke kommer in, så är den borta.

Även om jag upplever att bokens tempo är mycket bättre och att den är mer spännande än sin föregångare, så fungerar helt enkelt inte sättet som Pandemonium är uppbyggd för min del. Vartannat kapitel skildrar dåtid, vartannat nutid. Jag hade nästan hellre sett att boken var ungefär hundra sidor längre så att det hade kunnat berättas linjärt från när Lena först kommer ut i det Vilda till det att hon går med i motståndsrörelsen.

Pandemonium har en del fördelar gentemot Delirium, men samtidigt så fungerar inte sättet berättelsen är uppbyggd för min del.

Andra som har bloggat om Pandemonium

23 minuter; Boktyckte; Bokälskarinnan; Maddies bokblogg; Nilmas bokhylla; romeoandjuliet; Vår bokvärld

Andra böcker i serien

Delirium (recension)

Pandemonium

Requiem (recension)