Originaltitel: Noche de fuego
Regissör: Tatiana Huezo
Manusförfattare: Tatiana Huezo
Skådespelare: Guillermo Villegas, Mayra Batalla, Alejandra Camacho
Produktionsår: 2021
Längd: 110 minuter
Ana växer upp i en by, som nästan enbart består av kvinnor. Männen har för länge sedan flytt platsen. Kvinnorna är fångna mellan knarkkarteller och ett opålitligt polisväsende. Att få en dotter är den största olycka man kan drabbas av. Flickor rövas bort och ses sedan aldrig till igen. Anas mamma tvingar henne att klippa håret kort och gräver en grop åt henne för att gömma sig. Men trots att folk försvinner och mördas, växer Ana upp som normala flickor så gott det går. Hennes skolgång blir sporadisk, beroende på hur länge läraren vågar stanna, men hon knyter starka vänskapsband och blir kär.
Prayers for the Stolen är baserad på Jennifer Clements dokumentärroman vid samma namn, som jag läste för några år sedan. Ingen lätt bok att ta sig igenom, men ändå en stark läsupplevelse. Det bådar ju gott för en filmatisering. Eller?
Som film är Prayers for the Stolen oerhört långsam. Fotot är vackert, konstnärligt, men bidrar till att sega ned tempot. Det är närbilder på fjärilar och insekter, som långsamt expanderar för att vi ska få syn på vår huvudperson. Det märks att filmen har ambitionen att kamma hem en Oscar för bästa utländska film, även om den inte lyckades med det. Allt det hemska som sker är i närmast antytt, genom att barn tjuvlyssnar på de vuxnas konversationer. Hade jag inte läst boken hade jag nog inte förstått alls vad det var som pågick.
Kanske är det så självklart för den mexikanska publiken vad som pågår att Prayers for the Stolen inte anser sig behöva komma med förklaringar. Som varför ogräsbekämpningsmedlet släpps över byn istället för över opiumodlingarna. Varför byborna sluter sig och försöker skydda kartellerna. En hel del material har dessutom uteslutits från boken, som bidrag till styrkan i dess berättelse. Kanske repar filmen något mot slutet, men det är för lite och för sent.
Prayers for the Stolen är en långsam film, som förlorar styrkan och sorgen i den ursprungliga berättelsen med sitt konstnärliga hantverk.
